Herr talman! Det har var en intressant debatt där vi ser två klara skiljelinjer. I den ena håller oppositionen fast vid en gammaldags politik, en ineffektiv politik, en inte speciellt människovänlig politik. Sedan har vi Alliansen, som vill se långsiktiga villkor och som vill ha en välfungerande hyresmarknad, en opolitiserad hyresmarknad. Det är upp till svenska folket att välja. Vad vill man ha?
Hyresrätten är en viktig del av boendet. Ungefär 43 procent av de 4,4 bostäderna är hyresrätter. Hyresrätten har en viktig funktion, har vi hört i dag. Den ska vara billig och lätt att komma åt. Det är oftast i början av yrkeslivet som man har användning för en hyresrätt, även om man kan fortsätta med en sådan även längre fram. Men den skapar en flexibilitet när man vill komma åt ett boende och behöver flytta till en annan ort. Så är tanken.
Samtidigt ser vi att hyreslagstiftningen precis som arrendelagstiftningen har en social funktion. Den är viktig och är något som vi vill behålla. Det är för att skydda den svagare parten, hyresgästen, mot en eventuellt starkare part, hyresvärden. Det handlar om bra balans och finns i många andra lagstiftningar.
Däremot kan man säga att vi har byggt upp en lagstiftning kring hyresrätten som är svåröverblickbar och skapar en hel del snedvridningar på den marknad som vi har. Det är därför viktigt att börja diskutera hur vi kan återskapa intresset för hyresrätten och hitta en balans mellan de olika boendeformerna. Den eminenta bostadsministern Stefan Attefall vill tillsätta en utredning om hur man kan utveckla hyresrätten.
Det pågår mycket arbete inom Regeringskansliet för att förbättra, skapa rättvisare villkor och hitta flexiblare boendeformer och långsiktiga former där hyresgästernas ställning stärks så att man kan välja sitt boende. Det besvarar många av de motioner som finns.
Oppositionen har under många år politiserat boendet. Man har sett - det har framkommit i många fall - boendet som en social rättighet som marknaden ska tillhandahålla till låga kostnader. Man vill alltså styra hur människor ska bo. Samtidigt vill man subventionera på en näst intill oligopolistisk marknad, som inte fungerar speciellt bra. Det har lett till höga produktionskostnader och klara utbudsbegränsningar.
Politiken har lagt sig i väldigt mycket. Vi kristdemokrater, som är politikens gränsriddare, vill se till att bostadspolitiken är långsiktig. Den kan förenklas och förbättras och ska ge ett stabilare och ökande byggande i Sverige.
Låt mig gå in på de olika delarna. Vi kan först se på hyressättningen. Som har nämnts har vi fått en trepartsöverenskommelse mellan Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och allmännyttan. Den lägger grunden för att få en rättvisare fördelning av hyreskostnaderna.
Vi vill inte ha marknadshyror. Däremot tror vi på en ökad flexibilitet inom bruksvärdessystemet, där attraktiva områden kan ha ett högre värde. Det ger också möjlighet att få en rättvisare fördelning. I dag har vi haft subventioner där de attraktiva områdena har blivit subventionerade av mindre attraktiva. Man kan göra som man har gjort i Malmö, där man har haft ett antal kriterier för att värdera sin hyresrätt och då får en ökad rättvisa.
Det är också viktigt, herr talman, att vid ombyggnad få in ett hyresgästinflytande. Det är viktigt att man kan ge ansvar till hyresgästerna, och man kan ge dem kunskap, så kan de också få underhålla en del själva. Men det kräver en avtalsmässig form, och det är på gång på flera olika ställen och har påbörjats med framgång.
Andrahandsuthyrning är ett sätt att öka tillgängligheten. Stora delar av vårt bostadsbestånd är dåligt utnyttjat. Kvadratmeterytan per person är ganska hög. Det finns säkert - med de stimulanser som vi förhoppningsvis kommer att fortsätta med till andrahandsuthyrare - möjlighet att hyra ut en del av sin bostad. Här kommer också ROT-avdraget in för att hjälpa till lite grann vid ombyggnad.
Vid nyproduktion, speciellt i attraktiva områden, bör man nog titta över vilka principer som ska gälla. Jag menar givetvis inte att vi ska införa marknadshyror, men vi ska öka flexibiliteten för att stimulera till ett ökat byggande. Det tror jag är en möjlighet.
Sedan måste jag komma in lite grann på det Katarina Köhler sade om de dåligt skötta hyreshusen. Det är beklagligt att sådana finns. Problemet med den gamla förvärvslagen var att den inte fungerade speciellt bra. Den var omständlig och användes i ganska få fall.
Nu har vi ändrat så man kan gå in tidigt och ha ögonen på hyresvärdarna. Om de inte fungerar finns det två nivåer för förvaltning. Det är en ganska ny lagstiftning. Låt oss testa detta till positiv framgång.
Jag gillar hyresrätten. Jag gillar också den kooperativa hyresrätten, bostadsrätten och ägarlägenheter både i befintligt bestånd och i nyproduktion. Som Ola Johansson framhöll är det viktigt att vi får möjlighet att införa det även i befintligt bestånd. Det saknar vi än så länge, men vi hoppas att Regeringskansliet kan få lite fart och genomföra detta. Tyvärr kan man väl lite grann skylla på oppositionen, eftersom de har dragit ned på resurserna till Regeringskansliet.
De här olika formerna ska inte politiseras. De har alla sina för- och nackdelar. Med den information som finns på marknaden och som finns på hemsidor hos Boverket och andra kan man välja sin boendeform. Politikerna ska inte bestämma den. Det är upp till var och en att skaffa sig den fullgoda information som finns på marknaden. Vi ska här i riksdagen lägga ut en långsiktig politik. Kommunerna ska tillämpa den och anpassa den till sina lokala marknader.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och tillstyrker utskottets förslag.
(Applåder)