Fru talman! Den som har hört det här meningsut-
bytet - om man verkligen kan kalla det för ett me-
ningsutbyte, fru talman - kan inte ta miste på, i den
mån jag företräder Sveriges regering, att vår regering
delar interpellanten Margareta Viklunds syn på frå-
gornas betydelse, att vi är oerhört engagerade och att
vi talar klarspråk i denna fråga. Vi kommer också att
fortsätta att göra det framgent.
Det fanns någon nyans i det Margareta Viklund
sade om att vi inte skulle vara intresserade. Det måste
i så fall vara något missförstånd. Det måste ha fram-
gått av mitt interpellationssvar, av den här debatten
och av allt som sagts från regeringens sida under
senare år att vi är utomordentligt engagerade i kam-
pen mot hiv/aids.
Det är också alldeles klart, och vi är medvetna om
detta, att det inte finns någon medicinsk lösning på
gåtan. De enda medicinska åtgärder som kan vidtas är
sådana som kan bromsa sjukdomens förlopp. Den
"lösning" jag talar om handlar helt enkelt om förhål-
landet mellan tidigare insjuknade och nu insjuknade,
dvs. att man har lyckats böja ned kurvan för ökningen
av insjuknade - ingenting annat. Gåtan står fortfaran-
de inför sin lösning.
Men den saken är klar: I de grundläggande frå-
gorna är interpellanten och regeringen överens. Vi
måste anlägga en helhetssyn på detta. Ingen möda får
lämnas ospard. Finns det något skäl att uppmana alla
länder i världen att uppnå biståndsmålet om 0,7 % av
BNP så är det att vi ska få resurser att bekämpa denna
sjukdom. Det är en av de viktigaste uppgifter vi har i
vår tid.