Herr talman! Jag ska försöka förhålla mig till de olika förslag som delvis har debatterats här i dag. Debatten har ju också handlat om en hel del som ligger utanför betänkandet. Man kan väl möjligen sammanfatta det som ganska spridda skurar och lite av hela havet stormar, men jag ska försöka strukturera det.
Jag tänker först och främst i allmänna ordalag förhålla mig lite till vad som har sagts och sedan lite mer konkret gå in på de olika punkterna där man har yrkat bifall till reservationerna.
Jag ska också passa på att börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, vilket innebär att samtliga reservationer ska avslås.
När man lyssnar på Katarina Köhler hör man ord som att det har avpolitiserats, alltså att politiken inte har tillräckligt inflytande på bostadsfrågorna längre, och att marknaden har fått för stort spelrum. Då blir man naturligtvis lite betänksam. Vem är det som ska styra bostadsbyggandet? Är det vi politiker som ska bestämma exakt vad som ska byggas? Det har vi ju hört här. Amineh Kakabaveh tycker att kooperativ hyresrätt är så oerhört viktig att den måste premieras på olika sätt framför andra boendeformer.
Vi har inget emot kooperativa hyresrätter. Vi har heller inget emot att människor väljer andra boendeformer. Så vad handlar det här om egentligen? Det är faktiskt hyresbostadsmarknadens parter som har träffat en trepartsöverenskommelse som ligger till grund för en ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari i år. Men redan innan lagstiftningen hade trätt i kraft föreslog Socialdemokraterna, och för övrigt de andra oppositionspartierna också, en mängd olika statliga subventioner.
Varför har den här lagstiftningen kommit till? Jo, därför att Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna i Sverige har insett att den behövdes för att kunna rädda hyresrätten.
Varför har hyresrätten då haft problem? Jo, vi har haft ett bruksvärdessystem som egentligen inte har fungerat såsom det var tänkt från början. Vi anser att bruksvärdessystemet är viktigt. Men hyresbostadsmarknadens parter insåg att det här systemet måste modifieras för att kunna fungera i framtiden.
För att anknyta till Jan Lindholm: De problembeskrivningar som finns till grund för den nya lagstiftningen, och som också finns angivna i propositionen, är precis det som statsministern har beskrivit. Och svaret är den nya lagstiftningen från den 1 januari i år.
Det här innebär att Socialdemokraterna inte har tilltro till hyresbostadsmarknadens parter. Man vill reglera från politiskt håll på ett sätt som ingen annan har efterfrågat. Det har vi också hört i debatten. Det är ingen som har efterfrågat statliga subventioner, inte ens under finanskrisen och den internationella lågkonjunkturen.
Problemet med hyresrätten har varit att hyresnivåerna inte har speglat bostadskonsumenternas värderingar. I Malmö tog man tag i det här genom att man införde ungefär 180 olika kriterier som låg till grund för att reformera hyressättningen i den regionen. Behövdes det hyressänkningar gjordes det omedelbart, men skulle det vara högre hyror skulle de fasas in på sju år sikt. Det här är en bedömning som bostadskonsumenterna gör.
Meningen är att man får betala för det man får ut i värde av sitt boende och inte att vissa ska betala mer för någonting man inte får och andra betalar mindre. Så kan man inte ha det. Det insåg hyresbostadsmarknadens parter, men det har tydligen Socialdemokraterna inte någon förståelse för. Här finns ett antal olika förslag som innebär att man nu förordar en mängd olika förändringar utan att man först har sett hur det kommer att verka.
Jag vill påminna om, och det kan man se om man läser i propositionen om vi till exempel talar om skyddsregeln, hur angeläget man från Sabos och Hyresgästföreningens sida ansåg att det var att man får anpassade hyresnivåer. De avrådde från att införa den femprocentiga begränsningen som utredaren föreslog därför att man inte skulle kunna justera hyrorna på ett rimligt sätt annars.
Bara för att man inte har en egen bostadspolitik innebär det inte att andra inte har det. Om man läser Maryam Yazdanfar i den socialdemokratiska nättidningen Aktuellt i politiken skriver hon: Vi socialdemokrater orkade inte skapa en bostadspolitik efter 90-talets fastighetskris. Ja, precis så är det. Jag tycker att det var väldigt uppriktigt. Vi är många som har sett det under lång tid. Ta till er det som Maryam Yazdanfar har sagt och fundera på hur det ska kunna fungera.
Visst är det bra om man har olika förslag som kan bidra till att vi kan få ett ökat byggande. Men då måste vi få ett fungerande system. Det är vi politiker till för. Då är det opreciserade ROT-avdraget som man talar om igen, som egentligen är en statlig subvention som man inte har beskrivit hur det ska fungera, ett skott i mörkret och ingenting annat. Det leder inte till någonting, och det kan inte vara annat än väldigt illa genomtänkt.
Jag ska också säga något om hushållens skuldsättning. Om man lyssnar på personer från finanssektorn beror den ökade skuldsättningen till ungefär 45 procent av ökade inkomster. Det måste vara positivt att människor får ökade inkomster. Nu vet vi från oppositionen att man generellt vill höja skatten. Det har ett egensyfte.
Den andra förklaringen är låga räntor. Hur ränteutvecklingen kommer att se ut framöver vet vi inte annat än att den med all säkerhet kommer att innebära att räntekostnaden blir högre. Det är 10 procent som beror på andra faktorer, däribland bostadsbyggande. Det är bedömningen.
För att det ska kunna byggas fler hyresrätter är inte lösningen att hindra till exempel ombildning till bostadsrätter. Det får lokalpolitikerna ta ansvar för. Det är grunden i det hela.
Jan Lindholms anförande har jag bemött till stora delar genom det jag har sagt i allmänna ordalag. Svaret finns i den lagstiftning som infördes den 1 januari.
Det som är lite förvånande är att Sverigedemokraterna och Carina Herrstedt lutar sig mot en bostadspolitik som delvis inte finns, i varje fall om man läser motivreservationen. Problemet är nog inte att det har varit för höga hyreshöjningar utan hyrorna inte har kunnat höjas på ett riktigt, rimligt och differentierat sätt. Det är vad hyresbostadsmarknadens parter har tagit ansvar för.
När det gäller diskussionen om statliga stöd och det Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet sade vet vi sedan tidigare att Vänsterpartiet är det parti som inte har accepterat EU-rättsliga regler och den lagstiftning som infördes den 1 januari.
Vår bostadspolitik är inte inriktad på boende med egen kapitalinsats. Vi har uttalat väldigt tydligt, och jag kan göra det igen, att hyresrätten är betydelsefull och viktig. Det är den inte minst för ett parti som står för arbetslinjen. Ska man ha en tillräckligt flexibel och fungerande arbetsmarknad måste människor kunna flytta till arbete och också till studier.
Vår politik är inte heller inriktad mot andrahandsuthyrning. Det är en övergångslösning men ingenting som ska vara den permanenta lösningen. Är det så att vi har en bostadsbrist, och vi vet att många ungdomskullar är på väg ut på bostadsmarknaden i dag, behöver vi bostäder. Det är bättre att bo i andra hand än att inte få en bostad alls. Men det är inte det som är målet. Målet är att man ska kunna få en egen bostad.
Sedan ska jag tala lite kort om de konkreta reservationerna. När det gäller förvärv av hyresfastigheter visade det sig att hyresförvärvslagen inte fungerade i praktiken av flera olika skäl. Den hade ett antal olika brister och kunde inte effektivt förhindra att det förekom fall där hyresgäster tvingades leva under förhållanden som inte var acceptabla.
Den här frågan har jag diskuterat under förra mandatperioden när det gällde Actas förvärv i Herrgården i Rosengård. I det fallet hade det inte varit lösningen. Där är lösningen att man skärper bostadsförvaltningslagen. Då kan man ingripa när det är brister. Det är det viktiga. Vår uppfattning är fortfarande att det var rätt att ta bort den lagstiftningen och att skärpa bostadsförvaltningslagen i stället.
När det gäller frågan om ombildning anser vi att reglerna i bostadsrättslagen är i allt väsentligt bra. Men det finns skäl att kanske titta lite närmare på om ombildningskonsulter agerar på ett otillbörligt sätt.
Frågan om kooperativ hyresrätt har jag berört. Jag har också berört de reservationer som man här har yrkat bifall till, i varje fall i tillräcklig omfattning.
(Applåder)