Herr talman! Jag vill till att börja med framhålla att
jag givetvis ställer mig bakom alla de reservationer
som vi avgivit i betänkande SfU15, men för att
spara tid åt kammaren yrkar jag bifall endast till
reservationerna 1, 3 och 5.
När regeringen Bildt tog över makten utlovades
barnfamiljerna en ny familjepolitik för att öka
valfriheten och jämställdheten mellan kvinnor och
män. Föräldrarna skulle själva få välja den vård och
fostran av barnen som passade dem och barnen
bäst.
Sedan trädde Bengt Westerberg in på arenan och
körde över de tre borgerliga partierna, och
regeringen började stifta tvångslagar för
familjerna.
Införandet av den vitt omtalade pappamånaden,
som nu skall påföras det svenska folket från en
borgerlig regering och givetvis med ett
ovationsartat stöd av socialdemokraterna, är inget
annat än diktaturfasoner.
I betänkandet står å ena sidan att riksdagen vid ett
tidigare tillfälle uttalade att målet borde vara att,
vid utgången av år 1993, minst två tredjedelar av
papporna i någon utsträckning använder sig av
möjligheten att ta ut föräldrapenningen. Om detta
mål inte kunde uppnås borde enligt riksdagens
mening ytterligare åtgärder övervägas. Detta är ord
och inga visor. Det gäller att tvinga papporna att ta
ut föräldraförsäkring, kosta vad det kosta vill.
Storebror vet nämligen vad som är bäst för just din
familj.
Å andra sidan anspelar man på familjen, familjens
valfrihet och omtanken om barnen. Det är dock
enbart politiskt trams. Verkligheten är att regering
och riksdag vill spara pengar. Detta framgår bl.a. av
arbetsmarknadsutskottets yttrande AU6, där man
skriver: Det har under årens lopp gjorts insatser i
form av kampanjer, attitydpåverkan och
information för att förmå pappor att i större
utrsträckning ta hand om barnen. Riksdagen har i
detta syfte under flera år anslagit skattemedel för
särskilda informationsinsatser. Kraftfulla
satsningar på information och opinionsbildning
under en lång följd av år har dock hittills inte i
någon nämnvärd utsträckning påverkat fäders uttag
av föräldrapenning.
Trots att regeringen och Socialdemokraterna
känner till dessa fakta, anslår man nu ytterligare
upplånade pengar till informationsinsatser i syfte
att öka fädernas uttag av föräldrapenning. När man
nu känner till dessa fakta är det ganska lätt att
hymla i schabloner om föräldrars ansvar, att man
skall prova nya vägar, jämställdhetssynpunkter
m.m. Man har facit på att verkligheten inte följer
regeringens och riksdagens beslut. Därmed kan
man utnyttja tillfället att göra besparingar åt staten.
Varför säger man inte i stället rent ut som det är?
Staten ser nu en möjlighet att spara pengar. Man
vet att fäderna av olika orsaker inte tar ut sin
pappamånad. Varför skall man då slösa bort en
extra månad på modern?
Regeringen har med utskottets godkännande i
själva verket fört igenom en försämring för
barnfamiljerna. Föräldrapenningen har kortats ned
till 11 månader, och 10 av dessa ersätts med 80 %
mot tidigare 90 % -- allt i statligt besparingssyfte
och inget annat.
Statsrådet Westerberg säger till Dagens Nyheter:
''Tar inte pappan ut sin månad fryser den inne.''
Han tillägger dock samtidigt att det inte är något
tvång för pappan att ta ut den månaden. Vidare
säger statsrådet: ''Pappamånaden understryker att
kvinnor och män har ett gemensamt ansvar för hem
och barn och innebär ett principiellt genombrott för
ett mer radikalt tänkande i jämställdhetspolitiken.''
Det är ganska frapperande att detta sägs av en
minister i den borgerliga regeringen.
Det gemensamma ansvaret och det radikala
tänkandet utgör i själva verket en inhibering av
familjens rätt att själv bestämma hur den skall
utnyttja föräldrapenningen. Enligt propositionen
måste företagen nu lära sig att de flesta barn har
både mammor och pappor, och man skall nu lära
papporna att ta ut sin pappamånad. Företagarna
vet nog detta -- men gör politikerna det?
Nästan alla partier är eniga med Ny demokrati om
synen på småföretagarna. För att Sveriges ekonomi
skall komma på fötter måste vi satsa på företagarna
och då främst småföretagarna. Skillnaden mellan
Ny demokrati och de övriga partierna är
uppenbarligen att vi vet hur verkligheten ter sig för
en småföretagare. Här är det inte tal om reglerad
arbetstid utan man försöker i stället pussla ihop
dygnets alla timmar på bästa sätt för att använda
dem i produktivt arbete. Tidigare fakta som jag
påtalat bekräftar detta. Hur skall då fäderna få tid
att utnyttja sin pappamånad när förutsättningarna
inte förbättras för småföretagarna!
Alltsedan vi i Ny demokrati kom in i riksdagen har
vi kämpat för företagarna och då främst
småföretagarna. Vi har även gjort vissa framsteg,
men vi har långt kvar till målet. Det märkliga är att
alla de andra partierna håller med oss i teorin, men
när det gäller att sjösätta förslagen backar de.
Politik är märkligt.
Denna fantastiska familjediktatur som regeringen
nu vill införa är anmärkningsvärd från en annan
synpunkt. Avsikten är att pappan skall få större
möjlighet att umgås med sina telningar och komma
dem närmare inpå livet. Han skall kunna ge dem
trygghet och en god tillvaro. Detta skall pappan
klara av under åtta år genom att antingen ta ut
allting på en gång eller genom att under tre
perioder per år ta ut en månads pappaledighet.
Under åtta år kan man alltså ta ut 20 arbetsdagar,
hela eller delade. Det blir tre dagar per år. Det är
grejer det! Pappan får tre extra dagar per år för att
kunna knyta fastare känsloband till sitt barn! Här
gäller det verkligen för pappan att lägga manken
till!
Pappan kommer dessutom knappast att ta ut mer
pappaledighet, för då sänks hans ersättning till
80 %. Det befarar både arbetsmarknadsutskottet
och socialförsäkringsutskottet. Hade de
verklighetsfrämmande politikerna verkligen haft
barnens väl och ve för ögonen skulle de givetvis ha
skapat förutsättningar för pappan att umgås med
sina barn ytterligare. Som det nu är så är förslaget
inte ens en halvmesyr, utan snarare en helmesyr: en
ordentlig försämring för barnfamiljerna.
Vidare är förslaget, som vanligt, inte helt
genomtänkt. Hur räknas det t.ex. om fadern tar ut
tre på varandra följande eftermiddagar? Är det en
period, eller är det tre perioder?
Sedan påtalar man att trycket på kommunernas
barnpassning lättar. Okej, om så är: Vem kommer
att få betala för tomma dagislokaler? Vad kommer
att hända med den involverade personalen, som får
friställas? Blir det arbetslöshet? Vem kommer att
betala för den? Det framgår på intet sätt hur de
negativa dynamiska effekterna kommer att slå och
hur mycket de kommer att kosta samhället.
En annan aspekt som jag undrar om departement
och utskott räknar med är bidragsoptimeringen.
Arbetslösa som nu går på a-kassa kommer snabbt
att inse att det blir lönsamt att ta ut en
pappamånad. Då får man nämligen högre
ersättning. Det gäller även dem som uppbär
sjukpenning.
Ett annat alternativ är att ta ut en pappadag i
samband med förestående långhelg.
Föräldrapenningen kan då utnyttjas genom en
planerad optimering. Men syftet med
pappamånaden kanske inte var just det här -- eller?
Ny demokrati har i sin reservation 3 försökt
undanröja denna möjlighet, men utan gehör hos
utskottet. Om ett år kanske det kommer ett
regeringsförslag med vår innebörd i denna fråga.
Herr talman! För Ny demokrati är den personliga
friheten av grundläggande betydelse. Familj och
barn måste i första hand vara föräldrarnas ensak
och inte statens. Staten skall inte styra föräldrarnas
val i fråga om vem som skall vara hemma och vem
som skall ta hand om barnen. Det bestämmer
föräldrarna gemensamt.
Med hänsyn härtill kan vi inte acceptera
regeringens förslag beträffande uttag av
föräldraledighet, dvs. förslaget om ändring i
föräldraförsäkringen och förslaget om information
och opinionsbildning om föräldraledighet.