Herr talman! Posten är inte bara Posten AB men
för många människor är det så. Avregleringen av
postmarknaden har, som många här sagt, kantats av
den ena processen efter den andra operatörer emellan.
Kanske är det faktiskt ett resultat av en otillräcklig
lagstiftning i samband med avregleringen. Det är
också troligt att en avreglering inte hade kunnat ske
utan dessa konfrontationer inom det juridiska syste-
met. Därför har staten ett stort ansvar för såväl post-
lagstiftningen som Posten AB, men även för hur Pos-
ten agerar på postmarknaden.
Med en tilltagande konkurrens ökar betydelsen av
att lagstiftningen på postområdet verkligen förmår ta
till vara de intressen som får svårare att hävda sig på
en fri marknad. Jag syftar då på risken att glesbygds-
hushållen och glesbygdsföretagen faller mellan sto-
larna och det blir en sämre service.
I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram
de små postoperatörer som har att hävda en liten
verksamhet gentemot Posten AB, som i sin tur har att
leva upp till ett samhällsansvar. För att över huvud
taget klara detta behöver man vettiga spelregler. Vi
har därför uttalat att vi i framtiden, beroende på hur
situationen utvecklas, inte är främmande för en samfi-
nansiering, kanske i form av koncessionsavgifter från
övriga operatörer, för att nå upp till de målsättningar
som vi vill skall slås fast inom postpolitiken.
Det övergripande målet för postpolitiken skall en-
ligt regeringens, och nu, utskottets förslag vara renod-
lat och bara ange den tjänst som staten skall garantera
utan att precist ange servicenivån. Detta motsätter vi
oss. Vi anser att det i högsta grad är befogat att staten
garanterar en rimlig servicenivå även som ett övergri-
pande mål. Detta motsäger inte det resonemang som
regeringen i sin proposition i övrigt för beträffande
behovet av flexibilitet i lagstiftningen angående nya
tekniker, nya tjänster och utvecklingen av marknadssi-
tuationen i dess helhet. För att säkerställa en kvali-
tetshöjning bör tydliga servicemål uttalas, särskilt för
glesbygden.
Vi anser, som är bekant för vissa, att situationen i
dag inte är särskilt bra. Ambitionsnivån beträffande
utdelningen måste t.ex. höjas. Det slutgiltiga målet
måste vara att alla fasta hushåll har samma serviceni-
vå beträffande mottagning av adresserade försändel-
ser som omfattas av postlagen. Detta innebär att målet
inte skall vara att antalet hushåll utan daglig utdelning
inte skall öka, utan att antalet hushåll utan daglig
utdelning skall minska.
Regeringen bör precisera det här målet i etappmål
och återkomma till riksdagen med förslag om finansi-
eringen i fråga om måluppfyllelsen, i den mån det inte
kan uppnås genom just konkurrensen.
Vi beklagar att kravet om rabatterade frimärken i
avtalet mellan Posten AB och staten avskaffas. Även
om vissa hushåll, som anges i propositionen, inte
utnyttjar sina privatrabatter bör den möjligheten fin-
nas kvar för den trots allt ganska stora andel av män-
niskorna som faktiskt använder sig av rabattsystemet.
Visst är hushållens kostnader för porto förhållandevis
låga. Men eftersom det rör sig om en statistisk uppgift
grundas det hela på en medelnivå. Rabattfrimärkena
bör därför finnas kvar just med hänsyn till de grupper
som konsumerar ganska mycket och som kanske har
låga inkomster.
Även jag vill slutligen tacka utskottet, särskilt dess
ordförande men också alla andra ledamöter i utskot-
tet. Eftersom jag inte kandiderar igen vill jag även
tacka kammarkansliet, kammarservice och stenogra-
ferna. Stenograferna har av och till, har jag fått höra,
haft ett extra hårt arbete med mig. Jag ber om ursäkt
för det. Jag tackar förstås också alla andra som trots
allt har gjort mitt uppdrag ganska trivsamt. Tack!
Slutligen yrkar jag bifall till reservation 4.