Herr talman! Det är av avgörande betydelse såväl
för privatpersoner, näringsliv och organisationer som
för offentlig förvaltning att det finns en väl fungeran-
de postservice i alla delar av landet. Möjligheten till
god post- och kassaservice är också en förutsättning
för en positiv utveckling och tillväxt i hela landet.
Alla måste därför garanteras denna service till enhet-
liga priser och med rimliga distributionstider. Geo-
grafiskt differentierad prissättning kan inte accepteras.
För att klara en positiv regional utveckling måste
även denna grundläggande postservice utvecklas.
Posten måste, liksom många andra aktörer, ta sitt fulla
och aktiva regionala ansvar i strävandena att vända
den nuvarande dramatiska folkförflyttningen i landet.
Jag vill, fru talman, se Posten inte enbart som distri-
butör utan också som regionalpolitiskt aktiv aktör -
som en utvecklare, inte som en avvecklare.
Med femtiotalet olika bolag och med erfarenhet
från omfattande sponsringsverksamhet - inte minst
utomlands - borde Posten ha både resurser och möj-
ligheter att ikläda sig denna roll, dominant som man
är på marknaden.
Mot bl.a. denna bakgrund är det, herr talman,
olyckligt att inte riksdagen nu, i ett sammanhang i
dag, kan ta ställning till föreslagna förändringar i
postlagen och till de frågor om den postala infrastruk-
turen som kommer att spela en viktig roll för möjlig-
heten att få en väl fungerande postmarknad. Från
Centerns sida förutsätter vi att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag om hur den
postala infrastrukturen kan tillhandahållas på konkur-
rensneutrala villkor.
Under de senaste åren, sedan bolagiseringen av
Postverket till Posten AB trädde i kraft 1994, har
närmare hundratalet nya postoperatörer vuxit fram
runt om i landet såväl i glesbygd som i större städer.
Denna utveckling av begynnande konkurrens på en
marknad där Posten fortfarande dominerar med när-
mare 98 % har, tycker jag, föranlett ett något märkligt
agerande från Postens sida.
Jag har förståelse för att ett f.d. monopolföretag i
en ny avreglerad situation upplever svårigheter, tving-
as till nytänkande, testar gränser och känner osäkerhet
i fråga om vilka ramar man kan och får agera inom.
Men jag har svårt att förstå och acceptera att ett på
marknaden dominerande, statligt helägt företag skall
behöva förekomma mer än 100 gånger på Konkur-
rensverkets lista sedan 1992.
Detta vittnar inte om vare sig osäkerhet eller tes-
tande av gränser. Det vittnar om svårigheterna för en
dominerande marknadsaktör att acceptera spelregler-
na på en avreglerad marknad. Posten kommer att
klara den här omställningen. Men man måste bjuda
till litet mer. Man måste, som någon uttryckte det,
höja tillvänjningstakten. Detta är en uppgift för såväl
ägaren som för Posten - utan Konkurrensverkets
ständiga vitesförelägganden.
Jag har också svårt att förstå Postens engagemang
för och begäran om en ändring av postlagen så att
Posten skulle kunna "sätta lokala priser" i syfte att
utradera den konkurrens på 2 % som nya, lokala pos-
toperatörer utgör på brevmarknaden. Den del av
postmarknaden som den aktuella frågan berör utgör
enligt Postens egna uppgifter 7-8 % av det totala
postflödet.
Det betyder att om det skulle etableras konkurre-
rande postoperatörer på samtliga orter i landet, och
om dessa operatörer skulle ta upp till halva markna-
den, vilket inte är realistiskt att tro, skulle detta ändå
bara motsvara en marknadsandel på 3 ½-4 % av den
totala postmarknaden.
Hur dessa få procent i konkurrens skulle kunna
medföra den s.k. krisen i Postens kassarörelse, även-
tyra Postens rikstäckande postservice och t.o.m. som
påståtts kanske äventyra hela Postens existens är för
mig en gåta.
Det är i detta perspektiv som Postens begäran om
lokala porton skall ses, endast ett år efter det att Pos-
ten själv, genom miljardinvesteringar i stora moderna
sorteringsmaskiner och i minskat antal portterminaler,
avskaffade lokal posthantering.
Herr talman! Jag har också svårt att förstå den s.k.
Öhrlingutredningens och Kommunikationsdeparte-
mentets uppmålade bild av Posten Brev som en hotad
verksamhet, där "lönsamheten kommer att successivt
falla de närmaste åren beroende på konkurrenssitua-
tionen och tappade volymer".
Den ofullständiga Analys av Posten AB:s ekono-
miska utveckling som nämnda utredning har tagit
fram, föranleder Kommunikationsdepartementet att i
pressmeddelande tala om att "Posten AB beräknas få
ett successivt försämrat resultat" och att "Den finan-
siella utvecklingen bedöms inte som hållbar med nu
gällande regler och krav". Det är inte trovärdigt.
Posten Brevs resultat har under 1997 i det närmas-
te tredubblats jämfört med 1996, då den redovisade
vinsten uppgick till 537 miljoner kronor. Varför, herr
talman, denna uppmålade bild av ett företag i kris, ett
företag som kan uppvisa nyss nämna resultatsiffror
och som har 98 % av landets brevmarknad?
Som uttryck för ett gammalt posthjärtas välvilja
skulle jag vilja tro, men Postens och regeringens age-
rande slår snabbt undan denna villfarelse, att denna
pessimistiska, svartmålade och osanna bild av Postens
nuvarande och kommande situation mer är ett uttryck
för ovana och osäkerhet vid den avreglerade situatio-
nen än ett uttryck för sanningen och en schyst verk-
lighet.
Också beräkningarna av Postens merkostnad för
att upprätthålla en rikstäckande posttjänst rymmer
många frågetecken. 1990 beräknades merkostnaden
till 2 miljarder kronor. Våren 1997 hade summan
enligt Postens VD sjunkit till 600 miljoner kronor.
Öhrlingutredningen uppskattar merkostnaden till 400
miljoner kronor, och Kommunikationsdepartementet
bedömde i fjol merkostnaden till 100 miljoner kronor.
Jag påstår, utan att ha sett någon ordentlig analys, att
dessa siffror, antaganden och bedömningar inte speg-
lar verkligheten.
Att dela ut post på landsbygden, den s.k. olön-
samma glesbygdsdistributionen, är inte den dåliga
affär som alltid har hävdats. Nu vet vi, genom såväl
Posten som genom tingsrättsförhandlingar, att det i
själva verket, vilket inte alls är förvånande, är dyrare
att dela ut brev i storstäderna än vad det är på lands-
bygden.
Med detta som bakgrund och med vetskapen om
att rikstäckningen också medför intäkter, är det följd-
riktigt att utskottet godtar regeringens avsikt att åläg-
ga Posten AB att tillhandahålla den samhällsomfat-
tande posttjänsten utan ersättning.
Jag har, herr talman, medvetet uppehållit mig en
stund vid frågetecknen kring Posten AB:s ekonomiska
utveckling, kostnadsstruktur och marknadsmässiga
agerande som dominant på en avreglerad marknad.
Jag har gjort det som bakgrund till vår begäran om en
parlamentarisk utredning för att genomgående analy-
sera postmarknaden och Postens ekonomi men också
för att klarlägga företagets kärnverksamhet och över-
gripande målsättning.
En fungerande postmarknad med mångfald och
konkurrens förutsätter bl.a. tillsynsmyndigheternas
och beslutfattarnas tillgång till insyn och ett fullgott
beslutsunderlag.
Med hänvisning till tre utredningar, nämligen
Öhrlings ofullbordade samt ytterligare två utredningar
som vi ännu inte har sett skymten av, avvisar utskottet
förslaget med orden "för närvarande inget behov av
någon ytterligare utredning" . Det beklagar jag, efter-
som jag förstår att den utredning som regering och
utskott i det här ärendet mycket lutar sig mot, Öhr-
lingutredningen, inte ger den breda, djuplodande och
heltäckande analys som jag tycker att man kan fordra
som beslutsunderlag vid behandling av betänkanden
som detta.
Hälften av landets postkontor har lagts ned. Ytter-
ligare ett stort antal nedläggningar har aviserats. 56
sorteringsterminaler har, med åtskilliga miljoner i
förlust, bantats till 13, och brevets väg från avsändare
till mottagare har i många fall förlängts i såväl tid som
i rum. Jag inser mycket väl att vi i ett snabbt förän-
derligt samhälle behöver vidta åtgärder som innebär
både omorganisation och förändring, men detta får
inte innebära försämring, vare sig för landsbygden
eller för tätorten. Förändring men inte försämring.
Postens aviserade planer på en mer decentraliserad
organisation bör kunna medverka till detta.
Det är ett steg i rätt riktning att Post- och telesty-
relsen nu föreslås att ur ett konsumentperspektiv och
ur ett regionalpolitiskt perspektiv bevaka att sam-
hällsomfattande posttjänster finns att tillgå och att
detta skall ske i nära samarbete med Konsumentverket
och Glesbygdsverket. För vår del menar vi att beslut
om förändrade verksamheter, exempelvis nedläggning
av postkontor, indragning av lantbrevbärarlinjer eller
portoförändringar alltid skall föregås av regionalpoli-
tiska konsekvensanalyser. Målet bör vara att servicen
behålls, men kanske och antagligen ibland i nya for-
mer.
Den rikstäckande kassaservicen, som nu är under
utredning, och som innebär att alla skall ha möjlighet
att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser, har grundläggande betydelse för den regionala
utvecklingen, för att uppnå de postpolitiska målen och
för att uppnå en grundläggande samhällsservice över
hela landet. Det är viktigt att eventuella förändringar i
detta servicenät sker varsamt och grundas på ett all-
sidigt beslutsunderlag som innehåller regionala kon-
sekvensanalyser.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsar-
bete om betaltjänst och kassaförsörjning bör därför
enligt vår mening ingen minskning av antalet servi-
ceställen med postala betaltjänster ske. Jag förutsätter
att Postens besked så sent som i maj månad i år, "att
servicenivån skall upprätthållas genom oförändrat
antal serviceställen", och utskottets uppmaning att
"det finner det angeläget att Posten AB:s rationalise-
ringar och organisationsförändringar genomförs på ett
socialt ansvarsfullt sätt" utgör den garanti som behövs
för att upprätthålla en grundläggande samhällsservice
över hela landet.
En väl fungerande lantbrevbäring är, herr talman,
av grundläggande betydelse för landsbygden, för den
regionala utvecklingen och för möjligheterna att upp-
nå de postpolitiska målen. Trots tydligheten i gällande
lagstiftning har hushåll på landsbygden diskriminerats
och tvingats välja mellan att betala en godtycklig
summa för lagstadgad service eller att hämta sin post
kilometervis hemifrån. Det är oacceptabelt. En levan-
de landsbygd med expansiva framtidsnäringar behö-
ver en såväl lagenlig som utökad service, inte en
lagstridig och försämrad sådan.
Den verksamhet med utökad lantbrevbärarservice
som pågår på många ställen i landet är väl värd att
stödja och utveckla. Från min egen tid som cyklande
lantbrevbärare vet jag mycket väl vilken trygghet det
innebär för många äldre på landsbygden att lantbrev-
bäraren dagligen kommer till eller förbi deras hem.
Det bör därför, menar vi, ankomma på regeringen att i
tillståndskravet meddela sådana villkor att lantbrev-
bäringen kan tryggas och vidareutvecklas, givetvis
utan att landsbygdbefolkningen tvingas betala extra
för den postservice som den är berättigad till.
Herr talman! Slutligen instämmer jag givetvis i
samtliga centerreservationer, men jag yrkar, för vin-
nande av tid, bifall endast till reservationerna 2 och 5.
Samtidigt vill jag passa på att rikta ett uppriktigt
tack till trafikutskottets ledamöter och till kansliet för
gott samarbete, kamratlig tillvaro och berikande dis-
kussioner under denna mandatperiod.