Herr talman! Volvo, Saab och många andra industrier inom fordonsklustret har varit och är fortfarande en viktig och stor del av den svenska industrin. Som jag nämnde i mitt anförande har man också genom fordonsindustrin och fordonsklustret varit med och byggt upp det välstånd vi ser här i dag, och det gör man fortfarande. Jag är glad över att Carina håller med om det.
När det gäller branschprogram har vi lite olika utgångspunkter. Socialdemokratin har under i alla fall de senaste 20 åren varit väldigt förtjust i branschprogram och annat där man sätter en stämpel: så här gör vi, de här är med, och här är pengarna. Sedan har det dock inte blivit så mycket av det där under åren.
Vi har en lite annan tanke om hur man samarbetar med industrin, för det gör den här regeringen. I flera av våra alliansbudgetar genom åren kan man se satsningar på samarbete med fordonsindustrin, till exempel när det gäller motorutveckling.
På förmiddagen i dag, alldeles innan den här debatten, hade vi en hearing, en öppen utfrågning, om en fossiloberoende fordonsflotta. Här är det väldigt intressant just hur man jobbar med industrin. Där ligger Volvo väldigt långt framme med olika lösningar.
Man tittar också på materialutveckling. Det är något man glömmer när man talar om fordonsindustrin och den fossilfria fordonsflottan. Hur mycket en bil väger spelar naturligtvis också en roll när det gäller materialutveckling, och där ligger man väldigt långt framme.
När det gäller fordonsbränslen i sig taggar man verkligen i branschen hur man arbetar tillsammans, och där har också regeringen gått in och stött med 200 miljoner kronor, tror jag, för att utveckla fordonsbränslen för en fossilfri fordonsflotta så småningom.
Det sker alltså mängder med samarbete, men allt måste inte stämplas som branschprogram. Det klarar vi oss utmärkt utan.