Fru talman! Eftersom det senare i år skall komma
en proposition om tandvården och finansieringen av
tandvården, finns det för dagen ingen anledning att
fördjupa sig i de frågor som kommer att behandlas i
det sammanhanget. Dels har jag inte tagit del av ut-
redningen annat än genom tidningarna, dels har vi inte
sett propositionen. Vi i Centern har inte tagit ställning
till hur denna miljard skall disponeras. Därför tänker
jag begränsa mig till att ta upp frågan om amalgamet.
Fru talman! Jag kan ändå inte avhålla mig från att
vara litet provokativ och undra över vilka ytterligare
pengar Moderaterna har - utöver vad Centern och
regeringen har - att avsätta till tandvård. Ligger de
pengarna inom ramen för den besparing på 6 miljar-
der kronor på hälso- och sjukvårdens område som ni
har föreslagit i budgeten? Om de ligger där måste ju
besparingarna på övrig hälso- och sjukvård vara ännu
större, dvs. om det ligger ett plus i minustecknet. Det
skulle vara intressant att veta det.
Låt mig så gå över till amalgamfrågan. Den frågan
har blivit något av en följetong i utskottets behandling
av tandvården. En förklaring till det är naturligtvis att
det tagit alltför lång tid att få förståelse för riskerna
med amalgamet och därefter att komma fram till kon-
kreta lösningar på problemet. I dag finns det en stor
politisk samstämmighet om att amalgamanvändningen
inom tandvården skall avvecklas så snart som möjligt.
Det är naturligtvis särskilt angeläget när det gäller
barn- och ungdomstandvården.
Tyvärr återspeglas inte alltid denna samstämmig-
het i den praktiska hanteringen inom tandvården. Det
gäller särskilt i de fall då överkänslighet eller allergi
påkallar stora saneringsarbeten. Det ger nu utskottet
anledning att återigen föreslå riksdagen att upprepa
och understryka vad som redan tidigare sagts i frågan.
Det faktum att det fortfarande behövs både forskning
och utveckling vad gäller alternativa tandmaterial får
inte innebära att man inom vården, i avvaktan på
denna forskning, intar en avvaktande hållning eller
inget gör för dem som av någon anledning inte tål
denna typ av material. Alternativ finns redan, och så
länge de alternativen är användbara och inte något
bättre har kommit fram bör man utnyttja de möjlighe-
ter som ligger i detta.
Utskottet har också ansett sig föranlåten att på nytt
framhålla vikten av att patienter som har besvär av
amalgam, oberoende av om orsakerna till besvären
med säkerhet kan fastställas, måste behandlas med
respekt. Det är en viktig del av vården att patienten
skall var utgångspunkten för den här typen av frågor,
och inte vården.
Jag menar att det med denna markering från riks-
dagens sida inte borde råda någon som helst tveksam-
het om hur amalgamfrågan skall hanteras. Jag tycker
att det som utskottet har sagt i den frågan borde vara
tillräckligt. Därmed yrkar jag bifall till utskottets
förslag.