Herr talman! Terrorismfrågan kommer alltid upp
när vi numera träffas. Det är en sak som naturligtvis
plågar Europa - de öppna demokratierna - att vi har
detta hot. Samtidigt finns här en väldig vilja att sam-
arbeta över nationsgränser mot terrorismen. Över
huvud taget är brottslighet i dag internationell. Den är
i allt större utsträckning någonting som går över na-
tionsgränser, medan vi i vårt sätt att bekämpa brotts-
ligheten däremot har väldigt svårt att snabbt agera
över nationsgränser.
Visst kom det här upp, inte minst via mediernas
frågor men också i samtal med en och annan kollega
informellt. Jag hoppas att vi slipper sända två signaler
till Europa.
Den första signalen jag hoppas att vi slipper sända
är att vi driver en process i Sveriges riksdag som är
av det slaget att det tycks som om en majoritet står
bakom krafttag mot terrorismen, men när man väl
kommer fram så finns inte majoriteten. Om det är den
signal som vi vill sända till andra länder i Europa så
är jag ganska säker på att de mycket väl kan komma
att säga: Då går vi vidare utan Sverige. Det vore en
utomordentligt beklaglig signal.
Den andra signalen, som jag tycker att vi ska sän-
da, är naturligtvis att Sverige ska vara ett land med
utomordentligt hårda regler, utomordentligt sträng
lagstiftning och utomordentligt hög och skärpt vak-
samhet mot terrorism. Vi ska inte i något samman-
hang sända signalen att Sverige på denna punkt är
vekt. Börjar Sverige tveka om att delta i europeisk
ramlagstiftning mot terrorism så kan det mycket väl
vara den signal vi sänder till de farligaste förbrytarna
som finns i världen.
Jag hoppas att vi slipper en sådan situation. Jag
hoppas att vi inte hamnar där utan att den debatt som
nu kommer att föras i riksdagen för Sverige till den
gemenskap som de 15 representerar. Där hör vi
hemma, inte utanför.