Fru talman! Jag börjar med det sista som Karin Svensson Smith tog upp. Vi satsar mycket pengar i vår infrastrukturproposition på vägar. Det beror på att vägnätet i Sverige är så ofantligt mycket större än andra transportvägar, till exempel järnvägen. Det är dock järnvägen som fått de största procentuella satsningarna i vår infrastrukturproposition.
Man utestänger inte cyklingen om man bygger om en väg till två-plus-ett-väg. Möjligheten finns att cykla bredvid, på andra vägar. Så ofantligt många meter längre blir det inte. Själv transporterar jag mig ganska ofta mellan Enköping och Uppsala. Där har vi fått en två-plus-ett-väg, och jag måste säga att om man varit tvungen att bygga en cykelväg bredvid hade vi aldrig fått den trafiksäkra ombyggnaden av länsvägen mellan Enköping och Uppsala, en väg där det tidigare hände många olyckor. Då hade de pengarna inte funnits.
Vi har en infrastruktur som är oerhört eftersatt. Då gäller det att vi använder pengarna på det bästa sätt som finns i dag. Vi får ta det ena efter det andra. Vi kan inte ta allt på en gång. Det är det som är problemet, men det är det som ni inte inser, eftersom ni inte vet hur man hanterar ekonomi.