Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3. Jag tycker att Jan Ertsborn och andra har beskrivit det hela så bra. Jag tycker därför inte att det behövs fler beskrivningar av varför, utan det räcker med bifall till reservationerna 2 och 3.
När det gäller reservation 1 uppfattade jag det som Niclas Lindberg sade här som att vi har fått ett löfte om att det ska finnas ett resultat före sommaren där man uppskattar hur detta slår för småföretagen. Det ska finnas före sommaren för att vi ska kunna vidta åtgärder i budgetarbetet om det visar sig att det är problem.
Om jag har uppfattat Niclas Lindberg rätt behöver jag inte yrka bifall till reservation 1. Men jag skulle gärna vilja få veta om detta är rätt. Jag tycker att det är viktigt att vi kan åtgärda detta vid budgetförhandlingarna till hösten om det visar sig att det finns problem.
Frågan om den nya förmånsrättslagen tycker jag har hanterats på ett märkligt och upprörande sätt. Det finns faktiskt en riksdagsmajoritet för att skjuta upp det andra steget av reformen till 2007, det vill säga att äldre krediter går under den nya lagen där banken får ut bara 55 % i stället för 100 % av sina fordringar vid konkurs. Det finns en riksdagsmajoritet för att skjuta upp del två. Men Socialdemokraterna och Vänstern tricksar och hindrar faktiskt demokratin från att verka.
Det som man har gjort när man har överfört detta från lagutskottet till finansutskottet tycker jag är upprörande. I finansutskottet åstadkommer man en lösning som gör att majoriteten inte får igenom sin åsikt.
Som bekant har Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ett budgetsamarbete. Trots detta ansåg inte Socialdemokraterna och Vänstern att den här frågan var en budgetfråga när lagen infördes. Då är det inte en budgetfråga nu heller. Det blir inte en budgetfråga bara därför att Socialdemokraterna inte får sin vilja igenom. Dessutom har den här saken fått beklämmande proportioner. För att spara 200 miljoner för staten drar man bort säkerheter på 50 miljarder från företagen.
Och bankernas ändrade hantering med factoring och leasing medför att leverantörerna inte får nämnvärt mer vid konkurser. Vinsten av reformen blir liten, men skadan riskerar att bli gigantisk.