Fru talman! Jag ska börja med att instämma i mycket av det som har sagts från alliansens företrädare vad gäller vikten av bättre företagsklimat, vikten av bättre tillgång till riskkapital, vikten av bättre förutsättningar och arbetsförhållanden för turismen. Det är oerhört viktiga områden för en bra regional balans i Sverige.
Jag ska emellertid använda mitt anförande för att i huvudsak också tala om återföring av vattenkraftsmedel. Jag börjar därför med att yrka bifall till reservation nr 5.
I år går ungefär 105 miljoner kronor ut i bygdeavgiftsmedel till de kommuner som har fått släppa ifrån sig sina forsar för att bidra till hela landets energiförsörjning. Det forsande vattnet genererar emellertid många miljarder varje år i kommuner som Ragunda, Sollefteå och Jokkmokk, men rikedomarna hamnar någon helt annanstans - i statskassan eller i storföretagens kassakistor. Det är en liten rännil som går tillbaka i form av bygdeavgiftsmedel, samtidigt som de tre stora energibolagen redovisar enorma överskott. Det handlar om tiotals miljarder i vinster. Kraftdirektörerna har flermiljonlöner, fördelaktiga pensionsavtal och ibland optioner till ett värde i samma storleksordning som alla landets kommuner får i bygdemedel varje år.
Det är hög tid att vi i riksdagen börjar inse att gamla koloniala strukturer bör brytas. Det kan inte vara rätt att bygder som på ett så uppenbart sätt bidrar till att bygga hela landets välfärd ska ha landets högsta kommunalskatter och vara beroende av bidrag från staten. Det finns i det här landet en del kretsar som inbillar sig att de delar av Sverige som bidrar med malm, vattenkraft och skog skulle vara tärande, fast det är precis tvärtom. Ungefär 90 % av landets vattenkraftsproduktion produceras i skogslänen. Nästan hälften av all elproduktion i landet kommer från vattenkraften.
I Norge finns, som Gunilla Wahlén sade tidigare, ett väl fungerande återbäringssystem sedan många år tillbaka. Netto återförs ungefär 1,7 miljarder kronor till de kommuner och fylken där kraften produceras. Brutto handlar det om närmare 3 ½ miljard, men återföringen vägs in i skatteutjämningssystemet. Det norska systemet har en total uppslutning från samtliga partier.
Om exempelvis Ragunda kommun hade legat i Norge skulle kommunen ha fått ett tillskott på 55 miljoner kronor i naturresursskatt och ungefär lika mycket i fastighetsskatt för de nio kraftverken i Indalsälven.
Dessutom får norska vattenkraftskommuner i år köpa så kallad koncessionskraft för 8,93 öre per kilowattimme, alltså till mindre än en tredjedel av marknadspriset. Man får köpa kraften till produktionskostnaden. Och då ser vi hur mycket vinster man gör på vattenkraften just nu.
Att kraftkommunerna på så sätt får stabila och förutsägbara intäkter är naturligtvis oerhört positivt för deras utveckling. Det handlar om glesbebyggda kommuner som ligger långt ifrån de stora marknaderna.
I flera år har vi från fyra av riksdagens partier argumenterat för att en utredning ska ges i uppdrag att utarbeta en modell för hur medel från vattenkraften kan återföras till lokal och regional nivå. Den norska modellen är en förebild, men eftersom det finns skillnader i skattesystem och annat kan vi inte bara överföra det norska systemet utan måste konstruera ett system som fungerar bra i Sverige. Jag är övertygad om att med lite politisk vilja skulle detta ganska lätt kunna ske. Tekniken för hur en återbäring kan konstrueras måste självfallet diskuteras. Det viktiga är att de kommuner, bygder och län där vattenkraften, det vita guldet, produceras också får del av rikedomarna.
Inför valet 2002 hade vi mycket diskussioner om de här frågorna i Jämtlands län, och där rådde då enighet mellan partierna om att vi skulle utreda ett sådant här system, även från socialdemokraters och moderaters sida.
Vi har skrivit in i vårt valprogram att vi ska arbeta för att få till stånd en utredning om vad en återbäring kan ge för konsekvenser, förklarade Socialdemokraternas distriktsordförande Berit Andnor. Utred frågan om kraftpengarna, manade Moderaternas Ola Sundell i ett långt debattinlägg. Men ingenting har hänt från de här partiernas sida sedan dess. Det är klart att jag är besviken över att socialdemokrater, moderater och de flesta folkpartister inte ens är villiga att gå med på att utreda hur en sådan här återföring kan ske. Det är det vi föreslår i vår reservation, en utredning.
Har ni inga kontakter med era partivänner i Norge? Om ni inte vill lyssna på de goda argument som vi framför från den här talarstolen, tala då med Arbeiderpartiet, Høyre eller Venstre och fråga hur de ser på vattenkraften och att den får medverka till att utveckla de bygder där kraften produceras! Varför inte slå alla med häpnad och säga ja till reservation nr 5 så att vi får den här utredningen någon gång?
Återföring av vattenkraftsmedel är en viktig åtgärd för att vända flyttströmmarna i landet. I det här betänkandet tas, som vi har hört tidigare i debatten, också upp en rad andra viktiga åtgärder. Det är att förbättra tillgången till riskkapital, förbättra kreditförsörjningen, ge turismen bättre utvecklingsmöjligheter och utarbeta en långsiktig plan för hur statliga jobb kan omlokaliseras från huvudstadsregionen till andra delar av landet.
Även om frågan inte ingår i det här betänkandet vill jag peka på möjligheten att generellt differentiera arbetsgivaravgifterna geografiskt. Från nästa årsskifte öppnar EU-kommissionen för att medlemsländerna generellt kan sänka sina arbetsgivaravgifter i alla regioner med färre än åtta invånare per kvadratkilometer.
EES-landet Norge har redan kommit överens med kommissionen om att fullt ut återinföra systemet med differentierade arbetsgivaravgifter. Hos grannarna i väster vet man av erfarenhet att detta är ett enkelt, effektivt och träffsäkert sätt att ge glesbefolkade regioner, långt ifrån de stora marknaderna, likvärdiga konkurrensförutsättningar. Sverige har mycket att lära av Norge även på det här området.
Jag ser den överenskommelse, det utspel, som de fyra partiledarna i Allians för Sverige gjorde om att ta bort arbetsgivaravgiften för tjänsteföretag i stödområde A som ett första steg i den här riktningen.
Med den snedvridna åldersfördelning som norra Sverige har i dag efter årtionden av utflyttning krävs det kraftfulla åtgärder för att vända flyttströmmarna, för att ta till vara de stora utvecklingsmöjligheter som finns i den norra delen av Sverige. Det behövs en omfattande inflyttning till det glesbebyggda inlandet för att befolkningsminskningen där inte ska fortsätta. Det är en politik för det som den här riksdagen bör utarbeta och ta ställning till.