Herr talman! Jag tror att vi har lite olika ingångsvärden i detta replikskifte. Du oroar dig, Carina Adolfsson Elgestam, för att människor inte kan betala sin a-kassa. Jag är mer orolig för att människor inte har ett arbete. Det är klart att det inte handlar om fördelningspolitik huruvida man har råd att betala 10 kronor extra för sin lunchtallrik i Gamla stan eller inte, även om vi skulle kunna kalla det tallriksmodellen. Det är inte det.
Det handlar om unga människor som inte har råd att flytta hemifrån därför att de inte har någon inkomst. Det handlar om unga människor som inte ens har råd att köpa köttbullar på Ica därför att de inte har någon inkomst och inte har något jobb att gå till. Det är det som jag tycker är viktigt och centralt i att unga människor får arbete. Och du har inte svarat på frågorna: Varför vill ni fördubbla restaurangmomsen, och varför vill ni höja arbetsgivaravgiften för unga människor?
Jag ska använda min sista replik till att förklara för Carina Adolfsson Elgestam vad de här namnen har gemensamt. Du identifierade alla som svenska män någonstans i medelåldern, och det är ganska korrekt. Det är nämligen Byggnads förbundsstyrelse. Så här ser Byggnads förbundsstyrelse ut. Men Carina Adolfsson Elgestam kräver att regeringen ska införa kvotering i näringslivet. Det finns andra styrelser och inflytelserika och viktiga organ i Sverige att peka på i stället för bara näringslivet och sedan stå här och berätta för oss att vi inte gör vad vi kan för att regelförenkla. Nej, i stället lägger vi en börda till på näringslivet. Sedan säger vi att de här ska gå fria, men de andra ska vi minsann tillämpa lagstiftning på.
Jag tycker att det här är ett märkligt resonemang. Och jag liksom du tror att Byggnads också har en plats i samhället och en ganska viktig roll där.
(Applåder)