Herr talman! Så har vi kommit till utskottets sista
debatter denna mandatperiod. För några av oss är det
dessutom den sista debatten efter många år i riksda-
gen. Jag trodde verkligen att jag skulle få en chans att
debattera med Ingvar Johnsson eftersom det är hans
sista debatt. Jag har haft ett antal dueller med honom
under de senaste åren. Jag brukar lyckas få Ingvar att
tända till lite extra i debatten. Om jag retar upp ho-
nom kanske han begär ordet i avslutningen.
Herr talman! Kristdemokraterna står bakom alla
sina reservationer, men för tids vinnande yrkar vi
bifall enbart till reservation 5 under punkt 4 i JuU9
och reservation 3 under punkt 4 i JuU26.
Ett återkommande kriminalpolitiskt debattämne är
hur samhället ska reagera på ungdomars brottslighet.
Hur ska påföljdssystemet se ut? Ska det vara stränga-
re straff eller intensivare behandlingsmetoder? Vi
anser att en ung människa som begår brott ska veta att
samhället ser allvarligt på detta oavsett gärningsman-
nens ålder. För en del handlar debatten enbart om hur
man ska förhindra brottslighet genom fler poliser och
hårdare straff eller genom att man gör det så svårt
som möjligt att begå brott, men det räcker inte om vi
inte lyckas i arbetet med att förändra de ungas värde-
ringar och attityder.
Kristdemokraterna har i denna kammare gång ef-
ter gång understrukit behovet av gemensamma goda
värderingar som bär upp och håller samman samhäl-
let. I de allra flesta fall är det föräldrarna som bäst
förmedlar dessa värden. Därför menar vi att familjens
roll i det brottsförebyggande arbetet är central. För att
värdeöverföringen ska fungera krävs vardagstid till-
sammans. Det är i vardagliga situationer som man
tvingas lösa konflikter och på det sättet på ett natur-
ligt sätt tränar samlevnad med varandra.
Därför säger vi att vi tycker att det är så sorgligt
att familjen är så undervärderad och att tilltron till
föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn är så
låg. Det är precis det vi skriver i vår gemensamma
reservation nr 1. Vi skriver att regeringens familjepo-
litik är otidsenlig och begränsar i stället för att öka
familjens möjligheter att själv styra sin vardag.
Trots allt råder det i de politiska partierna ganska
stor enighet om familjens och de vuxnas betydelse
och om att goda uppväxtförhållanden är av stor vikt
för hur den unge ska utvecklas. Möjligtvis har Miljö-
partiet en annan uppfattning, men jag hoppas få tydli-
ga besked och möta samförstånd i frågan om famil-
jens betydelse i denna sista debatt med Kia Andreas-
son.
I vår reservation nr 2 belyser vi frågan om att det i
dag finns stora möjligheter att identifiera riskgrupper.
Därför anser vi att det är så viktigt att barn och ung-
domar med neuropsykiatriska funktionshinder ska få
extra uppmärksamhet och stöd i förebyggande syfte.
Vi anser att regeringen borde utarbeta ett handlings-
program där denna kunskap tas till vara i syfte att
förbättra livskvaliteten för de berörda grupperna och
därmed också samtidigt minska brottsligheten.
Majoriteten hänvisar då till BRÅ-rapporten
2001:15 och den kunskap som finns och konstaterar
samtidigt att vetenskapligt förankrade metoder sällan
tillämpas och att det ofta saknas systematisk doku-
mentation vad gäller insatser, metoder och resultat.
Jerzy Sarnecki konstaterade detta i en debattarti-
kel på DN Debatt den 19 maj: "Det finns troligen
ytterst få branscher som använder så liten andel av
sina resurser för utvecklings- och utvärderingsinsat-
ser. Det är denna ovilja att bygga på kunskaper om
problemens orsaker och effekter av åtgärder, snarare
än resursbrister, som gör att våra framgångar i kam-
pen mot brottsligheten och andra problem bland unga
inte är särskilt imponerande."
Jag har förståelse för att utskottet inte kan uttala
sig i frågor som berör resurserna inom socialtjänsten,
hälso- och sjukvården eller skolans arbete. Jag vill
bara påpeka och understryka att det är så typiskt i allt
politiskt och även socialt arbete att samarbete, sam-
ordning och tillvaratagande av kunskap ligger så
långt ned på prioriteringslistan i det förebyggande
tänkandet. Denna oföretagsamhet beklagar vi krist-
demokrater verkligen.
Ungdomar som begår grova brott döms i dag allt
oftare till sluten ungdomsvård. Sedan lagen trädde i
kraft för två år sedan har sex till sju gånger fler än
beräknat tagits in på särskilda ungdomshem. De
många och långa domarna har skapat konkurrens om
platserna på ungdomshemmen, eftersom ungdomar
dömda enligt LVU också vårdas på samma ungdoms-
hem. Under senare delen av år 2000 tvingades ett 40-
tal ungdomar vänta på sin LVU-placering. Ett gra-
verande exempel kommer från julhelgen 2000, då en
14-årig flicka på väg från det ena ungdomshemmet
till det andra fick sitta på häktet i Uppsala.
Kristdemokraterna tog upp denna situation redan i
budgetmotionen 1999, och vi sade att regeringen
måste avsätta ytterligare resurser för att tillgodose fler
platser åt SiS. Vi har sedan tagit upp denna fråga
varje år i våra debatter.
Nu skriver majoriteten i sitt betänkande att det i
maj 2002 finns 74 platser, av vilka 72 är utnyttjade,
och sju till åtta ungdomar som ska placeras så fort
respektive dom vunnit laga kraft. Utskottet konstate-
rar därefter att platstillgången har direkt samband
med anslagen till SiS och att det därmed är en fråga
som ligger utanför utskottets beredningsområde.
Det finns inte den minsta skrivning i detta betän-
kande från justitieutskottet i Sveriges riksdag om det
olyckliga i att unga som inlett en brottslig bana får gå
kvar hemma och begå alltfler brott innan de kan pla-
ceras på ungdomshem. Det finns inte ett ord om att
utskottet anser att regeringen borde se över resursför-
delningen till SiS för att tillgodose platsbehoven. Om
inte vi i justitieutskottet påpekar de problem vi ser i
ungdomsvården, vem ska då göra det? Kan socialde-
mokraterna och majoriteten förklara det för mig?
Utskottet skriver i sin majoritetstext: "Någon re-
gel om omedelbar verkställighet oavsett om domen
vunnit laga kraft finns således inte. Regelsystemet för
sluten ungdomsvård motsvarar i detta hänseende i
princip det som gäller vid dom på fängelse". Med
andra ord går den unge fri tills det finns en plats så att
domen kan verkställas. Min fråga till majoriteten är:
Är ni nöjda med detta? Är det förenligt med den poli-
tik som ni bedriver i regeringen för att bekämpa ung-
domskriminaliteten?
Kristdemokraterna tycker att det är bra att reger-
ingen nu har föreslagit en ny lag om medling med
anledning av brott. Vi har drivit den här frågan länge.
Under försöksverksamheten drevs 32 medlingsprojekt
runtom i landet. Flera av dem har kommit att drivas
vidare. De orter som har lyckats har visat sig vara de
orter som har haft s.k. eldsjälar som har varit beredda
att satsa mycket tid på rådslagen.
Vi kan känna en viss oro när det ansvaret nu ska
läggas över på kommunerna. De har redan social-
tjänster som är oerhört tungt belastade. Hur ska det
gå? Det är bra att regeringen säger precis som vi har
yrkat på i våra motioner. Det måste bli ett statligt
ansvar. Regeringen anslår 18 miljoner som kommu-
nerna ska kunna ansöka från för att kunna bedriva sin
medlingsverksamhet. Men vi blir något förvånade
över att regeringen inte på något sätt har angivit var
de pengarna ska tas. I vår motion krävde vi att reger-
ingen måste återkomma med förslag om detta. Jag
tycker att utskottsmajoriteten har tagit hänsyn till de
kraven från oss kristdemokrater och gjort en kraftfull
skrivning om att regeringen bör återkomma om finan-
sieringsfrågan.
Herr talman! När det till sist gäller frågan om
medlingens ställning i den rättsliga processen pre-
senterar regeringen inga förslag. Inte heller när det
gäller frågan om hur medlingsverksamheten ska or-
ganiseras finns det några konkreta lösningar. Reger-
ingen nöjer sig i stället med att konstatera att ytterli-
gare överväganden krävs.
Vi anser att medling är ett bra sätt för lagöverträ-
dare att få större insikt om brottets konsekvenser. Vi
stöder också förslaget att medling kan användas för
minderåriga som begår brott. Vi menar också att det
ska finnas möjlighet för åklagaren att meddela åtals-
underlåtelse för straffmyndiga under 18 år om de har
deltagit i medling.
Medlingen innebär i sig att en ung förstagångsför-
brytare erbjuds hjälp att träffa brottsoffret för att tala
om det som har hänt. Det kan också hända att den
unge får ersätta skadan genom att jobba av skulden
för det brott som den unge har begått. Vi tror att den
processen är ett bra sätt att få unga lagöverträdare att
inse konsekvenserna av sin brottsliga handling.
Därmed tackar jag för mig. Jag önskar Ingvar
Johnsson en fantastisk framtid utanför riksdagen. Det
önskar jag även andra som eventuellt inte blir kvar
här.