Fru talman! Jag yrkar för kristdemokraternas räk-
ning bifall till reservationerna 2, 9 och 11.
Äktenskapet är en institution som av hävd etable-
rats i de flesta civiliserade samhällen till värn för
barnen. Människans avkomma kräver lång och om-
sorgsfull omvårdnad vilken bäst utövas av barnets
föräldrar i samverkan. För att sålunda främja en var-
aktig relation har äktenskapet instiftats som en juri-
disk och social form för relationen mellan föräldrarna
inbördes och barnets förhållande till föräldrarna.
Äktenskapet har visat sig bäst främja varaktiga rela-
tioner mellan personer som har gemensamma barn.
Samboförhållanden som ursprungligen etablera-
des mellan par som inte ville gifta sig utan som ville
ha en fri relation har i dag blivit nästan den vanligaste
formen för samlevnad mellan unga människor, åt-
minstone så länge paret inte fått barn. Till skydd för
den svaga parten i förhållandet har sambolagen till-
kommit. Många uppfattar sambolagens regelsystem
som likvärdigt med äktenskapslagstiftningen, vilket
naturligtvis inte är fallet. Sambolagen är delvis tving-
ande och det är oklart när förhållandet utvecklas där-
hän att lagen är tillämplig.
Lagstiftaren bör, för att främja en god uppväxt för
barnen, verka för varaktiga relationer mellan föräld-
rarna. Detta sker bäst i äktenskapets form. Någon
alternativ juridisk lösning bör inte finnas. Tydlighet,
ansvar och personlig integritet talar för att sambola-
gen bör upphöra.
Alla människor ska ha klart för sig att det är för-
enat med ett stort ansvar att sätta barn till världen, ett
ansvar som gäller under lång tid. Att människor en-
bart flyttar ihop och därefter skaffar barn utan ett
rejält ställningstagande inför såväl sig själva som
omvärlden är inte tillrådligt, särskilt såvitt avser för-
hållandet till barnet och dess uppväxt.
Staten kan aldrig ersätta det fulla föräldrastödet.
Det går heller inte att köpa sig fri från sitt sociala och
biologiska ansvar. Vi kan i dag notera att den i sär-
klass största grupp i samhället som har det svårt är
ensamstående mödrar.
Det som jag har sagt låter mycket högtidligt. Jag
tänkte på Tassos kärlekstal här tidigare. Nu har jag
lämnat manuskriptet.
Jag noterar att det står så här i Expressen den 12
februari i år: "Ny forskning: Så undviker ni kärleks-
fällorna". Vad står det då sedan? Bland elva budord
för att leva lycklig i alla sina dagar står följande:
"Gift er så fort som möjligt." Bredvid finns en bild på
kungaparet, på kungens kyss. Det står också följande:
"Att gifta sig eller inte. Att gifta sig direkt verkar vara
det bästa för förhållandet. Bor man först ihop ett tag
och sedan gifter sig ökar risken för skilsmässa. Att
aldrig gifta sig är den minst stabila relationen."
Det är resultatet av någon undersökning som någ-
ra människor har ägnat sig åt. Man får ta det för vad
man vill. Det är ändå rätt kul att läsa en sådan upp-
maning i Expressen.
Sedan tänker jag gå över på frågan om en värde-
kommission. Det är en provokation att yrka på att
man i en lagstiftande församling ska tillsätta en vär-
dekommission. Bara namnet leder tankarna till juridik
och stränga herrar som sitter och ska utreda ansvars-
förhållanden. Själva ordet är olyckligt. Å andra sidan
har vi inte kunnat hitta på något bättre.
I botten är det frågan om att man har blivit varse
värdetomrummet i västerlandet. Alltfler börjar inse
att det finns ett värdetomrum. Vad menar man då med
det?
Tidigare hade vi traditionella kulturbärare. Vi ha-
de familjen, skolan, kyrkan, medierna. I dag är det
tveksamt om de institutionerna finns kvar som kul-
turbärare i någon egentlig mening. Det vacklar på
sina håll och kanter. Att kyrkan är långt ute åt vänster
i många avseenden är helt klart. Familjen är mer eller
mindre slagen i spillror. Skolan vacklar fram och
klarar nästan inte elementär vardagsetik. Medierna
har blivit en kommersialiserad historia som knappast
utgör ett seriöst inslag i samhällsdebatten.
Man kan fråga sig vad man ska hitta på i stället.
Det är förmodligen inte alldeles enkelt. Men det be-
höver inte vara fel att den lagstiftande församlingen
initierar en aktivitet där man belyser, analyserar och
inventerar de värden som skulle bära upp det civila,
demokratiska rättssamhället. Det är inte längre själv-
klart åt vilket håll samhället kommer att gå. Man kan
t.ex. ställa sig frågan vilken etik som blir bindande
och styr om vi inte har någon gud.
Man behöver bara titta på aktiehandeln på börsen
och insiderhandeln för att börja fundera över den
varggrop vi lever i, i många sammanhang. Visserli-
gen bekänner vi oss till en hel del värden. Men i rea-
liteten handlar det om att bara ta för sig. Vi får ett allt
fränare samhälle. Det kan vara en poäng i att diskute-
ra det.
Det kanske inte finns något naturligt forum längre
att resonera i på ett seriöst sätt. Det är alltså inte fråga
om att ta fram ett organ som ska besluta om vad som
är sanning, Viviann Gerdin, som jag såg i ert särskil-
da yttrande. Jag tror kanske inte heller att ni tror att vi
menar det. Men för tydlighetens skull så är det inte
det som det är fråga om.
Det är lite knepigt med värden. Det är inte de
materiella värdena som vi ska belysa och diskutera
utan de immateriella. Vi kan ju tillsätta utredningar
om regionala missförhållanden, tillgångar på malmer
och skog, uttag av skog etc. i all oändlighet. Det har
vi inga som helst problem med. Men att så att säga
belysa, inventera och analysera värdegrunden kan vi
inte göra - det är tabu - när det i själva verket kanske
är värdegrunden som oftast är det som är absolut mest
viktigt och mest styrande för hur det ska gå för oss.
De särskilda yttrandena har lite grann belyst att
frågan inte är helt död. Många partier känner sig
manade att åtminstone yppa någonting i detta hänse-
ende. Och vi ser den diskussion som Folkpartiet har
lyft fram om Förintelsen och också om marxismen
och kommunismens illdåd. Det finns alla möjliga
saker som vi kanske skulle behöva ha en värdediskus-
sion om. Även moderaterna är inne på det även om
man kan fundera över i vilka sammanhang detta ska
ske.
Jag noterar också att en vänsterpartist har tankar
kring detta behov av det etiska samtalet.
Frågor om dödshjälp, aborter, genteknik och
oändligt mycket annat blir aktuella vartefter. Det
finns som sagt mycket att resonera kring.
Trots den lite märkliga beteckningen tycker vi att
det är av vikt att få till stånd ett forum för debatt om
dessa ting.
Med detta tackar jag för mig, fru talman.