Herr talman! Jag vill instämma i Roland Larssons
tankegångar om att det naturligtvis finns ett samband
mellan hur mycket man satsar på tandvård och vilket
resultat man kan få. Jag delar den uppfattningen.
Detsamma gäller också hur man lyckas med amal-
gamfrågan. Det har också ett visst samband.
Jag hade tänkt ställa precis samma fråga till Lise-
lotte Wågö, men jag har fått svar på den. Jag trodde
ett tag att Liselotte Wågö var beredd att skjuta till
pengar. Men det framgick ju att så inte var fallet. Hon
är bara bättre på att hantera dessa miljarder än vad
alla vi andra är.
Jag måste återvända till vad som hände före jul i
budgetdebatten. Då hade vi också en tandvårdsdebatt.
Vi reagerade väldigt starkt på neddragningen på 350
miljoner. Vad jag kan komma ihåg var vi det enda
parti som ansåg att vi behövde 350 miljoner till. Vi
varnade för konsekvenserna. Vad jag minns var övri-
ga partier tysta som möss i den här frågan.
Jag tar upp detta därför att vi har haft kontakt med
tandläkarna och dem som har jobbat i utredningen.
Jag tycker att det är bra att vi pratar om den. Övriga
delar av betänkandet är mer av returkaraktär. De säger
att om man hade haft 300-400 miljoner till hade man
kunnat upprätthålla en tandvårdsförsäkring på en i
och för sig mycket låg nivå. Det hade i alla fall varit
någonting som hade liknat ett skydd för de flesta. Då
hade vi kanske också kunnat klara ett högkostnads-
skydd. Efter vad jag nu förstår går drygt hälften av
dessa pengar till de speciellt utsatta grupperna och till
barn- och ungdomssidan. Jag tycker att det är väldigt
viktigt också. Det gäller att upprätthålla tandhälsan
hos ungdomarna och inte släppa på den. Det finns ju
vissa tendenser som visar att så sker i dag.
Då hade det kanske återstått en något större sum-
ma pengar som man hade kunnat använda till hög-
kostnadsskydd. Att tala om ett högkostnadsskydd som
träder i kraft vid 20 000 eller 30 000 är helt barockt!
Jag fattar inte att de över huvud taget kan fundera
över något sådant. Det kan man ju inte kalla högkost-
nadsskydd - det är katastrofskydd! Detta var några
reflexioner.
Jag kan hålla med Chatrine Pålsson om att tand-
vården borde ingå i den allmänna sjukförsäkringen.
Det är också vår åsikt. Men det är en kostnadsfråga.
Vad kostar det? Jag tror inte att det räcker med 5
miljarder, men det är naturligtvis önskvärt.