Herr talman! Jag tror att det är farligt att se bostadspolitiken som något enskilt.
Regeringen har tagit beslut på många politikområden, bland annat när det gäller arbetslösheten och villkoren för att få a-kassa. Människor måste ibland flytta väldigt långt för att få arbete. Reglerna blir allt hårdare. Jag säger inte att det är fel, men det måste ju också finnas bostäder. Finns det inte bostäder och byggs det inte bostäder måste politiken ta ansvar för att det görs. Människor måste ha tak över huvudet för att kunna skaffa sig egen försörjning, för att kunna utbilda sig och för att kunna starta sina liv.
Genom statliga bostadssubventioner slår vi två flugor i en smäll: Vi klarar av problemet med hög arbetslöshet och vi sätter människor i arbete samtidigt som vi skapar de bostäder som så väl behövs i stora delar av landet. I Norrbotten till exempel, som är ett tillväxtområde så att det glöder, finns det inte bostäder till människor som ska jobba. I Pajala, Gällivare, Malmberget och framför allt Kiruna går det inte att få tag i en lägenhet. Det finns många områden i landet som har samma problem.
Vi måste ta ansvar för det och se till att det byggs och att det renoveras. Varför går det bra att ha ett ROT-avdrag för egna hem, men inte för bestånd av hyreslägenheter? Det är klart att det går. Det är bara viljan som saknas hos regeringen. Det är också ett sätt att få i gång arbetsmarknaden.