Fru talman! Civilutskottets betänkande 13 om hyresrättsfrågor behandlar 29 förslag från ledamöternas motionsflod i höstas. De 14 motionerna erbjuder en intressant läsning, inte minst mot bakgrund av att Sveriges statsminister för inte så länge sedan i en radiointervju förklarade att hyresrätten inte har någon framtid.
Trots att ljudfilerna från intervjun lades ut på nätet, så att det knappast kan råda någon tvekan om vad statsministern faktiskt sade, fick vi höra en moderat partisekreterare ihärdigt hävda att Moderaterna visst är positiva till hyresrätten, även för framtiden.
Eftersom statsministern i intervjun ett flertal gånger upprepade att hyresrätten i Stockholm inte fungerar så som det är tänkt vore det rimligt att statsministerns parti hade ett antal förslag som gör att den hyresrätt man säger sig vilja stödja skulle fungera bättre, så som det är tänkt. Om det nu är så att man verkligen vill se en fungerande och stark hyresrätt i framtiden vore det väl rimligt att förvänta sig förslag i den riktningen.
Nu är det tvärt om så att bland de förslag som behandlas i betänkandet och som föreslagits av ledamöter från allianspartierna, inte minst av just företrädare för statsministerns eget parti, finns ingenting som innebär att hyresrätten skulle gå en ljus framtid till mötes.
Alla förslag handlar i stället om hur man på olika sätt kan tränga undan hyresrätten och minska dess betydelse som upplåtelseform. Det finns till och med förslag om att införa en ny hyresavtalsform just för att man ska kunna komma runt hyresgästens rättigheter i hyresrätten. Det är väldigt svårt att tolka regeringen och dess stödpartier på något annat sätt än att man med alla medel vill minska hyresrättens betydelse som upplåtelseform.
Att regeringen och dess stödpartier i riksdagen inte prioriterar hyresrätten framgår även i betänkandet. Exempelvis i fråga om hyresrättsinnehavarens möjligheter att påverka nivån på reparationer och underhåll av den egna lägenheten skriver man visserligen att det kan finnas anledning att utvärdera inflytandereglernas tillämpning, men man avslutar med att anse att frågan inte har en sådan prioritet att det finns skäl att närmare överväga om en sådan utvärdering av en nio år gammal lagstiftning ska genomföras.
En för hyresrättsinnehavaren avgörande fråga kring makten över den egna lägenheten har alltså ingen prioritet för regeringen. Kan det sägas tydligare? Regeringen struntar fullständigt i att praxis alltmer går mot att reparationer och underhåll sker på en nivå som innebär att den gamla hyresgästen får allt svårare att klara de nya hyresnivåerna.
Allt fler upplever att det här har blivit en metod för att göra sig av med oönskade hyresgäster - hyresgäster som inte förstår värdet av den hyresrätt de har hyrt kanske under mer än 30 år och hyresgäster som inte är villiga att betala de hyror som bristen på hyresrätter har bidragit till att skapa. För hyresrättsinnehavaren är inte hyresrätten en vara vilken som helst på en marknad utan just en bostad - ett hem. Den som aktivt har valt att inte delta i spekulationsekonomin på bostadsmarknaden blir i slutändan, tyvärr, ofta ett offer för spekulationens avigsidor.
Nej, fru talman, när statsministern säger att hyresrätten inte längre fungerar som det är tänkt ska ingen förledas att tro att det skulle innebära att regeringen och dess stödpartier i riksdagen skulle vara intresserad av att ta till vara hyresrättsinnehavarens intressen. Det man från regeringens sida eftersträvar är naturligtvis en förnyelse av regelverket som anpassar hyresgästens rättigheter till de villkor som det globala fastighetskapitalet ställer för att kunna maximera sina vinster även på den svenska fastighetsmarknaden. Det är uppenbart att regeringen ser hyresgästernas rättigheter som problemet och inte kapitalförvaltarnas vinstkrav. Regeringen föredrar lydiga bolåneslavar framför fria hyresrättsinnehavare. Den som väljer att inte fastna i bolåneslaveriet måste regeringen hålla nere med andra medel. Att urvattna hyresrätten så att hyresgästerna förvandlas från hyresrättsinnehavare till hyresslavar på en osäker marknad tycks vara den väg regeringen valt.
Herr talman! När vi senast debatterade ett betänkande om hyresrättsfrågor i januari 2010 tog jag i mitt anförande avstamp i en bok med titeln
Gamarna
. Jag uppmanade regeringens företrädare att använda Maria Küchens bok som ett komplement till eller bredvidläsning vid studierna av problemen med ombildning av hyresrätter. Är det någon av er som har läst boken? Nej, det är synd det. Där fanns rätt mycket nyttigt att ta med sig i debatten.
I det här betänkandet har vi två reservationer som berör frågan om regler vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Att det har blivit så är olyckligt med tanke på att vi hade en tydlig gemensam skrivning i vårt rödgröna program inför valet mellan de tre oppositionspartierna. Men att det inte har blivit så kanske säger en del om det behov som finns av förändring, utveckling och förnyelse efter en valförlust för politiska partier.
Även när det gäller frågan om ombildning menar jag att skillnaderna mellan regeringen och oppositionen är tydliga. Regeringens grundsyn är att spekulations- och kapitalförvaltningsintressena alltid går före medan boendet i sig har en underordnad betydelse och låg prioritet.
Kanske handlar det bara om valtaktiska överväganden från regeringens sida. Man räknar kanske med att nya unga väljare föredrar att se bostaden i första hand som en investering och inte som en bostad och att de äldre väljarna med hyresrätter ändå snart dör ut. Även om det skulle vara så krasst har jag svårt att förstå regeringens politik. Såvitt jag vet finns ingen samhällsplaneringsmodell som inte påpekar vikten av hyresrätten för att arbetsmarknaden ska fungera så flexibelt som den måste lokalt i dag.
Att många av de boende vill ha kvar sin hyresrätt tills de trillar av pinn är inte något specifikt just för hyresrättsinnehavare. Förmodligen vill de allra flesta bo kvar hemma så länge de kan. Men det, menar jag, får inte tas som ett argument för att hyresrätten inte är tillräckligt flexibel som upplåtelseform. Det är snarare en signal om att det byggs för få hyresrätter.
Majoritetens argument i betänkandet att många kommuner vid nybyggnation framgångsrikt blandar olika upplåtelseformer är inget argument mot den utarmning av hyresrätten som sker i de flesta stadskärnor. Vi får inte större mångfald av upplåtelseformer i stadskärnorna bara för att kommunerna försöker göra så bra de kan i blandning av upplåtelseformer i de nybyggda områdena.
Herr talman! Tyvärr hann den moderatledda högerregeringen faktiskt avskaffa förvärvslagen under förra mandatperioden. Vi kritiserade förslaget då, och vi gör det fortfarande. Jag upprepar det jag sade för ett år sedan i debatten: När Miljöpartiet tar över i Regeringskansliet kommer en ny och bättre förvärvslag att förhindra att olämpliga förvaltare förstör boendemiljöer för de boende. Kortsiktig girighet är inte en lämplig drivkraft vid förvaltande av hyresfastigheter.
Så sade jag då, och det står jag fast vid. Vi menar alltså att bostadsförvaltningslagen inte på något sätt har visat sig klara av att lösa de problem som i och för sig inte sköttes på bästa sätt, som vi hörde Katarina Köhler argumentera tidigare, med det hade enligt vår uppfattning varit bättre att försöka skärpa och förbättra lagstiftningen. Det är alltid bättre att tänka efter före än att städa efteråt. Det handlar om ett oerhört fastighetskapital som går förlorat om man agerar först efter det att skadorna har skett i fastigheterna.
Sociala boendeformer efterfrågas alltmer. Miljöpartiet uppfattar att intresset för olika former av boenden med ett ökat inslag av gemensam förvaltning och möjligheter till ökad gemenskap i boendet är växande. Det sker rätt mycket på det området runt om i landet. Vi menar att den kooperativa hyresrätten här kan spela en viktig roll. Som vi skriver i reservationen på området anser vi att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att på olika sätt aktivare stödja en utveckling åt det hållet. Vi menar att ett boende med ökade möjligheter till samverkan även kan vara en mycket bra boendeform för att stärka integrationen mellan människor med olika typer av bakgrund.
Självklart, herr talman, står Miljöpartiet bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 4 och 8.