Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.
Som jag tidigare har påtalat i mina anföranden har Sverigedemokraterna ännu inte antagit ett bostadspolitiskt program och har av den anledningen inte heller fattat några slutgiltiga beslut i frågor som rör ämnet. Dock är vi medvetna om problemen och effekterna av det låga bostadsbyggandet, främst i Stockholm och även i andra storstäder runt om i landet. Vi är också fullt medvetna om att det allt som oftast är våra ungdomar som drabbas hårdast.
Bostadsförsörjningen är, som andra också säger här, ett kommunalt ansvar, men i riksdagen måste vi skapa de rätta förutsättningarna. Vi måste ta ansvar för att skapa långsiktiga lösningar i stället för kortsiktiga och ryckiga initiativ.
Det finns säkerligen en mängd av de motioner som diskuteras och debatteras i dag som vi framöver kommer att ställa oss bakom men som vi i dag väljer att yrka avslag på, just av den anledningen att vi sverigedemokrater vill ha en helhet och skapa en långsiktig och hållbar bostadspolitik.
Vår inställning är att det är viktigt att hyresrätten som boendeform utvecklas eftersom det är en boendeform som passar många människor. Sverigedemokraternas utgångspunkt är familjen, och en stark familj skapar de bästa förutsättningarna för barnen. Den utbredda barnfattigdomen är som lägst där båda föräldrarna yrkesarbetar. För att den så kallade arbetslinjen ska följas krävs tillgång till en fungerande bostadsmarknad. Här spelar hyresrätten en viktig och central roll.
Den som blir erbjuden ett jobb ska inte behöva tacka nej på grund av att han eller hon inte kan hitta en lämplig hyresrätt eller av olika skäl inte kan eller vill binda sig vid en bostadsrätt eller en villa. För en fungerande arbetsmarknad krävs möjligheter till snabb rörlighet, det vill säga att man snabbt kan flytta dit där jobben finns. Man måste också själv kunna välja sin boendeform utifrån de behov man har, vilket innebär att det måste finnas bostadsformer som motsvarar människors behov i livets alla skeden. Detta måste vi skapa förutsättningar för. Framtidens bostadspolitik måste alltså vara att bygga där efterfrågan finns, att vi satsar där landet växer och hjälper de delar av Sverige som avfolkas och som tenderar att stagnera. Det gäller också att utveckla de boendeformer som efterfrågas i verkligheten.
Enligt en undersökning från Demoskop föredrar endast 11 procent av de tillfrågade hyresrätten som boendeform. Kanske är det så att Sverige i dag är i behov av en nutida egnahemsrörelse. Egnahemsrörelsen var en socialkonservativ ambition där den självägande familjen fick större möjligheter att ta ansvar för sitt eget liv och sitt boende. Än en gång vill jag trycka på detta: Vi måste hitta balans mellan efterfrågan och tillgång oavsett om det handlar om bostadsrätter, äganderätter eller hyresrätter med mera.
Jag vill också ta tillfället i akt att lyfta fram hur en icke fungerande bostadsmarknad påverkar inte bara regioners utan även kommuners tillväxt och utveckling.
I min hemstad Landskrona har vi erfarenheter av vilka problem en felaktig bostads-, arbetsmarknads- och invandringspolitik kan medföra. Efter nedläggningen av Öresundsvarvet och krisen i textilindustrin på 1980-talet gapade många lägenheter tomma i Landskrona. Vi hade ett överskott av hyresrätter. Lägenheterna i centrum gick snabbt igenom samma strukturella förändring som vi har sett i bland annat Stockholms förorter. Privata hyresvärdar och det kommunala bostadsbolaget skaffade sig i det läget nya hyresgäster. Staten sökte efter lägenheter till den begynnande massinvandring som hade inletts i Sverige. Hoppfulla migranter från bland annat Kosovo utan möjlighet till arbete bosatte sig i Landskrona, och förortsproblematiken var ett faktum i Landskronas centrum. Utanförskap och misslyckad integration, kallas det i nyspråk.
Personligen, herr talman, skulle jag vilja kalla det en misslyckad och kravlös invandringspolitik, i detta fall kopplad till bostadspolitiken. Hade Ingvar Carlsson fått fortsatt förtroende 1991 och det så kallade Luciabeslutet bestått hade vi kanske inte haft de problem vi har i dag. Med detta vill jag egentligen bara framhålla att allting hänger ihop och går in i vartannat. Än en gång: Vi måste se helheten och skapa de långsiktiga lösningarna.
Det är ingen hemlighet att Landskrona än i dag brottas med problematiken, och det blir tydligt när vi har fattat felaktiga beslut och haft kortsiktiga lösningar. Det blir väldigt tydligt att problematiken kvarstår i många år därefter.
Det om något kan överföras till bostadspolitiken. Eftersatt underhåll, som några har pratat om här, och dåligt med bostadsbyggande ger oss stora utmaningar de närmaste åren. Att hitta en bra balans mellan just efterfrågan och tillgång, inte bara när det gäller hyresrätter och andra boendeformer utan i kombination med arbetstillfällen, är en annan viktig utmaning. Vill vi ta dessa utmaningar på allvar kommer det att krävas att vi talar klarspråk och tar ett gemensamt ansvar för de långsiktiga lösningarna och inte byter inriktning i bostadspolitiken beroende på vem som sitter i majoritet. Vi måste försöka hitta breda politiska lösningar.
Herr talman! Jag har i min motivreservation framhållit att vi anser att hyresgästernas inflytande över hyressättningen behöver förstärkas och inte tvärtom. Jag instämmer i delar av S- och V-motionerna men vill, som sagt, fortfarande avvakta med ett närmare ställningstagande om hur hyressättningsreglerna bör förändras för att tjäna de viktiga syften som jag har angett i min reservation.
När det gäller frågor om rättssäkerhet vid ombildning till bostadsrätter, utvecklad reform av äganderätter och kooperativa hyresrätter tycker jag att det är väldigt intressanta frågor. Jag kommer därför att sätta mig mer in i de ärendena och försöka lyfta fram dem i vårt kommande bostadspolitiska program. Dörrarna är inte stängda i dessa frågor, utan tvärtom. En långsiktig politik kräver att dörrarna är öppna och att vi har öppna sinnen. En långsiktig politik kräver att vi har väl underbyggda förslag och väl genomtänkta beslut.
Därför, herr talman, har vi i dagsläget valt att avstyrka motionerna, och jag yrkar fortfarande bifall till reservation 3.
I detta anförande instämde Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD).