Fru talman! Till att börja med vill jag säga att vi
nog har hört till de länder som med allra största efter-
tryck i det internationella samtalet och i planeringen
just har drivit en helhetssyn på hiv/aids, som Marga-
reta Viklund här talar om.
Huruvida det i nuvarande läge finns anledning att
särskilt uppmärksamma de säkerhetspolitiska aspek-
terna - jag skulle inte alls vara främmande för att
analysera det - vill jag för ögonblicket låta vara
osagt. För närvarande befinner vi oss nämligen i en
situation där det finns all anledning till oro. Det är det
som ligger i mitt svar, och jag tror att vi är överens
om det.
Vi hade en uppföljning av barntoppmötet alldeles
nyligen i New York. Det visade sig att det var nöd-
vändigt för vår delegation att tillsammans med en del
andra likasinnade kämpa som lejon för att i deklara-
tionen inte stryka bort några av de viktiga landvin-
ningarna i New York förra året, i Kairo och i Peking.
Flera länder, bl.a. USA - vilket vi bedömer som ut-
omordenligt allvarligt - var igång med att försöka att
tona ned betydelsen av kampen mot hiv/aids för bar-
nen i världen. Lena Hjelm-Wallén sade till slut på den
svenska delegationens vägnar att om det var på detta
vis ville vi inte i fortsättningen ha några gemensam-
ma deklarationer. Vi ville inte åka på internationella
möten och försvara resultaten från tidigare möten. Vi
åker på internationella konferenser för att flytta fram
positionen.
Vi har för närvarande igång ett intensivt arbete in-
för EU:s utvecklingsråd i nästa vecka som handlar om
att skydda UNFPA mot de attacker som iscensätts
mot organisationen - en systematisk internationell
förtalskampanj som har lett till att den amerikanske
presidenten har skjutit upp utbetalningen av USA:s
bidrag till UNFPA. Det är en organisation som syss-
lar med reproduktiv hälsa och som är utomordentligt
strategisk.
Jag hoppas att vi ska kunna övertala våra partners
i EU om att göra en mycket kraftfull deklaration till
stöd för organisationen så att vi får stopp på förföljel-
sen. Det är ett fruktansvärt ansvar de människor tar på
sig som angriper det internationella arbetet för
hiv/aids samtidigt som miljoner människor, framför
allt barn och ungdomar, riskerar att dö.
Det är en mycket allvarlig situation vi befinner
oss i nu i det internationella samarbetet. En synnerli-
gen ohelig allians av konservativa grupper i Förenta
Staterna, Vatikanen och vissa extrema muslimska
regimer motsätter sig att man i öppenhet och enga-
gemang och med respekt för mäns och kvinnors sex-
uella rättigheter arbetar emot hiv/aids. Detta är utom-
ordentligt allvarligt.
Tänk om det ska vara så att vi och våra efter-
kommande ska sitta med våra barn som ska se på oss
och fråga: Visste ni vad som hände utan att göra nå-
gonting?
Den säkerhetspolitiska tolkningen av detta vill jag
för ögonblicket låta vara ogjord, men jag tar gärna
tillfället i akt att från riksdagens talarstol säga att jag
är utomordentligt bekymrad över de krafter i världen
som för närvarande tycks göra allt vad på dem an-
kommer för att försvåra i stället för att underlätta
detta arbete. Arbetet gäller inte bara Afrika, utan som
Margareta Viklund alldeles riktigt påpekar, hela
mänskligheten.