Herr talman! Försvarsutskottets betänkande Total-
försvarsplikt behandlar den i proposition 1994/95:6
föreslagna lagen om totalförsvarsplikt. Propositionen
bygger på Pliktutredningens förslag som lämnades till
den föregående regeringen i december 1992. Samtliga
riksdagspartier stod bakom detta förslag.
Lagen om totalförsvarsplikt reglerar skyldigheten
för hela svenska folket att stå till försvarets förfogan-
de fr.o.m. 16 års ålder till dess man fyller 70 år. La-
gen är föreslagen att träda i kraft den 1 juli 1995.
Tjänstgöringsskyldigheten, som benämns totalför-
svarsplikt, skall kunna fullgöras som värnplikt, civil
plikt eller allmän tjänsteplikt. Hur många personer
som skall skrivas in med plikt och hur lång utbildning
de skall genomgå kommer att styras av behovet av
pliktpersonal vid förhöjd beredskap. Förslaget innebär
att möjlighet skapas för flexiblare användning av
totalförsvarets personalresurser.
Alla män som är svenska medborgare föreslås,
liksom i dag, vara skyldiga att mönstra och fullgöra
värnplikt med s.k. lång grundutbildning. De skall
också kunna direktrekryteras för tjänstgöring i det
civila försvaret.
Betänkandet följer propositionens förslag utom i
tre avseenden.
För det första. Propositionen föreslår en begräns-
ning av antalet civilpliktiga i förhållande till Pliktut-
redningens förslag. I propositionen bedöms behovet
vara minst 1 500, dvs. samma antal som i dag gör
vapenfri tjänst. Det stämmer inte överens med Pliktut-
redningens intentioner att det civila försvarets behov
av utbildad personal skall ges större tyngd inom total-
försvaret. Beträffande det civila försvaret är det vikti-
gaste att det ges en väsentlig kvalitetshöjning genom
tillförsel av yngre personal.
Pliktutredningen har gjort en omfattande kart-
läggning av behovet av pliktpersonal som skulle kun-
na direktrekryteras till det civila försvaret. Denna
bedömning bör kunna ligga till grund för rekryte-
ringsbehovet utan att man på förhand binder sig för
just detta antal. Utskottet anser därför mot denna
bakgrund att riksdagen med anledning av motionerna
Fö4 och Fö6 yrkandena 1 och 2 bör ge regeringen till
känna vad utskottet har anfört om behovet av kvali-
tetsförstärkning inom vissa områden av det civila
försvaret.
För det andra. Propositionen föreslår att den kor-
taste utbildningstiden för totalförsvarspliktiga inom
det militära försvaret skall vara 220 dagar. Detta av-
viker från en annan viktig princip i Pliktutredningens
förslag, nämligen att utbildningsmålet skall bestämma
utbildningens längd och att ingen, varken inom det
militära eller det civila försvaret, skall utbildas längre
än nödvändigt med hänsyn till detta mål.
I motionen Fö4 anses att då propositionen ställer
sig bakom dessa värderingar bör lagen om totalför-
svarsplikt inte ange en kortare tid för grundutbildning
av värnpliktiga och att lagförslaget bör omformuleras
i enlighet härmed.
Utskottet anser att grundutbildningen skall syfta
till att ge de totalförsvarspliktiga sådana grundläggan-
de färdigheter att de kan fullgöra sina krigsuppgifter i
förband och i organisationer där de tjänstgör. Utbild-
ningens teoretiska och praktiska innehåll skall styras
av detta mål, vilket framgår av både Pliktutredningen
och propositionen. Härav följer att ingen skall ges
längre utbildning än vad som behövs med hänsyn till
uppgiften.
Utskottet föreslår därför med bifall till motionerna
FÖ4 yrkande 2 och Fö6 yrkande 8 att riksdagen antar
lagförslaget i denna del med den förordade ändringen.
Den tredje ändringen som utskottet förslår i förhål-
lande till propositionen består i att kvinnor i enlighet
med Pliktutredningens förslag skall kunna välja att
frivilligt ingå i utbildningsreserven.
Under 1980-talet öppnades alla militära yrken för
kvinnor. Förutsättningen för att kvinnor skall kunna
genomgå grundutbildning inom det militära försvaret
har dock hittills varit att de vid uttagningen har be-
dömts lämpliga till befäl. En särskild lag kommer att
ersätta lagen om militär grundutbildning för kvinnor.
Där föreslås att de kvinnor som så vill skall få möjlig-
het att fullgöra värnplikt och civil plikt med längre
grundutbildning.
Kvinnors antagning till grundutbildning föreslås
ske efter ansökan om en särskild antagningsprövning
som motsvarar mönstring. Kvinnornas antagningsför-
hållanden kommer att behandlas i en särskild lag på
grund av att deras ansökan är frivillig till skillnad från
männens. Om kvinnan samtycker till inskrivning skall
hon skrivas in för värnplikt eller sådan civil plikt där
grundutbildningen överstiger 60 dagar. Därefter om-
fattas hon av samma bestämmelser som en man då
gör, med stöd av lagen om totalförsvarsplikt som har
skrivits in för motsvarande utbildning.
Ansvaret för de totalförsvarspliktigas mönstring
har det nyligen inrättade Totalförsvarets pliktverk,
vars utredning om de totalförsvarspliktigas förutsätt-
ningar skall ligga till grund för uttagning till det mili-
tära eller civila försvaret. Den skall säkerställa att
ingen åläggs uppgifter utöver sin förmåga, och ingen
skall kallas till mönstring som uppenbart saknar för-
måga att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt.
De nuvarande möjligheterna att befrias från
tjänstgöring kommer att finnas kvar. Efter mönstring
eller antagningsprövning skrivs den prövade in i total-
försvarets pliktverk och placeras på grundval av resul-
tatet i en befattningsgrupp. Hänsyn skall härvid tas till
den enskildes önskemål. De som tas ut till utbildning
skall vid utbildningstillfället få besked om vilken
befattning som utbildningen syftar till samt var och
när utbildningen skall äga rum. Bara så många total-
försvarspliktiga som behövs för krigsorganisationen
och för den fredstida beredskapen skall tas ut till
utbildning. Resten placeras i utbildningsreserven, som
är gemensam för det militära och det civila försvaret.
Utbildningsreserven kan bara tas i anspråk efter
beslut av regeringen om det med hänsyn till Sveriges
försvarsberedskap behövs. Bara de i utbildningsreser-
ven som är yngre än 30 år kan komma i fråga för
utbildning. Vid normala förhållanden gäller att bara
den som inkallats före det år som vederbörande fyller
24 år är skyldig att fullgöra grundutbildning.
Personer som placerats i utbildningsreserven kan
vid behov rekryteras till utbildning inom det civila
försvaret, men bara om utbildningen är kortare än 60
dagar.
Som redan har nämnts anser utskottet, till skillnad
från vad som föreslås i propositionen, att även kvin-
nor skall kunna ingå i utbildningsreserven, om de så
önskar. Detta föranleder motsvarande lagändring.
Motiveringen härtill är lika behandling av män
och kvinnor, och att de kvinnor som ansetts lämpliga
för olika uppgifter inom totalförsvaret, men som inte
har kunnat beredas plats, är en viktig resurs som skall
tas till vara.
Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras
som ett undantag från värnpliktstjänstgöring utan som
ett av flera tjänstgöringsalternativ inom ramen för
totalförsvaret. Ansökningsförfarandet har redan tidi-
gare förenklats, och nu anpassas lagen om vapenfri
tjänst till den nya lagstiftningen fr.o.m. den 1 januari
1995 genom att lägsta antal tjänstgöringsdagar inte
längre lagregleras för vapenfria tjänstepliktiga. Va-
penfria kommer därmed att kunna tas ut till befatt-
ningar inom det civila försvaret där utbildningstiden
är kortare än 220 dagar. I de fall tjänstgöring har
påbörjats före den 1 januari 1995 kan utbildningstiden
förkortas om den tjänstgöringsskyldige så önskar.
I flera motioner tas frågan om straffpåföljd vid
totalvägran upp. Utskottet konstaterar att propositio-
nen inte innehåller några förslag om ett nytt påföljds-
system vid totalvägran. Man vill avvakta den översyn
av straffrättsliga system som pågår inom Straffsys-
temkommittén.
Utskottet anser att den pågående utredningen bör
slutföras, och man förutsätter att regeringen snarast
därefter återkommer till riksdagen avseende påföljder
vid brott mot pliktlagarna.
Detta har redan varit uppe till diskussion. Jag vill
gärna påpeka att utskottet följer frågan. Vi förväntar
oss att vi skall få ett besked så snart som möjligt.
Samtidigt är det så att de vapenfria - de som inte vill
göra tjänst med vapen - i dag har så stora möjligheter
att få en tjänst som passar dem. Situationen är därför
en helt annan än vad den tidigare har varit. De som
kan ställas inför rätta på grund av vägran är de som
inte vill delta på något sätt, inte delta vid bränder, inte
hjälpa nödställda osv. Det är dessa vapenfria som vi
talar om när det gäller totalvägran. Därför anser ut-
skottet att riksdagen inte bör bifalla motionerna Fö1,
s, Fö2, c, yrkande 2, och Fö3, s, yrkande 2.
Utskottet utgår vidare från att till dess att riksda-
gen har tagit ställning till ett nytt påföljdssystem skall
de som har gjort sig skyldiga till brott mot pliktlag-
stiftningen behandlas i enlighet med gällande lag.
Riksdagen bör därför också avslå motionerna Fö2, c,
yrkande 1, Fö3, s, yrkande 1, och Fö5, v.
Herr talman! Lagen om totalförsvarsplikt är en
viktig lag som understryker att det svenska försvaret
skall vara hela folkets angelägenhet, dvs. det svenska
försvaret är ett folkförsvar.
Utskottets betänkande följer i stort sett Pliktut-
redningens förslag som det råder stor politisk enighet
om. Viktiga försvarsprinciper har i Sverige av tradi-
tion antagits i stor enighet. Det är glädjande att för-
svarsutskottet genom detta betänkande följer denna
tradition.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till hemstäl-
lan i betänkandet Totalförsvarsplikt och avslag på
reservationerna.