Herr talman! Europeiska rådets möte i Barcelona
den 15-16 mars var ett bra och konstruktivt arbets-
möte. Framsteg gjordes på de områden som Sverige
prioriterat. Samtidigt kunde vi se att ett antal frågor
rör sig för långsamt framåt.
Det är min allmänna bedömning att toppmötet i
Barcelona bidrog till att föra EU närmare de mål om
full sysselsättning, social sammanhållning och eko-
nomisk konkurrenskraft i världsklass som vi satte upp
i Lissabon för två år sedan.
Inför Barcelonatoppmötet hade regeringen satt
upp två övergripande målsättningar:
- att ge den ekonomiska reformprocessen ny fart
samt
- att arbeta för att balansen mellan de olika delarna i
Lissabonprocessen upprätthålls och att införlivan-
det av en miljödimension påbörjas.
Båda dessa strävanden kan sägas ha krönts med
viss framgång.
På det ekonomiska reformområdet togs ett bety-
delsefullt steg mot skapandet av en gemensam inre
marknad för energi. Fr.o.m. 2004 ska alla länder ha
öppnat sina el- och gasmarknader för företagskunder.
Det motsvarar minst 60 % av den totala energimark-
naden inom EU. I och med detta är avregleringen av
energimarknaderna i praktiken oåterkallelig. Redan
nästa år kommer nya åtgärder att kunna beslutas.
Skapandet av en marknad för finansiella tjänster
är en annan ytterst viktig strukturreform. Grunden för
detta lades redan vid toppmötet i Stockholm för ett år
sedan. Av de sammanlagt 42 direktiv som ingår i det
paket som utgör ramarna för en effektiv gemensam
marknad för finansiella tjänster har 25 redan antagits.
Europeiska rådet i Barcelona satte som mål att ytter-
ligare sju ska antas under detta år. Slutmålet att alla
direktiv som vi bestämde i Stockholm förra året ska
ha antagits 2005 ligger inom räckhåll.
Bland andra beslut som fattades på det ekonomis-
ka området vill jag särskilt nämna följande:
· Handlingsplanen för e-Europa ska utvecklas.
Tonvikten ska ligga på hur IT kan användas i den
offentliga sektorn samt på IT-säkerhet. Vidare
åtog sig alla medlemsstater att se till att bredband
blir allmänt tillgängligt senast 2005.
· År 2010 ska satsningar på forskning och utveck-
ling i EU motsvara minst 3 % av BNP.
· Den handlingsplan för bioteknologi som vi avise-
rade i Stockholm ska nu skyndsamt genomföras.
Från svensk sida har vi länge lagt stor vikt vid
skapandet av ett kostnadseffektivt gemenskapspatent.
Det skulle betyda mycket för de europeiska företa-
gens konkurrenskraft, särskilt för småföretag i hög-
teknologiska branscher. Tyvärr är detta ett av Lissa-
bonprocessens sorgebarn; beslut skulle ha fattats
redan under 2001.
Denna frågas tekniska karaktär gör att den inte i
detalj bör hanteras av Europeiska rådet. Vi har i stäl-
let skickat en tydlig signal till inremarknadsrådet i
maj att lösa frågan. Lyckas inte detta har jag vid flera
tillfällen framfört att s.k. förstärkt samarbete bör
prövas som metod att bryta dödläget.
Europeiska rådet i Göteborg beslutade att integre-
ra miljöfrågorna i Lissabonstrategin. Från svensk sida
har vi varit medvetna om att detta måste göras i flera
steg. Kommissionen har på detta område inte helt levt
upp till sin roll som idégivare, och i det rådande osäk-
ra konjunkturläget är flera medlemsstater ovilliga till
mer långtgående åtaganden på miljöområdet.
Mot den bakgrunden har vi all anledning att vara
nöjda med vad som uppnåddes i Barcelona. Europe-
iska rådet har nu slagit fast att miljöfrågorna har
samma vikt som andra delar av Lissabonprocessen.
Eller som det heter i slutsatserna: "ekonomiska, soci-
ala och miljömässiga överväganden måste ges jäm-
bördig uppmärksamhet när politiken utformas och
beslut fattas". Vi har också börjat tillföra Lissabon-
processen konkreta mål och tidtabeller även på miljö-
området. Några exempel på detta är följande:
· Vi har enats om att en handlingsplan för mil-
jövänlig teknik ska tas fram redan detta år. Denna
ska konkret visa hur utvecklandet av miljövänlig
teknik också kan bidra till tillväxt och nya jobb.
· Ett gemensamt regelverk för energibeskattning
inom EU ska beslutas redan innan årets utgång.
Detta är viktigt för att minska energiförbrukning-
en, främja alternativa energikällor och undvika att
låga eller inga miljöskatter blir ett konkurrensme-
del på den inre marknaden. Det är ett beslut som
ska tas med enhällighet.
· Vi har på svenskt initiativ enats om målsättning-
en att till 2010 uppvisa en avsevärd förbättring när
det gäller energieffektivitet. Vi vill bryta samban-
det mellan tillväxt och energikonsumtion.
· Vi har också beslutat att ett förslag till regler för
hur varje transportsystem ska bära sina egna sam-
hällsekonomiska kostnader ska presenteras år
2004. Detta kommer att främja miljövänliga
transporter, exempelvis järnvägstransporter.
Sammantaget utgör dessa och andra beslut en god
grund för det fortsatta miljöarbetet inom Lissabon-
processen och inom andra delar av EU-samarbetet.
Herr talman! Den sociala dimensionen är en viktig
komponent i arbetet för en modernare union. Lissa-
bonprocessen handlar inte bara om marknad. Det
handlar också om social välfärd, sysselsättning och
att också rättigheter för löntagarna kan gälla över
nationsgränser.
Denna inställning återspeglas också i slutsatserna
från Barcelona. EU ska bestå av aktiva välfärdsstater
som strävar efter en hög nivå på det sociala skydds-
nätet, god utbildning, livslångt lärande och hög sys-
selsättning.
Den sociala fråga som den svenska regeringen
prioriterat i förberedelserna inför Barcelona har varit
utbyggd barnomsorg. Detta behövs, har vi argumente-
rat, av jämställdhetsskäl, för att öka sysselsättnings-
graden för män och kvinnor och för att möta de de-
mografiska utmaningar Europa står inför, men natur-
ligtvis först och främst för att ge barnen en pedago-
gisk stimulans i tidig ålder.
Tillsammans med andra har vi också lyckats ska-
pa en bred uppslutning kring detta synsätt. Europeis-
ka rådet i Barcelona var enigt om att ett modernare
Europa förutsätter utbyggd barnomsorg. Nu slås fast
att år 2010 ska medlemsstaterna kunna erbjuda barn-
omsorg till 90 % av alla barn mellan tre år och den
officiella skolåldern och till minst 33 % av alla barn
under tre års ålder. Det är en viktig framgång för den
typ av välfärdspolitik som den svenska regeringen
förespråkar.
Jag är också glad över att vi i Barcelona gav an-
svariga ministerråd i uppdrag att ge genomförandet
av kommissionens program för bättre arbetsmiljö
högsta prioritet. Det är en stor och viktig fråga. Varje
år går omkring 500 miljoner arbetsdagar förlorade i
unionen på grund av olyckor i arbetet och yrkesska-
dor. Bakom de siffrorna döljer sig mycket mänskligt
lidande och ett fruktansvärt slöseri med resurser.
För två år sedan stod jag i den här talarstolen och
rapporterade från Europeiska rådet i Lissabon. Jag
sade då att den inre marknaden kunde ses som EU:s
första stora projekt under 80-talet. Valutaunionen var
det som tog den mesta kraften under 90-talet. På
samma sätt kan 2000-talets första årtionde komma att
domineras av strävan efter full sysselsättning och
social sammanhållning. Jag hävdade att om EU lyck-
ades med den process som startas kan toppmötet i
Lissabon i framtidens historieböcker komma att ges
samma dignitet som det toppmöte som ägde rum i
Maastricht.
De två år som har gått har inneburit växlande erfa-
renheter. Visst finns det saker som gått för långsamt
och tidtabeller som inte kunnat hållas. Men en rad
viktiga framsteg har också gjorts. Den bedömning jag
gjorde för två år sedan gäller alltjämt.
Full sysselsättning är det övergripande målet för
EU:s ekonomiska och sociala politik. Från svensk
sida ser vi därför sysselsättningen som en sorts facit
över hur Lissabonprocessen framskrider. De bedöm-
ningar som gjorts visar att det krävs drygt 20 miljoner
nya jobb inom EU mellan år 2000 och 2010, eller
drygt 1,8 miljoner per år, för att nå sysselsättnings-
målen från Lissabon.
Under de två första åren klarade vi detta med rå-
ge. Den säkerhetsmarginal vi då vann försvinner nu
delvis genom en sämre utveckling under 2002. Men
ändå, trots svaga tillväxtsiffror, kommer 4,5-5 miljo-
ner nya jobb att ha skapats i EU under Lissabonpro-
cessens tre första år. Om de prognoser som nu görs
för hur tillväxten inom EU utvecklas ligger något
sånär rätt kommer vi redan nästa år att åter ligga i
framkant för vad Lissabonprocessens sysselsätt-
ningsmål kräver.
Det finns alltså ingen som helst anledning till
uppgivenhet. Det ambitiösa moderniseringsprojekt
som Lissabonstrategin utgör är fullt möjligt att ge-
nomföra. Det blir tufft. Det blir en strid om varje
tiondels procent i tillväxt, men det går. Jag tror dess-
utom att vi reformivrare ganska snart kommer att få
draghjälp av exempelvis den demografiska utveck-
lingen i Europa. Verkligheten i form av de utmaning-
ar en åldrande befolkning innebär kommer att visa att
Lissabonprocessen är helt nödvändig.
Låt mig avslutningsvis i punktform nämna något
om övriga frågor som diskuterades vid toppmötet.
· Inför konferensen om utvecklingsfinansiering i
Monterrey som pågår denna vecka slogs fast att
EU-länderna i sin strävan att nå 0,7-procentmålet
för sitt bistånd bör nå nivån 0,39 % år 2006 som
en första kontrollstation.
· Vikten av noggranna förberedelser av Johannes-
burgtoppmötet om hållbar utveckling underströks.
En noggrannare diskussion om EU:s positioner
vid toppmötet kommer att äga rum i Sevilla i juni.
· En diskussion om rådets arbetsformer sätts igång
med sikte på att i Sevilla fatta beslut som gör bl.a.
Europeiska rådets möten hanterligare, bättre för-
beredda och öppnare.
· En EU-delegation skickas i veckan i väg till södra
Afrika för att till grannländerna uttrycka oro över
demokratins ställning i Zimbabwe.
Herr talman! Därutöver ägnade vi som alltid vid
våra sammankomster, sorgligt nog, en stor del av den
fria diskussionen åt situationen i Mellanöstern. Vi
fattade också beslut om ett gemensamt uttalande som
riktade sig till båda parter och till världssamfundet.
Detta är i korthet, herr talman, en rapport från ett
strålande vackert Barcelona, ett vårlikt och försom-
marlikt Barcelona, som också kom att få uppleva det
som så många andra internationella möten har plågats
av under senare år: våldsamma demonstrationer och
sammanstötningar mellan poliser och demonstranter.
Det är en tradition, om man ska använda ett så-
dant fint ord i sammanhanget, som i det här samban-
det blir alltmer dystert att se. Det sätter naturligtvis
toppmöten och hur toppmöten ska organiseras i
framtiden i ett nytt ljus. Jag hoppas och tror att vi inte
ska behöva falla undan för våldsamma demonstratio-
ner och politiskt våld. Det vore ett nederlag för de-
mokratin.