Herr talman! I dag debatterar vi totalförsvarsplik-
ten och lag om civilt försvar. Förslaget innebär en
flexiblare användning av totalförsvarets personalre-
surser. Hur många som skall skrivas in till plikttjänst-
göring och hur lång utbildning de skall genomgå skall
styras av behovet av pliktpersonal. Detta kan anses
som självklart, men det har ingalunda varit fallet
under tidigare år. Det är utmärkt att vi nu får en sådan
ändring till stånd. Att också att samordna all plikt
inom både den civila och militära delen i en totalför-
svarsplikt är en nödvändig åtgärd för effektivitet i
planeringen.
I betänkandet föreslås också att kvinnor skall ha
rätt att frivilligt fullgöra värnplikt utan att behöva
binda sig för en fortsatt officerskarriär. Kvinnor som
mönstrat skall också ha rätt att ingå i utbildningreser-
ven. Men detta räcker inte.
Samma grundkrav på deltagande i rikets totala
försvar måste ställas på både kvinnor och män. Vi
måste ta ytterligare steg framåt och likställa flickor
med pojkar även inom försvarsmaktens område. Vi
måste som ett litet land tillvarata all den kompetens
som vi förfogar över och inte välja bort halva natio-
nen innan vi ens har prövat dugligheten. Därför menar
jag att underlaget för värnpliktstjänstgöring skall
utökas till att gälla såväl kvinnor som män.
Med den totalförsvarsplikt som nu föreslås finns
också möjligheten att övergå till en könsneutral till-
lämpning. Antalet värnpliktiga påverkas inte eftersom
det är krigsorganisationens storlek som styr det årliga
rekryteringsbehovet. Den förändring det skulle inne-
bära är att vi breddar rekryteringsunderlaget och där-
med ökar möjligheten till kvalitativa förbättringar.
Under de snart 20 år som Folkpartiet pläderat för
en totalförsvarsplikt har partiet envist hävdat att denna
bör göras könsneutral. Då skulle man tillgodose de
samlade personalbehoven inom civilt och militärt
försvar genom att utgå från hela befolkningen. Det
hittillsvarande talet om en allmän värnplikt har i själ-
va verket varit en manlig värnplikt. Vi anser att det
skall vara hela folkets försvar och inte halva folkets.
Förslaget att göra män och kvinnor lika skyldiga
att på olika sätt vara med och försvara sitt land är
alltså främst kvalitativt. Men det finns också en jäm-
ställdhetsaspekt som är väl värd att anföra.
Kvinnors rätt att försvara sig är något som man
sällan talar om. Vi är mer vana att se kvinnan som ett
försvarslöst offer såväl i krig som i fred. Men som jag
ser det är det alla kvinnors rätt att lära sig att försvara
sig själva, sina barn och sitt land. Vad är det egentli-
gen för gudomlig lag som säger att den rätten bara är
mannens? Det hela handlar egentligen bara om tradi-
tioner och attityder. Där förväntas vi politiker gå före
och utmana systemen så att de utvecklas och förbätt-
ras i takt med tiden.
Särskild vikt bör därför läggas vid hur Sverige
som nation och statsmakt ser på sina unga kvinnor
och män. Detta synsätt anger, som jag ser det, tonen
för alla i samhället om hur kvinnor och män skall
bemötas, bedömas och behandlas, dvs. vad man duger
till. Det är på detta sätt och på tusen andra sätt som
attityder grundas och könsroller cementeras. Därför är
det av yttersta vikt att staten behandlar alla lika.
Herr talman! Jag har i dag inget särskilt yrkande
att göra, men jag vill på detta sätt peka på ett antal
argument för ett likställd deltagande för kvinnor i
rikets försvar. Inte minst måste frågan noga utredas
inför 1996 års försvarsbeslut. Detta kommer att bidra
till en kompetenshöjning inom vårt totalförsvar och
samtidigt bidra till den viktiga jämställdheten i vårt
land. Man har sagt: Hela lönen, halva makten och
delat ansvar även i försvaret.