Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.
I dag debatterar vi ett cykelbetänkande för första gången i denna kammares historia. Det är någonting riktigt roligt, måste jag säga, inte bara för att cykelfrågor är viktiga för framtiden av flera anledningar, utan också för att oppositionens reservationer är så underhållande.
Det har också varit mycket roligt att få lyssna till andra ledamöters cykelerfarenheter och även det lilla inlägget från Peter Pedersen om att uttrycket "ute och cyklar" hädanefter snarare borde ses som någonting positivt. Det lyfter det positiva med cyklingen i den här debatten, och det är bra. Jag kan också rekommendera mina cyklande kolleger att ta sig till Klarälvsbanan i Värmland och cykla längs älven, en mycket vacker upplevelse, måste jag säga.
Själva betänkandet lyfter fram en rad saker som alliansregeringen gjort för cykling. Den visar upp forskningen inom en rad områden och uppdrag till trafikverken och Nutek att analysera och komma med förslag på åtgärder. I de rätt nyligen framtagna transportpolitiska målen har vi fört in ett mål om hälsa. Detta torde verkligen gynna cykling i högre utsträckning.
Infrastrukturpropositionens avsnitt om åtgärder för ökad cykeltrafik finns också med. I regeringens direktiv till trafikverken för åtgärdsplaneringen finns klart och tydligt uttalat att åtgärderna ska främja cykelanvändandet. Vi har också sett en ökning av satsningarna på cykelåtgärder jämfört med tidigare period.
Vi i utskottsmajoriteten ställer oss bakom detta betänkande som är mycket tillmötesgående gentemot flera av motionerna. Betänkandet tar upp en rad fördelar med cykling och lyfter på ett tydligt sätt upp frågan om att prioritera cykelåtgärder. Motionerna anses i mångt och mycket som tillgodosedda eller på väg att bli det.
Åtgärder som leder till en ökad andel cykelresor bidrar till att nå många mål, bland annat minskad miljöpåverkan, minskad trängsel och positiva effekter på folkhälsan. Det finns även stora möjligheter till utveckling av näringar kring cykelturism.
Potentialen att öka andelen cykelresor av de kortare resorna är mycket stor, främst när det gäller arbetspendlingen. En omfattande inventering har genomförts för att kartlägga förutsättningarna för cykelresor mellan landets tätorter och vilka investeringar som behövs.
En stor del av behoven av att utveckla infrastrukturen finns längs det kommunala vägnätet inom tätorter och på det regionala vägnätet. Planerade investeringar i cykelvägar längs det nationella vägnätet tar främst sikte på att skapa möjligheter till arbetspendling. Förslaget innefattar även åtgärder som förbättrar möjligheterna att nå exempelvis tätortsnära mål för turism.
I planen satsas närmare 1 miljard kronor vilket bland annat innebär att ca 50 mil ny cykelväg anläggs längs det nationella vägnätet. Dessutom ingår att förbättra möjligheterna att parkera cyklar vid viktiga bytespunkter och bygga gång- och cykelportar samt skyltningsåtgärder.
Det finns goda förutsättningar att åstadkomma ett flertal längre sammanhållna leder för cykelturism i exempelvis Skåne, Blekinge, Halland, Västra Götaland, södra Småland, Öland, Östergötland och Stockholms län. En led där arbetet redan har kommit i gång är, som vi också kunde höra, Kattegattleden.
I samband med nybyggnation av nationella vägar och mittsepareringsåtgärder ska behovet av kompletterande cykelvägar prövas. Det innebär att ytterligare cykelvägar kan komma att anläggas och då finansieras via den åtgärd som är planerad för två-plus-ett-vägen.
Cykeln har en självklart stark ställning i framtidens transportsystem. Detta har vi påbörjat under denna mandatperiod, inte minst med de transportpolitiska målen, infrastrukturpropositionen och nu senast planläggningen av infrastruktur till 2021.
Vi i Folkpartiet liberalerna verkar för ett flexibelt transportsystem där resenären effektivt kan växla mellan de transportslag som för ändamålet passar bäst. Vi ska ha ett transportsystem som gör det lätt för människor att resa med cykel, tåg, buss, bil eller vad det nu kan tänkas vara för färdsätt som lämpar sig för stunden i framtiden.
Jag tror på flexicyklisten, och jag tror på flexiresenären eller flexibilisten - kalla det vad ni vill. Jag tror på människors förmåga att själva välja vad som passar bäst för deras ekonomi och situation och för vår miljö.
Cykeln är ett av de mest konkurrenskraftiga färdmedlen för framtiden, och detta bör vi främja på olika sätt. Jag kan konstatera att regeringen lägger 1 miljard i plan och utöver detta också bidrar med 2,3 miljarder genom länsplanerna, det vill säga totalt 3,3 miljarder.
Ännu en gång har alliansregeringen visat att vi är bäst när det gäller och levererar när det krävs!