Fru talman! Det sista visar att det förebyggande
arbetet är så otroligt viktigt.
Jag ska beröra några av de saker som nämnts.
Först och främst handlar det om den globala fonden.
Utan att vara någon expert på förhistorien i alla de-
taljer tror jag att man ska förstå att när det för några
år sedan blev ett genombrott för kampen mot hiv/aids
som en viktig del av biståndet var det samtidigt - det
kan låta som en tröst i bedrövelsen - ett erkännande
av hälsofrågornas utomordentligt stora betydelse i
utvecklingsarbetet i sin helhet.
I syd upplevde man att vi bland biståndsgivarna
inte hade sett de två andra gisslen, tuberkulosen och
malarian, som också är enorma, även om de inte har
samma progression. I detta genombrott för hälsofrå-
gorna i det samlade utvecklingsarbetet fanns det ock-
så en naturlig önskan från mottagarländerna att föra
in tbc och malaria - även om i den globala fonden
den helt överväldigande delen, drygt 60 %, går till
insatser mot hiv/aids. Jag tror inte att det där handlar
om bigotteri i vanlig mening, även om det säkert
finns de som tyckte att det var en tröst att inte bara
behöva prata om sexuellt förvärvade sjukdomar. Vi
har fortfarande att bekämpa den typen av fånerier.
Nu kommer jag över till det som jag tror är helt
avgörande och som gör att jag blir så upprörd över
den här typen av politiska attacker som vi nu upple-
ver.
Vi vet att i de goda exempel som finns i världen
när det gäller att nedbringa antalet insjuknade handlar
det om en fullständig satsning - top to bottom. Det
handlar om att hela samhället från ledningen och ända
ut satsar helhjärtat.
Exemplet med Uganda är spännande. Jag är med-
veten om att det finns vissa synpunkter att komma
med i marginalen, men det avgörande i fallet Uganda
är just den fullständigt helhjärtade, tydliga och öppna
satsningen. I länder som Uganda känner ungdomarna
till problemet. Där erkänner man att även ungdomar
är sexuella varelser som har en sexualitet i stället för
att säga att de inte ska ha det, vilket är en fullständigt
snurrig inställning.
Senegal är ett annat utmärkt exempel. Där agerade
man också utomordentligt tidigt och med full kraft.
Om det ena är det förebyggande arbetet är alltså
det andra just att hela samhället går in för det. Då får
man också ut budskapet till ungdomarna. Och det är
de som måste erövras i detta; annars är slaget förlorat.
När det sedan gäller Sydafrika har ju den sydafri-
kanske presidentens inställning varit en gåta för hela
mänskligheten. Nu konstaterar vi, efter högsta dom-
stolens utslag och efter en intensiv inre debatt - Syd-
afrika är ju tack och lov ett öppet samhälle - att en
omsvängning har skett. Nu får vi hoppas att man
sätter in krafter mot detta.
Jag är betydligt mer bekymrad över det norra
grannlandet, där det verkar vara fullständigt mörker
även i den här frågan - dvs. Zimbabwe.
Jag fortsätter gärna diskussionen, men de här sa-
kerna - öppenheten, det totala engagemanget och det
förebyggande arbetet - tror jag är det helt avgörande i
kampen mot hiv/aids. Vi måste också vara väldigt
tydliga i kampen mot de krafter som vill ta på
skygglappar och skapa politiskt och doktrinärt moti-
verade hinder mot detta. Jag förstår inte riktigt deras
motiv, men jag konstaterar att skadorna av deras
aktivitet är enorma.