Herr talman! Jag vill först erinra Björn Samuelson
om att vi i Sverige satsar mer medel på
skolundervisningen än vad man gör i de allra flesta
länder. Det påståendet kvarstår även efter gjorda
nedskärningar. Nedskärningarna har inte
tillkommit för nöjes skull. De har tillkommit därför
att det tidigare i det här landet förts en ekonomisk
politik, med stöd av Vänsterpartiet, som gjort det
alldeles nödvändigt att nu göra dessa besparingar.
Vi har inte tillräckligt med inkomster i det här
landet för att klara alla de utgifter som åvilar oss.
Låt mig erinra Björn Samuelson om att vi dagligen
lever för 500 miljoner kronor mer än vad vi får in i
inkomster. Det borde föranleda en viss självkritik
hos Björn Samuelson.
När det gäller den undervisning i sju år som vi nu
talar om vill jag påpeka följande. Om man bedömer
att behov föreligger för eleverna att få ytterligare
undervisning, så skall de få det. Det är alltså ingen
kategorisk gräns satt efter dessa sju år. Jag påpekar
också att olika möjligheter ju kommer att öppnas
för dessa elever att få sitt undervisningsbehov
tillgodosett. Av någon anledning glöms det bort
från socialdemokratiskt håll och vänsterpartihåll i
det här sammanhanget.