Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 11.
De otydligheter och tveksamheter som har anförts från några av mina utskottskolleger vill jag hävda inte föreligger. Frysningsprincipen gäller inte. Det framgår av övergångsbestämmelserna klart och tydligt. Man kan tycka olika om det, men det betyder inte att det är otydligt.
Vi socialdemokrater tror på reformen. Då tycks det också som att klarheten i hur man ska tolka övergångsreglerna ökar. Vi tror på att reformen kommer att minska antalet konkurser. Vi tror på att den kommer att öka antalet företag som räddas via rekonstruktion, och vi tror på att likställa alla fordringsägare. Ingen ska ha bättre rätt än någon annan.
Många har framfört oro för att kreditgivningen till företagen ska påverkas negativt. Jag tolkade det som att Viviann Gerdin pratade om en oro för att antalet konkurser skulle öka snarare än minska. Det är ju inte sant. Statistiken visar att antalet konkurser redan sjunker. Vi har i utskottet och i riksdagen också kunnat ta del av en rapport från Företagarnas Riksorganisation som behandlar just företagens kreditsituation. I den skriver man, efter att ha genomfört en noggrann Sifoundersökning, att en klar majoritet av företagen är nöjda med kreditgivningen. Det är en signal om att de inte drabbats negativt, skriver företagarnas egen intresseorganisation. Hela 85 % av företagen med en bankförbindelse är nöjda med sin kreditgivning.
Företagarna säger också att överlag har de omprövade krediterna lett till en förbättrad situation för de enskilda företagen. Av de 16 % som anger att krediterna blivit omprövade uppger 43 % att det lett till en förbättrad situation och 24 % att de har fått en försämrad situation.
Den här undersökningen är precis genomförd. Jag tycker att den är en oerhört intressant och spännande läsning som stämmer till eftertanke i de skrämseldiskussioner som finns kring förmånsrättslagstiftningen.
Trots det har lagutskottet tidigare tagit intryck av den oro som har kommit till uttryck kring de nya reglerna. Utskottet har också tidigare understrukit vikten av att den i propositionen aviserade utvärderingen kommer till stånd. Utskottet framhöll att det är angeläget att regeringen förbereder ytterligare åtgärder för att underlätta företagens kapitalförsörjning om konsekvensanalysen skulle visa att förändringen av företagshypoteket har haft negativa effekter.
Regeringen har den 14 oktober i år beslutat att uppdra åt Institutet för tillväxtpolitiska studier att bedöma om målen för förmånsrättsreformen har uppnåtts och att utvärdera reformens effekter.
Som en del av uppdraget ska ITPS, som det förkortas, undersöka förutsättningarna generellt för kapitalförsörjningen till företag varvid små och medelstora företag liksom entreprenörer särskilt ska uppmärksammas. ITPS ska analysera konsekvenserna i olika delar av landet, särskilt i nationella stödområden och i landsbygdsområden utanför dessa.
Institutet ska föreslå de åtgärder som bedöms lämpliga bland annat för att begränsa eventuella negativa effekter utan att de positiva effekterna går förlorade. Om ITPS uppmärksammar andra frågor som rör anslutande områden ska institutet rapportera dessa.
Finansutskottet har i ett annat betänkande där man behandlar andra yrkanden rörande förmånsrättslagstiftningen uttalat som sin mening att den utvärdering som jag nu berättat om ska påskyndas och slutföras våren 2005. Finansutskottet säger också att det i sammanhanget bör prövas om procentsatsen på 55 % bör höjas. Man menar också att förslag om eventuella ändringar bör föreläggas riksdagen i så god tid att den senast hösten 2005 får möjlighet att ta ställning till dessa förslag.
När det gäller finansutskottets mening om en skyndsam utvärdering i de här delarna och när det gäller att pröva om procentsatsen på 55 % bör höjas är det min mening att de delarna väl ryms inom det uppdrag som regeringen nu har fattat beslut om att ge till Institutet för tillväxtpolitiska studier. Och jag förutsätter att de delarna uppmärksammas i det arbete som institutet nu kommer att bedriva.
Jag ser heller inga hinder i att institutet inom ramen för sitt uppdrag väljer att disponera sitt utvärderingsarbete på ett sådant sätt att man kan tillgodose de önskemål som framförts från finansutskottet om institutet i sitt arbete finner det lämpligt. Det finns ingenting som begränsar ITPS möjligheter att återkomma tidigare än enligt den tidsplan som regeringen har angivit.
Jag kan också tala om att Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att bilda en partiöverskridande arbetsgrupp som ska följa utvärderingsarbetet och bevaka att de delar som lyfts fram av finansutskottet också fullföljs. Det som finansutskottet har sagt kommer att vara vägledande i arbetet i arbetsgruppen.
Övergångsreglerna har till sist tre syften, och det kanske är just dessa syften som vi egentligen är oense om.
Ett av syftena är att snabbt få genomslag för reformen och de positiva effekter som vi förväntar oss av den.
Ett annat är att skapa regler som innebär att konkurser som beslutas ett år, till exempel i år, omfattas av samma regler oavsett datum för ansökan om konkurs. Med det menar jag att om man ansökte om konkurs 2003 eller 2004 men den avslutas under 2004 omfattas man av samma regler. På samma sätt blir det 2005. Om man ansöker om konkurs 2004 eller 2005 men den avslutas 2005 eller därefter omfattas man av samma regler.
Det sista syftet är att vi vill undvika konkursdrivande regler. Vi vill undvika regler som innebär att en kreditgivare för att vara säker på att få en bättre rätt ska skynda sig att innan årsskiftet försätta ett företag i konkurs just bara för att tillförsäkra sig den möjligheten. Då ser vi framför oss en situation där vi får en galopperande ökning av antalet konkursansökningar under årets sista månader just för att man vill försöka undvika den tydlighet och likhet i reglerna som vi vill uppnå.
Med detta yrkar jag bifall till lagutskottets förslag till beslut i betänkande LU11 ytterligare en gång.