Herr talman! Jag ber att få tacka för statsrådets
utförliga svar.
Längs stora delar av den skånska kusten är
stranderosion ett mycket stort problem.
Kommuner som Ystad, Trelleborg, Skurup,
Vellinge, Lomma och Landskrona är i olika hög
grad drabbade av detta. Dessa kommuner har i
vissa fall lagt ner mycket arbete och stora
investeringar på att finna en lösning.
Hårdast drabbat är Löderups strandbad öster om
Ystad, där stora områden är skadade. Stränderna
har minskat, i vissa fall kraftigt och på mycket kort
tid. Det rör sig om en strandförskjutning på flera
hundra meter jämfört med hur situationen var på
1800-talet.
Samtidigt -- och det är egentligen det allvarligaste i
sammanhanget -- kan man också finna att
erosionsproblemen ökar. Strandlinjen förskjuts
med en accelererande hastighet. Sanden försvinner
snabbare nu än tidigare. Det har gjort att
problemen har ökat och samtidigt blivit alltmer
komplicerade.
Den mark som det här rör sig om är normalt sett
allemansrättsligt tillgänglig. Detta är av stor
betydelse i ett landskap som Skåne, där det råder
brist på sådana områden.
Det finns förmodligen många orsaker till skadorna,
och en pågående klimatförändring är sannolikt en
av dem.
Med en höjning av vattenytan, som experterna i
dag anser fullt möjlig, på 25 till 50 cm inom de
närmaste 40 till 50 åren kommer samtidigt
kustlinjen att retirera med ytterligare 25 till 50
meter. Därmed kommer inte mycket att återstå av
dessa sandstränder runt den skånska sydkusten.
Jag har i olika sammanhang försökt få förståelse för
att vår natur inte enbart är en kommunal
angelägenhet, utan att den också, och primärt, är
någonting som berör oss alla. Den berör oss i
högsta grad som privatpersoner, men det finns
också ett statligt intresse och ansvar för att åtgärder
vidtas när delar av vår natur är hotade.
Jag tycker, även sett mot denna bakgrund, att
dagens svar är positivt. Statsrådet ger en
redogörelse för en lång rad av aktiviteter under de
senaste åren. Detta är glädjande. Jag tror också att
det ligger någonting principiellt riktigt i statsrådets
resonemang, något som jag vill belysa med följande
ord ur hennes svar:
''Det bör -- -- -- vara en grundläggande princip att
forskning om och åtgärder mot stranderosionens
effekter organiseras och finansieras inom
respektive myndigheters ansvarsområden och
ramar.''
Därmed har jag också sagt att dagens svar vittnar
om en förståelse för problemet och ett intresse för
att försöka lösa det.
Och det är där som jag kommer till det som jag ser
som den sista länken i kedjan -- den som jag tycker
saknas i statsrådets svar -- nämligen vad som händer
när all den forskning kring stranderosionen som nu
satts i gång väl har lett till konkreta förslag till
lämpliga åtgärder. När vi skall gå från -- för att
hänvisa till den mening som jag nyss citerade --
''forskning om'' till ''åtgärder mot''
stranderosionens problem? Hur skall forskningens
resultat omsättas i praktiken, och vem skall ansvara
för detta? Detta skulle jag gärna vilja att statsrådet
ägnar några minuter åt att utveckla.
Finns det egentligen någon myndighet som känner
ansvar för detta? I Danmark, som ju också är ett
land som kraftigt drabbats av stranderosion, finns
det en myndighet som handlägger denna typ av
problem. Jag tror inte att behovet är så stort av fler
myndigheter i Sverige, men jag tycker att någon av
dem som redan finns skall känna ansvar för just
detta problem.