Herr talman! Man kan beskriva verkligheten på
många olika sätt. Det som Per Unckel nu gör är att
lägga ett visst perspektiv på utvecklingen i Sverige.
Han kunde ha lagt ett annat, och jag kan också lägga
ett annat. Jag kan göra det i samtal med mina euro-
peiska kolleger, därför att alla i Europa just nu upple-
ver en konjunkturnedgång med starka spänningar inte
minst på arbetsmarknaden.
Jämför vi Sverige med Europa i övrigt så ser vi en
syntesrapport - och det var ju också den som var
underlag för hela Barcelonatoppmötet - som jämför
Sverige och hur Sverige klarar sig också i en fallande
konjunktur med länderna i Europa. Då ser vi att vi
står starka. Det innebär inte att vi är nöjda. Men vi
har förstås bakom oss en kraftig tillväxt i sysselsätt-
ningen, ett kraftigt startande av nya företag och en
massiv satsning på högskoleutbildning och forskning.
Det är allt sådant som är och har varit stora fram-
gångar för Sverige och som placerar Sverige i täten i
Europa.
Nu har vi en konjunkturnedgång. Kanske är vi på
botten av den. Kanske är det t.o.m. så att det har vänt
uppåt. Det vet jag inte - jag tar inte ut någonting i
förväg. Men jag är utomordentligt optimistisk när det
gäller våra möjligheter nu när konjunkturen vänder
uppåt att hävda Sveriges tätposition vad gäller syssel-
sättning, vad gäller forskning, vad gäller kunskaps-
förmedlning och vad gäller exempelvis miljöområdet
och spetsteknologin.
Jag är på inget sätt uppgiven eller dyster. Tvärtom
- ett bättre utgångsläge i slutet av en lågkonjunktur
var det länge sedan Sverige hade. Det är resultatet av
en medveten politik. Vi fördöljer inte problemen,
men vi ska inte gripas av panik. Definitivt är det då
en tröst att titta sig runtomkring i Europa och se hur
utvecklingen ser ut.