Herr talman! Jag kan instämma i en hel del av det
Lennart Nilsson har sagt, dock icke allt. Men jag
vill verkligen styrka under att regeringen visat
nonchalans för bostadspolitiken.
Vi är nu i slutet av denna mandatperiod, och vi har
inte haft ett statsråd närvarande vid någon av våra
bostadsdebatter under hela valperioden. Ändå
berörs åtta departement och åtta statsråd av de
frågor som vi behandlar. Men inte ett enda av dessa
statsråd har någon gång infunnit sig. Jag tycker att
det är en skandal. Jag kommer att vidta andra
åtgärder i andra sammanhang i denna fråga.
Det finns en brist på bostadspolitik hos regeringen.
Den vill uppenbarligen inte ha någon
bostadspolitik alls. Hur man skall kunna sköta 10--
15 % av bruttonationalprodukten utan att ha någon
som åtminstone ansvarar för den är en gåta. Om
man nu inte vill ha ett bostadsdepartement, så är
det upp regeringen att bestämma. Men man kunde
väl åtminstone utnämna ett ansvarigt statsråd.
Herr talman! Jag går därmed in på bostadspolitiken
i allmänhet. Bostadspolitiken är faktiskt en av de
politiska frågor som på något sätt berör alla
medborgare -- gammal som ung, kvinna som man.
Dessutom är kostnaden för boendet den utgift som
för de flesta tar den största delen av inkomsten.
Samtidigt är ett bra boende den bästa
förutsättningen för ett bra och harmoniskt liv.
Boendet och dess förutsättningar borde därför ha
hög prioritet i den politiska debatten.
Jag vet inte hur regeringen skall kunna försvara sin
politik i valrörelsen. Det finns ju inte en enda
väljare som inte har en nära relation till sitt boende
och därmed problemen kring det.
Lennart Nilsson var här inne på långsiktigheten i
politiken. Det har vi särskilt betonat i vår motion.
Om det är någon politisk fråga som borde lyftas upp
över blockgränserna är det bostadspolitiken.
En normal familj gör kanske en enda riktig
bostadsinvestering i sitt liv. Vilken
planeringshorisont har man? Som det har
utvecklats under denna valperiod är vi snart nere på
månadshorisonter. Man får inte behandla
människor på det viset. Det är faktiskt snudd på
skandal.
När vi nu har haft en bostadspolitik som i alltför hög
grad haft för mycket bidrag och subventioner. Det
har snedvridit hela politiken. Det har tagit lång tid
att bygga upp den till vad den är i dag. Nu har
statens finanser kommit i ett läge där vi inte klarar
av så stora kostnader.
När man skall avveckla någonting måste man också
ge en rimlig tid till det. Man måste avveckla i en
takt som människor kan klara av. Likadant måste
man ge människor en möjlighet att planera och
bestämma om de vill ta en stor del av sin inkomst
till sitt boende eller kanske byta ner sig i storlek.
Man måste ge dem rimlig tid att göra de
förändringarna.
Jag tycker att de som finns med vid nästa valperiod
skulle ta som en första uppgift att ge människor den
planeringshorisont som vi är skyldiga dem.
Skatter och avgifter utgör 50 % och däröver av
kostnaden. Det är inte underligt att bostäder blir så
dyra som de är. Jag skulle vilja fråga
Socialdemokraterna -- som talar om
byggproblematiken, byggande av bostäder och
annat -- varför ni inte kunde gå med på vårt yrkande
om att sänka byggmomsen till 12 %. Vi är helt
övertygade om att det hade varit den rätta åtgärden
i detta läge, och det kunde ha gjorts temporärt.
Men vi fick inget stöd för det. Det skulle vara
intressant att höra varför.
En annan sak, som kan tyckas vara liten, är
taxeringsvärdena, som verkligen har skjutit i
höjden i tätorterna. Vi har föreslagit att man i
taxeringssammanhang för normala villafastigheter
skulle ha ett tak på maximalt 100 000 kr. När man
slutligen säljer fastigheten slår marknadsvärdet
igenom, och man får då betala skatt på det värde
man kan få ut.
Men under tiden får man betala en helt felaktig
fastighetsskatt. Vi kan särskilt tänka på de som bor
permanent i skärgårdsnära områden och de extra
fastighetsskatter som de får betala på grund av
markvärdesstegringen i attraktiva områden.
Vi hade kunnat göra mycket mer för att klara ut
denna problematik för byggbranschen under de två
år som nu har gått. Nu börjar det bli för sent. Nu
börjar hjulen gudskelov att snurra litet snabbare.
Vidtar man nu åtgärder av den karaktär som vi nyss
talade om kan vi få en överhettningstendens i
stället.
Vi tycker att bostadspolitiken borde vara en helt
kommunal fråga. Bostaden är ju knuten till den ort
där man bor. Närhetsfrågorna borde kunna skötas
av kommunen. Vi i Ny demokrati tycker därför att
kommunen också skulle få fastighetsskatten,
eftersom den har utgifter för bidrag, osv. Men
riksdagen har gjort det motsatta. Vi har fört det
hela till staten, så att vi har en riktig chans att
transferera och byråkratisera.
Den kanske viktigaste saken i vår motion om
bostadspolitiken är framtidsfrågan. Det är något
som vi har missat hittills. Jag har framfört det
mycket tydligt på en del olika sätt.
Jag tycker att vi här i riksdagen skall ägna oss mer åt
de långsiktiga framtidsfrågorna i stället för dagens,
och ibland också gårdagens, problem. Jag tror att
det framtida boendet radikalt kommer att skilja sig
från dagens, främst beroende på att
arbetsförutsättningarna kommer att förändras.
Genom teknikens stora landvinningar finns det
redan i dag många arbeten som kan utföras på
distans. Det innebär att bostadens placering i
närheten av den fysiska arbetsplatsen kommer att
minska i betydelse. De företag som ser
möjligheterna i detta kan låta arbetskraften sitta
hemma och utföra en hel del av sitt arbete. Det
innebär i sin tur kanske att man flyttar ut till sin
sommarstuga, bygger till den och lever ett rikare liv
samtidigt som man kan utföra sitt arbete. Man
behöver kanske inte åka till ett gemensamt kontor
mer än en gång i veckan eller kanske var fjortonde
dag.
Jag tror att detta på sikt kommer att innebära att vi
får ett minskat tryck på bostäder i storstäderna och
att vi får en viss återflyttning till landsbygden,
åtminstone i närheten av storstäderna.
Det kommer också att innebära att vi inte kommer
att ha samma behov av att bygga bostäder i
storstadsområdena som i dag. Då kommer
tyngdpunkten att ligga mer på ROT-åtgärder för att
bevara det vi har. Jag tror också att det med
automatik kommer att bli en större vakansgrad.
Det kommer att sätta ett tryck på hyrorna neråt.
Detta gör också att jag tror att byggnationen
kommer att förändras i riktning mot att vi får en
större prefabrikationsgrad genom att man kommer
att bo mer i villor och marknära boende. Det borde
marknaden titta på och tänka över redan nu.
Jag ville att utskottet skulle föreslå att det skulle
tillsättas en utredning om detta. Vi utreder väldigt
mycket, men jag tycker att vi utreder väldigt litet
när det gäller framtiden. Av någon underlig
anledning fanns det ett totalt motstånd i utskottet
mot en sådan här utredning. Jag förstår inte det.
Det borde väl vara ett gemensamt intresse för oss
allihop, oavsett vilken politisk färg vi har.
Jag hoppas att regeringen ändå kan ta till sig detta
utan att vi i utskottet har gjort någon markering.
Jag tycker att vi skall tänka på detta allihop. Ju
bättre underlag vi har för att planera ett framtida
boende desto bättre boende kommer vi att få.
Sedan har vi då ROT-sektorn. Vi debatterar ju två
betänkanden samtidigt. Där har vi också ett typiskt
exempel på regeringens brist på initiativ när det
gäller bostadspolitiken. Man har inte gjort
någonting, trots att AMS och Boverket förra
hösten gemensamt föreslog att man skulle ta av
AMS-medel för att göra en ROT-satsning.
Regeringen gjorde ingenting. Vi i bostadsutskottet
gjorde inte heller någonting. Jag tycker att vi borde
ha tagit ett initiativ.
Nu gjorde arbetsmarknadsutskottet det. Det var
bra. Då blev det åtminstone fart på detta. Våra
motionskrav när det gäller ROT-åtgärderna har
blivit mer än väl tillgodosedda. Det känner vi oss
naturligtvis nöjda med. Vi tror att omfattningen på
dem är tillräcklig för närvarande.
Herr talman! Jag vill sluta med att yrka bifall till
våra reservationer 2 och 7 i betänkande 15.