Herr talman! Per Stenmarck har frågat mig vilka
initiativ som regeringen är beredd att ta för att
motverka de problem som uppstår genom
stranderosionen.
Kaj Larsson har frågat mig om jag i regeringen
kommer att verka för att staten tar sitt ekonomiska
ansvar för ett fullskaleprojekt för att hindra
stranderosion i Löderup. Vidare har Kaj Larsson
frågat om jag kommer att arbeta fram en fysisk plan
för Östersjöregionen där en del av planarbetet skall
omfatta stränderna.
Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Stranderosionen vid Skånes kuster har diskuterats
flera gånger tidigare i riksdagen. Jag tänker därför
främst ta upp det som har hänt sedan jag förra
gången svarade på en interpellation av Per
Stenmarck i ämnet.
Våren 1992 besökte jag och mina medarbetare
Ystads kommun och Löderups strandbad för att få
en egen bild av hur stranderosionen vid denna kust
har utvecklats.
Jag träffade också forskare, kommunala
företrädare och enskilda. Jag har även haft kontakt
med statliga myndigheter som arbetar med
erosionsfrågor, såväl i Sverige som i grannländer.
I november 1992 ägde en överläggning rum mellan
företrädare för Ystads kommun, Löderups
strandbads villaägareförening och
Naturvårdsverket. Även Miljö- och
naturresursdepartementet var representerat. Vid
detta tillfälle redogjorde parterna för
problematiken med stranderosionen inom Ystads
kommun. Naturvårdsverket uttalade att verket är
positivt till forskning om erosionsproblem och att
verket även är positivt till att medfinansiera
forskning, under förutsättning att den uppfyller de
vetenskapliga kriterier som verket ställer på
forskningen.
I februari 1993 ansökte Ystads kommun hos
Vattendomstolen vid Växjö tingsrätt om tillstånd
att uppföra kustskydd i form av sandutfyllnad,
friliggande vågbrytare och s.k. hövder vid Ystads
Sandskog samt vid Löderups strandbad och
Hagestads naturreservat. En av hövderna var
avsedd särskilt för forskning.
Vattendomstolen har lämnat tillstånd för flertalet
av de ansökta åtgärderna, med undantag för vissa
åtgärder vid Löderupsområdet. Vattendomstolens
dom har överklagats av Ystads kommun till
Vattenöverdomstolen, som ännu inte har avgjort
ärendet.
Vidare, som en del av ett samarbete mellan Lunds
tekniska högskola, Tekniska högskolan i
Stockholm och NUTEK, har en rapport om
kusterosion i nio skånska kommuner tagits fram.
En av kommunerna är Ystad. I rapporten
karakteriseras de kusttyper som förekommer i
kommunerna med avseende på bottentopografi och
erosionskänslighet samtidigt som försök har gjorts
att klargöra anledningarna till den tillbakaryckning
av strandlinjerna som uppstått längs vissa
kustavsnitt. I rapporten presenteras också förslag
till olika kustskyddsåtgärder som kan komma i
fråga inom respektive kommun för att bromsa
denna utveckling.
Naturvårdsverket har beviljat anslag till projektet
Kustnära sedimenttransporter, som bedrivs i
samarbete mellan Lunds tekniska högskola och
Tekniska högskolan i Stockholm och som avser
uppföljning och utvärdering av tekniken att bygga
hövder som erosionsskydd vid Löderups strandbad.
NUTEK finansierar samtidigt forskningsprojekt på
Tekniska högskolan i Stockholm. Där försöker man
bl.a. via modellförsök utveckla tekniken för
erosionsskydd till att bli mer naturanpassad, för att
därigenom undvika de problem med störd jämvikt
mellan olika kuststräckor som konventionell teknik
kan medföra. Vid NUTEK pågår också
diskussioner med skånska erosionsdrabbade
kommuner, däribland Ystad, för att klarlägga om
intresse finns för att deltaga i ett särskilt projekt för
teknikutveckling av erosionsskydd. Meningen är,
efter vad jag förstår, att utveckla, bygga och
utvärdera ny erosionsteknik inom ramen för
NUTEK:s teknikupphandlingsprogram.
Jag tycker att detta visar att det finns myndigheter
och forskningsinstitutioner som är engagerade i
frågorna kring erosionen och som är beredda att
ikläda sig ett ekonomiskt ansvar för genomförande
av forskning, teknikutveckling och
teknikupphandling inom området. Det bör, som
Per Stenmarck och Kaj Larsson säkert inser, vara
en grundläggande princip att forskning om och
åtgärder mot stranderosionens effekter organiseras
och finansieras inom respektive myndigheters
ansvarsområden och ramar. I de fall regeringen
undantagsvis kan anses ha skäl att söka påverka
processen med särskilda insatser bör
huvudprincipen vara att det gäller fall då vitala
nationella intressen är hotade. Det bör vara
naturligt att berörda statliga sektorsmyndigheter
uppmärksammar sådana behov i anslutning till sin
långsiktiga investeringsplanering.
När det gäller Kaj Larssons fråga om fysisk
planering för Östersjöregionen kan jag nämna att
regeringen tillsammans med övriga Östersjöstater
arbetar med att utarbeta en Vision för
Östersjöområdet år 2010. Denna planering är en
framtidsvision där vi tillsammans söker att utveckla
lämpliga strategier för Östersjöområdets
långsiktiga utveckling i fråga om markanvändning
och miljö.