Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern
för svaret.
Det är ett känt faktum att det finns ett klart sam-
band mellan miljöpolitik och energielproduktion. Det
här var någonting som inte minst Finlands statsmi-
nister betonade nu i samband med beslutet att bygga
ytterligare en reaktor i Finland. Han underströk att det
var två skäl som var bärande när det gällde det be-
slutet i den finska riksdagen. Det ena var givetvis en
tryggad elproduktion, och den andra viktiga faktorn
var att man skulle ha en elproduktion som var baserad
på miljövänlighet när det gällde frågan om växthusef-
fekten.
Jag delar helt den syn på elproduktionen som
Finlands statsminister poängterade i samband med
detta.
När det gäller Sverige delar jag näringsministerns
uppfattning - det vet vi också - att tack vare att vi har
en elproduktion som är baserad på vatten- och kärn-
kraft har vi små utsläpp av växthusgaser jämfört med
andra länder.
Det är väl ingen tvekan om att detta också var en
bidragande orsak till den överenskommelse inom EU
som innebar att Sverige får öka sina koldioxidutsläpp
i förhållande till andra EU-länder utifrån Kyotoproto-
kollet och att energiproduktionens bakgrund var en
given faktor.
Om de låga utsläppen nu beror på bl.a. elproduk-
tion baserad på kärnkraft måste det också innebära att
om man avvecklar kärnkraften ökar de negativa mil-
jöeffekterna. Jag vill fråga näringsministern om han
inte delar min uppfattning på den punkten.
Växthusfrågan är internationell. Sverige har låga
utsläpp sett i ett internationellt perspektiv. Det beror
på att vi har liten kolanvändning när det gäller fram-
för allt elproduktionen. Nu är vi på väg mot en änd-
ring. Sverige engagerar sig i storskalig kolbrytning,
visserligen i ett annat land, men ändå, och därmed
också kolenergiproduktion i stor omfattning. Svenska
Vattenfalls engagemang innebär att man äger ca 90 %
av tysk kolbrytning framöver. Det är sannerligen
ingen liten andel. Brunkolet som bryts beräknas till
ca 50 miljoner ton per år.
Det är ingen tvekan om att detta faktiskt är en helt
ny inriktning när det gäller svenskt engagemang i
energipolitik.
En annan dimension i sammanhanget är flytten av
150 hushåll. Det motsvarar ca 300 personer, som
måste flytta från byn Horno. Det här är ett starkt
ingrepp när det gäller de enskilda människornas liv
och förutsättningar. Det har skapat en mycket stor
debatt både i Tyskland och i andra länder när det
gäller det sätt på vilket man behandlar enskilda män-
niskors livsmiljöer.
Jag vill med anledning av detta fråga näringsmi-
nistern: Har det förevarit kontakter och samtal mellan
de svenska och tyska regeringarna när det gäller det
svenska engagemanget i den tyska brunkolsbrytning-
en och den tyska brunkolsnäringen? Vad har i så fall
de samtalen föranlett? Vad kommer det nu att innebä-
ra för ett svenskt företag när det gäller de stora för-
ändringarna i bl.a. Horno och andra delar av Tysk-
land? Hur ser näringsministern på just de här frågorna
och den förändring av svensk energiproduktion som
detta engagemang innebär?