Fru talman! I socialutskottets betänkande nr 11
behandlas tandvårdsfrågor som i huvudsak handlar
om konkurrensfrågor samt avvecklingen av amalgam
som tandvårdsmaterial och avgifter inom barn- och
ungdomstandvård.
Jag kan bara konstatera att just kunkurrensneut-
raliteten mellan folktandvården och privattandvården
behandlas mycket styvmoderligt av utskottet. Jag
beklagar detta, och vi moderater har därför reserverat
oss på den punkten. Frågan om konkurrens i tandvår-
den är av utomordentligt stor betydelse. Men ut-
skottsmajoriteten visar inte något större intresse för
denna fråga. Detta är mycket beklagligt.
I vår reservation har vi angivit olika vägar för att
råda bot på det missförhållande som faktiskt finns i
dag när det gäller konkurrensen mellan folktandvår-
den och den privata tandvården. I utskottsbetänkandet
kryper utskottet på punkt efter punkt bakom den av
Socialdepartementet tillsatta utredning som just i
dagarna, jag tror t.o.m. att det var i går, blev offentlig.
Det är den utredning som jag antar skall ligga till
grund för en proposition från regeringen, där man har
för avsikt att föreslå bl.a. att vår nuvarande tandvårds-
försäkring skall avskaffas.
Det är ett olyckligt utskottsbetänkande. Det är ett
olyckligt utredningsförslag. Men som ni känner till
kommer en olycka icke alltid ensam. Tandvårdsför-
säkringen skall avskaffas. Vad skall komma i stället?
Det är inte lätt att begripa av det som kommit från
utredningen. Jag kan bara konstatera, att om riksda-
gen skulle ställa sig bakom ett förslag som ansluter
sig till vad utredningen har sagt, är jag övertygad om
att det skulle få förödande konsekvenser för tandhäl-
san hos grupper i samhället. Jag tror också - och det
är inte att överdriva - att det är dödsstöten för privat-
tandvården.
Fru talman! Det hjälper föga att man i utredningen
nu föreslår etableringsfrihet för tandläkare och fri
prissättning. Det finns nämligen ingen marknad längre
för privattandläkare, och det finns heller inte mycket
kvar att fritt prissätta.
Förslaget går nämligen ut på att lägga i stort sett
allt ansvar på folktandvården, främst när det gäller
människor med ett stort tandvårdsbehov. Av den
knappa miljard som nu finns kvar av den gamla tand-
vårdsförsäkringen försvinner mer än hälften i form av
bidrag till landstingen, nya bidrag till verksamhet som
i vissa fall är del av det ansvar som man redan i dag
har.
Det här kommer att snedvrida konkurrensen ytter-
ligare. Ser man det utifrån utskottsmajoritetens ställ-
ningstagande i betänkandet är det mycket allvarligt.
Vi kommer ingen vart.
Jag vill fråga utskottsmajoriteten: Är den hante-
ring av de knappa resurserna som man nu har aviserat
i utredningen när det gäller tandvård, ett ansvarsfullt
sätt att hantera dem på?
Det är restriktioner och åter restriktioner, när det
gäller både vårdgivare och patienters fria val. Det
finns t.o.m. - hör och häpna! - förslag om att den del
som försäkringskassan skall kunna administrera, som
är mindre än hälften av pengarna, skall utgå i form av
en av staten fastställd timtaxa.
Den som är påläst vet vad som hände i oktober
1996. Då införde man något som kallades ö-tax. Det
gjorde man därför att man var starkt kritisk till tim-
debitering. Man ville ha bort timdebitering och införa
styckepris i stället.
Nu läggs ett förslag om timdebitering fram igen.
Det är så man tar sig för pannan!
Den omställningen av debiteringssystemet kostade
förfärligt mycket pengar i oktober månad förra året.
Det blev stora dataomkostnader för att ändra på det
här. Det var pengar som skulle ha gjort väldigt stor
och bra nytta inom tandvården, framför allt för dem
som har stora tandvårdskostnader. Nu är man tillbaka
igen. Jag tycker inte att det är ansvarsfullt att hantera
den knappa miljarden på det här sättet.
Vad som också är mycket allvarligt är att man inte
heller föreslår något generellt högkostnadsskydd. Det
innebär alltså att om man är fattigpensionär och har
knappt 4 000 kr i månaden, och om man har ett stort
tandvårdsbehov men är "bara" gammal och frisk i
övrigt och inte bor på sjukhem - om man alltså inte
tillhör de särskilda grupper som stödet riktas till i
utredningsförslaget - får man i stort sett betala hela
tandvårdskostnaden själv.
För mig är det fullständigt obegripligt hur man
över huvud taget från utredningens sida kan lägga
fram ett sådant förslag. Jag vädjar till socialdemokra-
terna att titta noga på utredningsförslaget innan ni
godkänner det. Det här kommer nämligen att få stora
konsekvenser för stora grupper som har ett tandvårds-
behov.
Det är ett torftigt betänkande, jag vidhåller det.
Även om det är torftigt inger det mycket stor oro,
bland både allmänhet och tandläkare. Ingen är nöjd.
När det gäller utredningsförslaget är inte ens
tjänstetandläkarna nöjda - de som egentligen har
vunnit i den här utredningen. I ett pressmeddelande,
som jag kan ställa mig bakom, säger de så här: Den
krympning av tandvårdsförsäkringen som följer av
förslaget betyder att samhällets stöd utgör cirka en
femtedel av vad det var för ett par år sedan. Sådana
besparingar passerar inte obemärkt, utan gör oss
tjänstetandläkare allvarligt oroade för tandhälsan.
Särskilt oroande är situationen för s.k. särskilda pati-
entgrupper, patienter med stora tandvårdsbehov, samt
de ekonomiskt och socialt svaga som skjuter upp eller
avböjer angelägen vård.
De avslutar pressmeddelandet på följande sätt:
Det vi mest saknar är ett stöd som underlättar för dem
som har det sämst ställt att få hjälp till nödvändig
bastandvård.
Ingen är nöjd. Jag tycker att det är allvarligt.
Om det nu skulle vara så olyckligt att den här ut-
redningen skulle ligga till grund för ett nytt högkost-
nadsskydd, eller vad jag skall kalla det för, det är
svårt att hitta ett bra namn, inom tandvården, så skulle
det innebära att vi allvarligt riskerar tandhälsan i
Sverige för stora grupper.
Nej, tänk om! Det är olyckligt att utredningen blev
försenad och att vi inte fick förslaget redan i början av
februari. Då hade vi i utskottet kanske fått litet mer
ledning än vad vi har fått. Nu har vi precis avlämnat
vårt betänkande. Vi debatterar det här i riksdagen
samtidigt som utredningens förslag kommer. Det
innebär naturligtvis att man inte haft möjlighet att
överväga förslagen. Det är också av det skälet som
man upplever torftigheten i utskottets betänkande.
Det här är olyckligt, men jag hoppas att vi får
möjlighet att komma tillbaka till frågan och diskutera
den igen.
Jag vill i alla fall yrka bifall till vår reservation i
betänkandet, reservation 1, mom. 1. Vi står självklart
bakom våra reservationer 2 och 4, men för tids vin-
nande nöjer jag mig med att yrka bifall till den första
reservationen.