Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka samma
farhågor för tandhälsan som Liselott Wågö gjorde
med anledning av utredningsförslaget, Tandvårdsför-
säkring i omvandling. Vi behandlar ju inte det i dag.
Men eftersom vi behandlar tandvårdsfrågor och det
borde ha kunnat påverka utskottets betänkande, vill
jag ändå säga att det här förslaget innebär att vi inte
kommer att ha någon tandvårdsförsäkring i Sverige.
Det finns stor risk för att världens bästa tandhälsa,
som svenska folket har, raseras.
Det här betänkandet behandlar tandvårdsfrågor
som enligt motionerna handlar om konkurrensneut-
ralitet mellan den offentliga och privata tandvården,
barn- och ungdomstandvården och avvecklingen av
amalgam. Jag kommer att beröra de två förstnämnda
frågorna, där vi har reservationer.
Fru talman! Som jag började med att säga har vi
genom en mångårig satsning på förebyggande vård en
bra tandhälsa i Sverige. Den är mycket god. Det gäller
inte minst barn och ungdomar.
Rapporter har kommit de senaste åren, och inte
minst under de senaste dagarna, om att trenden vän-
der. Barnen har i dag återigen ett för stort antal karie-
sangrepp. Det har visat sig att barnen inte längre
borstar sina tänder på samma vis som förut. Det är
tandborstningen tillsammans med fluorbehandlingen
som har lett till den goda tandstatus vi har haft i Sve-
rige.
Bland alla förebyggande insatser som har gjorts
och görs i Sverige har man just när det gäller före-
byggande vård inom tandhälsan mycket tydligt kunnat
visa på resultat. Föräldrar och andra som har ansvar
för barnen, exempelvis på dagis och i skolan, missar
tydligen att lära ut hur man sköter sina tänder i dag.
Det är kanske dags för Karius och Bakterus att kom-
ma in på scenen igen.
Vi har i vår motion So280 anfört att det hälsovår-
dande arbetet måste fortsätta. Utskottet hänvisar till
att arbetet pågår inom Regeringskansliet och anser
motionen därmed besvarad. Vi anser att det inte räck-
er utan vi vill ha ett tillkännagivande om att det tand-
hälsovårdande arbetet måste fortsätta och intensifie-
ras. Kunskaper om hur finns ju och resultaten är väl
dokumenterade. Det gäller ju egentligen bara att se till
att arbetet åter kommer i gång, och det snabbt.
Fru talman! Folkpartiet anser att tandvården skall
bestå av både en folktandvård och en privatpraktise-
rande tandläkare och andra privata vårdgivare. Val-
frihet och konkurrens skall prägla tandvården. Det är
bra både för kostnadseffektiviteten och för patienter-
na.
Det är också viktigt att valfriheten även omfattar
barn och ungdomar. Det är dåligt med det i dag. De
allra flesta landsting låter inte barn och ungdomar
välja tandläkare. De är enbart hänvisade till folktand-
vården, om de vill ha sin tandvård gratis, vilket lagen
ger dem rätt till.
Fem landsting gav barn och ungdomar den frihe-
ten under den förra mandatperioden. Två av dem har
efter det att de fått en socialdemokratisk majoritet
tagit bort den friheten fr.o.m. i år.
I Stockholms läns landsting har den här valfrihe-
ten funnits i många år. I början var kostnadsutveck-
lingen ogynnsam, då man använde ett åtgärdsbaserat
ersättningssystem. När man sedan 1993 övergick till
ett s.k. per capita-system, en s.k. tandvårdspeng, har
man kommit till rätta det problemet. Man har också
en riskspridning för att beakta de privattandläkare
som behandlar endast ett fåtal barn och ungdomar.
Det finns alltså inga ekonomiska skäl att skylla på
när man säger nej till barn och ungdomar som vill ha
en tandläkare som inte är anställd av landstinget. Det
skäl som utskottsmajoriteten anför mot att barn och
ungdomar skulle få välja tandläkare är att det endast
är folktandvården som kontinuerligt kan följa upp och
åtgärda barns och ungdomars tandhälsa. Det uttalan-
det innebär att man underkänner alla privattandläkares
vilja att ta ansvar för sina patienter, och det kan vi
inte ställa oss bakom. Det är säkert många med mig
som kan intyga att privattandläkare är mycket noga
med att slå vakt om sina patienters tandhälsa.
Fru talman! Folkpartiet anser också att en väsent-
lig fråga när det gäller konkurrensneutraliteten är den
redovisningsteknik som används av landstingen samt
vissa fördelar för landstingen vad gäller mervärdes-
skatt. En redovisning där folktandvården redogör för
kostnader och intäkter hänförliga till barn- och ung-
domstandvården respektive vuxentandvården är rim-
lig.
Konkurrensverket har tidigare också påpekat att
en redovisning av denna typ skulle ge en bättre bild
av kostnaderna och en bättre garanti mot underpris-
sättning och även minskar riskerna för s.k. korssub-
ventionering, dvs. att skattemedel till barn- och ung-
domstandvården används till att subventionera vuxen-
tandvården. Vi anser därför att krav skall ställas på
landstingen att genomföra en sådan redovisning.
I momsfrågan har regeringen erkänt att det före-
ligger en otillfredsställande konkurrenssituation vad
gäller momskostnader mellan privata och offentliga
tandläkare. I betänkandet vill dock inte utskottets
majoritet göra något uttalande utan utgår ifrån att
regeringen i en proposition som skall komma senare i
år skall vidta sådana åtgärder. Vi vidhåller dock att
utskottet borde uppmana regeringen att snarast åter-
komma med förslag för att uppnå konkurrensneutrali-
tet mellan offentlig och privat tandvård.
Fru talman! Vi har avgivit två reservationer, och
jag står naturligtvis bakom dem, men jag begränsar
mig till att yrka bifall till reservation nr 1.