Fru talman! Jag inser givetvis också, precis som
näringsministern, att all energiproduktion kan innebä-
ra ingrepp i naturen och ingrepp i förutsättningarna
för vissa människors sätt att leva och vara. Men jag är
ändå bekymrad över läget och över det anseende som
Sverige får som miljönation genom omväxlingen när
det gäller energipolitik. Det råder som jag ser det
ingen tvekan om att det finns ett samband mellan
beslutet om avvecklingen av kärnkraften i Sverige
och Vattenfalls engagemang i brunkolsbrytningen i
Tyskland. Att sedan den tyske förbundskanslern ser
det som positivt att ett svenskt företag går in innebär
ju egentligen bara att han slipper se tyska företag ta
de konflikter som detta innebär. Jag kan därför i och
för sig ha förståelse för den uppfattning som Schröder
har i det här sammanhanget.
Jag tycker att det är allvarligt för svenskt förtro-
ende när det gäller miljöfrågan att Sverige växlar om
när det gäller energipolitiken. Energipolitiken är ju en
sådan viktig faktor just ur miljösynpunkt.
Jag ställer frågan: Hur ska den svenska miljömi-
nistern agera i EU när han nu möter sina kolleger och
ska ta upp frågan om fossila bränslen? Den svenska
miljöministern får ju faktiskt ta på sig solglasögon om
han ska kunna titta kollegerna i ögonen och diskutera
avvecklingen och förändringen i energipolitiken och
hur man ska växla bort från en fossilbaserad energi-
produktion. Det är ju ändå detta det handlar om; ett
svenskt företag som staten är engagerad i går in i en
mycket storskalig verksamhet när det gäller energi-
produktion baserad på brunkolsaktivitet. Detta tror
jag kommer att skada tilltron till den svenska miljö-
politiken framöver.
Det intressanta är att enligt energiöverenskom-
melsen 1977 sägs det att Vattenfall ska vara ett verk-
tyg i omställningen av energisystemet i uthållig rikt-
ning. Anser näringsministern att brunkolsbrytning i
stor skala är en sådan omställning i miljövänlig rikt-
ning? Det är ju det som Vattenfall sysslar med för
närvarande.
Det råder väl ingen tvekan om att det engagemang
som svenska Vattenfall har i brunkolsbrytningen i
Tyskland inom ramen för den handel med el som
bedrivs mellan länderna i dag - och som jag bejakar i
stor utsträckning - kommer att innebära att Sverige
importerar den elen samtidigt som vi lägger ned de
svenska kärnkraftverken, som miljömässigt är betyd-
ligt bättre om vi ser det ur koldioxidsynpunkt.
Jag tycker att detta är en utomordentligt viktig
fråga i sammanhanget. Hur ser miljöministern på
denna faktor, dvs. att vi i Sverige blir beroende av
importerad elproduktion samtidigt som vi avvecklar
kärnkraften? Det är ju en elproduktion som i stor
utsträckning är baserad på fossila bränslen och brun-
kol.
Det intressanta är att om vi ska ersätta Barsebäck
1 med kolbaserad produktion utifrån den nyaste tek-
niken, som näringsministern hänvisar till, så motsva-
rar de ökade utsläppen dem från en miljon moderna
bilar med den bästa rening som vi har för närvarande,
eller motsvarande tre och en halv miljoner ton koldi-
oxid. Även om Vattenfall har en hög ambition när det
gäller reningsteknik av brunkolsanvändning så ham-
nar vi ändå i en besvärlig situation när det gäller
växthuseffekten. Detta är ett faktum, näringsminis-
tern.