Fru talman! Den reform beträffande reglerna om förmånsrätt i konkurs som vi antog här i juni förra året var ett viktigt steg framåt i riktning mot att skapa bättre förutsättningar för fler företagsrekonstruktioner och färre konkurser. I stort sett var vi eniga i lagutskottet i de här frågorna, med undantag av frågan om värdet på företagsinteckningen. Bakgrunden till det var en intensiv debatt om hur detta skulle kunna tänkas påverka kreditgivningen till framför allt små företag.
Det är glädjande att se att regeringen nu givit ITPS i uppdrag att följa upp och utvärdera reformen. I likhet med vad Bertil Kjellberg angivit tycker även jag att den första delen av arbetet kan göras omedelbart och att en delrapport bör kunna lämnas senast den 31 augusti 2005.
Tyvärr har regeringen ännu inte vidtagit några synliga åtgärder avseende riksdagens tillkännagivande om ett slopande av återvinningsförbudet beträffande skatter och avgifter. Men det kommer väl snart.
Tyvärr måste jag också konstatera att lagstiftningsarbetet inte blev helt genomarbetat. Ett stort misstag var att det inte samtidigt gjordes ändringar i stämpelskattelagen beträffande företagsinteckningar. Detta fick till följd att det inte gick att ta ut stämpelskatt under en viss tid. Regeringen och riksdagen såg dock tämligen snart till att rätta till det misstaget så att skatt kan uttagas.
Andra misstag är att hänföra till övergångsbestämmelserna i förmånsrättslagen. Här har först regeringen och numera också lagutskottets majoritet vägrat att medverka. Det är för mig helt oförklarligt. När man ser att lagstiftningen inte blivit så som man tänkt är det väl ändå lagstiftarens skyldighet att snarast rätta till detta och därmed undvika en onödig belastning på domstolarna.
Vad är det då för misstag som uppenbarat sig?
Jo, under punkt 2 i övergångsbestämmelserna står det att äldre bestämmelser tillämpas fram till den 1 januari 2005. Vad gäller konkurser som har inträffat eller som inträffar under 2004 och som inte är avslutade vid årsskiftet uppstår frågan om de nya reglerna om att värdet av företagsinteckningen nedsätts från 100 % till 55 % ska gälla så som ordalagen ger vid handen eller om den så kallade frysningsprincipen ska gälla.
Med frysningsprincipen menas att reglerna vid konkurstillfället ska gälla under konkursens hela handläggning, oberoende av om ny lagstiftning träder i kraft eller ej. Detta med frysningsprincipen är allmänt vedertaget bland annat i konkurshänseende.
I övergångsbestämmelserna, punkt 3, klargörs att vid en konkurs som beslutats på grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet, alltså före den 1 januari 2004, tillämpas alltid äldre bestämmelser. Detta innebär att konkurser från 2003 eller tidigare som ännu ej avslutats handläggs enligt reglerna före reformen - en känd och allmänt vedertagen princip och något som bekräftar principen om att lagstiftning ej ska ha retroaktiv verkan.
Från den 1 januari 2005 gäller en ny lagstiftning fullt ut, vilket innebär att den problematik som jag här tar upp handlar enbart om 2004 års konkurser.
Om övergångsbestämmelserna ska tolkas enligt sin ordalydelse innebär detta inte bara ett avsteg från vedertagen ordning, att en konkurs ska handläggas enligt regler från konkursbeslutet, utan också att slumpen får en avgörande betydelse.
Sådana, vanligtvis enklare, konkurser som förvaltarna hunnit avsluta före årsskiftet får en förmånsrättsordning, och sådana som avslutas senare får en annan. Det tror jag inte att någon egentligen tänkt sig. Var hamnar vi om förvaltaren väl avslutat en konkurs och lämnat in utdelningsförslaget till domstolen men domstolen inte hunnit besluta före årsskiftet - eller måste domstolens beslut till och med ha vunnit laga kraft?
Det finns olika meningar om företagsinteckningarna ska erhålla 100 % i utdelning eller 55 % i utdelning vad gäller 2004 års konkurser som inte avslutats före årsskiftet. Det är enkelt för regeringen och nu utskottsmajoriteten att avvisa mina två motionsyrkanden och hänvisa till rättspraxis. Förutom att detta innebär en belastning på domstolarna leder det till en flera år lång tid av rättsosäkerhet för alla som är inblandade i dessa konkurser, uppskattningsvis flera tusen konkurser.
När jag läser utskottets ställningstagande kan jag inte se annat än att utskottsmajoriteten menar att 2004 års konkurser som ej avslutats ska avslutas enligt de nya reglerna, det vill säga med en utdelning om 55 % på företagsinteckningen. Det ska bli intressant att höra under debatten om jag har uppfattat det hela riktigt.
Vad jag nu talat om handlar om vår reservation nr 2, som jag härmed yrkar bifall till.
Vad sedan gäller reservation nr 3, som jag också yrkar bifall till, är detta för oss jurister ett än tydligare förbiseende. Jag ska försöka förklara med ett exempel.
Om en löntagare tvingas begära sin arbetsgivare i konkurs för att få ut sina innestående löner med hjälp av lönegarantin uppstår kostnader för löntagaren att anlita ombud, ansökningsavgift till domstolen med mera. Sådana kostnader för att sätta ett företag i konkurs har förmånsrätt, som innebär att kostnaderna går före en företagsinteckning. Detta gäller enligt såväl reglerna till och med 2003 som enligt de nya reglerna från och med den 1 januari 2005, men inte vad gäller konkurser som har uppstått under 2004 och som inte är avslutade vid årsskiftet. På liknande sätt förhåller det sig med sådana kostnader som har uppstått under en företagsrekonstruktion med rekonstruktörens samtycke, bokförares och revisors arvoden med mera.
Herr talman! Låt mig avsluta med att medge att de bestämmelser som jag vill att riksdagen ska klargöra inte är alldeles lätta att förstå eller att sätta sig in i för den som inte närmare har arbetat med just dessa saker, som jag ju själv har gjort under många år. Men det är min förhoppning att jag har klarlagt lite. Vi får väl se hur det yttrar sig i den fortsatta debatten.
Mina yrkanden var alltså bifall till reservation nr 2 och reservation nr 3.