Herr talman! I all vänlighet tillåter jag mig att först
påtala för Eva Johansson att de borgerliga
partierna inte alls är beroende av att få
nydemokraternas röster bakom sina förslag. Det är
tvärtom uteslutande Eva Johanssons eget parti som
är i detta direkta beroende av nydemokraternas
stöd, utöver stödet från Vänsterpartiet, för att
kunna få gehör för sina förslag. Det är alltså först
när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Ny
demokrati gör gemensam sak mot den samlade
borgerligheten som något kan hända. Det
samarbetet har vi under hand fått ganska många
bevis på, inte minst under senare tid. Det är väl
ändå rimligt, Eva Johansson, att man sopar rent
framför den egna dörren innan man anklagar
andra.
Till ärendet. Vi har i Sverige invandrarelever från
mer än hundra andra länder, som erhåller
undervisning och studiehandledning på sitt
hemspråk inom grundskolans och gymnasieskolans
ram. I grundskolan kan detta ges såväl inom som
utom timplanebunden tid och i gymnasieskolan i
form av utökad studietid, som individuellt val eller
som ersättning för undervisning i språk 2 och 3.
Sverige torde vara ett av de länder som relativt sett
satsar mest medel när det gäller att ge
hemspråksundervisning i våra skolor. Det
påståendet äger sin giltighet även efter ett
riksdagsbeslut om en minskning av statsbidraget
med 120 miljoner kronor i enlighet med
regeringens och utskottsmajoritetens förslag. Detta
gäller också i fortsättningen, när de nya
läroplanerna träder i kraft. Då kommer
hemspråksundervisningen att ingå i skolans
språkprogram även på grundskolan.
Vi fäster alltså största avseende vid betydelsen och
värdet av hemspråksundervisningen. Det råder
också betydande samförstånd härom i riksdagen
med undantag för nydemokraterna, vars
invandrarfientliga inställning aldrig förnekar sig.
Men när man tar del av argumenteringen från
socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt håll låter
det som om allt vad hemspråksundervisning heter
raseras genom den föreslagna åtgärden om en
begränsning av rätten till sådan undervisning till sju
år och det minskade statsbidraget i enlighet
därmed. Enligt den argumenteringen tycks de sju
åren betyda närmast ingenting alls, medan all
betydelse tycks ligga i de följande åren och de 120
miljoner kronorna. Så är det förvisso inte.
För det första kan vi konstatera att den nu
föreslagna specifika åtgärden gäller läsåret 1994/95.
Därefter träder den nya läroplanen för grundskolan
i kraft, vilket innebär att hemspråksundervisning
kan ges såväl som B-språk som inom ramen för
elevens fria val. Den kan också vara en lokalt
utformad profilering vid skolan. Den s.k.
sjuårsbegränsningen kommer därför endast att
kunna tillämpas när det gäller undervisning utanför
timplanen.
För det andra är den föreslagna begränsningen en
minimireglering. Hemspråksundervisningen kan
alltså föregå under en längre tid än sju år när
särskilda skäl härför föreligger. Därtill kommer att
studiehandledningen på hemspråk alls inte berörs
av förslaget. Där föreslås således ingen
begränsning.
För det tredje undantas elever med finska som
hemspråk. Detsamma gäller elever från övriga
nordiska länder när behov föreligger. Och det
gäller också för samiska, tornedalsfinska och
zigenska elever.
Det påstådda hotet mot hemspråksundervisningen
saknar således all rimlig grund.
I sammanhanget vill jag också påtala den
beställning om översyn av
hemspråksundervisningen som utskottet föreslår
att riksdagen skall göra hos regeringen. Det har
från skilda håll ifrågasatts om
hemspråksundervisningen verkligen leder fram till
den tvåspråkighet hos eleverna som det finns all
anledning att eftersträva. Den förda debatten ger
enligt utskottets mening anledning till en grundlig
översyn, där hemspråksundervisningens ställning
blir föremål för en allsidig belysning. Inte minst
gäller detta undervisningens betydelse för
inlärningen av svenska språket. Det är således
viktigt att den begärda översynen genomförs och
snarast möjligt redovisas för regeringen.
Socialdemokraterna har i sin partimotion ifrågasatt
om skolan uppfyller kravet på en likvärdig
utbildning. Förändringarna av skolans styrsystem
och ändrade principer för resursfördelningen har
enligt motionärerna väckt farhågor för att skolan
inte längre kan garantera likvärdigheten.
Skolverket bör därför få i uppdrag att göra en
utvärdering.
Det är givetvis viktigt att den i skollagen fastlagda
rätten till likvärdig utbildning garanteras. Det
ankommer på Skolverket att nogsamt beakta att så
sker. Som redovisas i utskottsbetänkandet pågår för
närvarande ett omfattande utvärderingsarbete
inom Skolverket rörande kunskapsöversikter,
metodöversikter och metodutveckling för
belysning just av begreppet likvärdig utbildning.
Den av motionärerna begärda utvärderingen har
såleds redan kommit till stånd.
I den socialdemokratiska partimotionen behandlas
också frågorna om ökat elev- och
föräldrainflytande i såväl skolan som i utbildningen
av lärare och skolledare. Utskottet har nyligen i
samband med läroplansarbetet i ett
tillkännagivande till regeringen begärt en ordentlig
belysning av frågan om att stärka elevernas och
föräldrarnas inflytande i skolan, och riksdagen har
fattat beslut i enlighet härmed. Alldeles självklart
kommer därvid de av motionärerna framförda
synpunkterna att tas upp till behandling. Det finns
därför ingen anledning till ytterligare uttalanden
från riksdagen i dessa avseenden.
Herr talman! Regeringen har i
budgetpropositionen aviserat att lägga förslag om
utbildningsinsatser inom bl.a. gymnasieskolan och
komvux i kompletteringspropositionen. Från
socialdemokratiskt håll har yrkats att riksdagen
redan nu skall ta ställning till extrainsatser inom
båda dessa områden. Utskottet anser det vara
rimligt att invänta kompletteringspropositionen
innan definitiv ställning tas och avvisar alltså de
socialdemokratiska förslagen.
Utskottet finner också anledning att tillbakavisa
det socialdemokratiska förslaget om en
nedskärning av det av regeringen föreslagna
bidraget till svensk undervisning i utlandet.
Regeringsförslaget bygger på ett ställningstagande
av riksdagen under föregående riksmöte, enligt
vilket staten skulle ge ett visst ökat anslag till
utlandsskolorna. Skälet härför var att
Internationaliseringsutredningen visade att det
genomsnittliga statsbidraget för läsåret 1991/92
endast täckte ca 30 % av dessa skolors samlade
driftkostnader.
Enligt utskottets mening är det därför självklart att
den av riksdagen gjorda beställningen skall
respekteras och att regeringens förslag således skall
godkännas.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan i dess helhet och således
avslag på samtliga reservationer.