Fru talman! Åhörare! Med rätta kallas detta betänkande
Vissa frågor om regional utvecklingspolitik
. Det omfattar inte hela Sveriges regionala utveckling och de grundstenar som behövs för att åstadkomma väl fungerande och hållbara arbetsmarknadsregioner.
I första hand måste den stora regionalpolitiken med vägar, järnvägar, båttrafik och fungerande kollektivtrafik ta ett stort ansvar. Men lika viktiga är andra områden, såsom närings- och arbetsmarknadspolitik, utbildnings-, forsknings-, kultur- och bostadspolitik. I denna helhet ingår även jämställdhet, integration, miljö och decentralisering för att skapa en hållbar regional balans.
Fru talman! Jag tänker tala om några speciella delar av betänkandet, om kreditgarantier, återförande av vattenkraftsmedel och omlokaliseringar. Men först vill jag ta upp genusperspektivet.
I dag uppfylls inte de regler som föreskriver en viss könsfördelning inom exempelvis det regionala företagsstödet. Andelen kvinnliga företagare som får regionalt företagsstöd kan vid vissa länsstyrelser vara mindre än 10 %, en helt oacceptabel snedfördelning som, om den fortgår, riskerar att permanenta den könssegregerade arbetsmarknaden.
I en övervägande del av fallen är det manliga företagare som uppbär olika former av statliga företagsstöd. Enligt föreliggande statistik - i de fall där det faktiskt finns statistik uppdelat på kön - tillfaller generellt sett mer än 60 % av stöden män och 40 % tillfaller kvinnor. Vänsterpartiet tycker inte att detta är rimligt. Att statliga bidrag fördelas jämnt mellan könen borde vara en självklarhet.
Svenska Riksförbundet Nationellt Resurscentrum för kvinnor, NRC, och motsvarande Regionalt Resurscentrum, RRC, har över hela landet bidragit till antalet kvinnor som startat eget företag har ökat. De har bidragit till jämställdhet inom företagande men även till ökad regional tillväxt eftersom resurscentrum finns representerade i samtliga län.
År 2005 avsattes 36 miljoner till NRC. För 2006 ska Nutek avsätta 15 miljoner till basfinansiering av lokala och regionala resurscentrum för kvinnor samt lägst 36 miljoner till bidrag till projekt vid lokala och regionala resurscentrum.
Vänsterpartiet anser att verksamheten bör utvecklas med en långsiktigt permanent finansiering för att de ska kunna planera och genomföra sina projekt med såväl kortsiktiga som långsiktiga mål. Landets resurscentrum ska samarbeta med såväl länen, kommunerna, Almi som Nutek. De har även utvecklat ett fungerande nätverk med andra kvinnliga företagare i EU-länder.
I dag finns det ett 150-tal regionala och lokala resurscentrum och nätverk för kvinnor, och över 9 000 personer är aktiva i verksamheten. I enlighet med sina stadgar ska resurscentrum arbeta för att kvinnor tar sin del av samhällets resurser i anspråk, att kvinnors kompetens tas till vara i samhället och att mäns och kvinnors insatser värderas lika. Resurscentrum ska även vara en aktör i det fortsatta interregionala samarbetet i ett utvidgat Europa. Centrumens arbete kan komplettera det jämställdhetsarbete som länsstyrelsernas jämställdhetssakkunniga bedriver.
Fru talman! Kreditgarantiföreningarnas verksamhet bygger i grunden på privat engagemang för att underlätta finansiering av lokala företag. Vänsterpartiet har sedan flera år stöttat utvecklingen och bildandet av kreditgarantiföreningar i hela landet. För treårsperioden 2005-2007 finns 15 miljoner avsatta för att utveckla kreditgarantiföreningar som ett instrument som ska underlätta små och medelstora företags kapitalförsörjning. Tillkomsten av nya kreditgarantiföreningar och volymmässig utveckling av redan existerande kreditgarantiföreningar kommer att prioriteras.
För att öka möjligheten till riskkapital och lånemöjligheter för entreprenörer på regional nivå som har svårigheter att låna på den reguljära marknaden finns regionala Almibolag, Norrlandsfonden och många andra fonder. Men det behövs olika samarbetsformer mellan såväl nationell som regional nivå och det lokala näringslivet för att förbättra situationen inom detta område. Att i högre utsträckning kunna använda strukturfondsmedel är ett exempel på en positiv utveckling.
Fru talman! Frågan om återförande av vattenkraftsmedel har under en lång rad år återkommit i denna kammare i samband med debatter om Sveriges regionalpolitik. Tyvärr har frågan inte kommit närmare sin lösning, och jag yrkar därför bifall till reservation 5. Som ni vet är denna fråga angelägen för flera partier. Inte minst har frågan fått stort stöd även från berörda regioner. Efter Lars Lindéns anförande får jag förhoppningar om att det med tiden kommer att finnas en samsyn inom alla partier inom blocken att det här är nödvändigt för att underlätta för entreprenörskap i regionerna.
Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner, som bildades 1999, har 39 medlemskommuner från de sju skogslänen. Kommunerna ska tillförsäkra stabila och förutsägbara intäkter. Dessutom ska återbäringen till kommunerna vara kompensation för de intrång och skador i naturen som kommunerna åsamkas, vilka försvårar eller hindrar utvecklingen av turism, skogsbruk, jakt, fiske med mera. Återbäringen ska även vara ett bevis på det värdeskapande som sker i vattenkraftskommunerna. För närvarande sker en återföring av så kallat regionalpolitiskt stöd, vilket endast bidrar till synen att vattenkraftskommunerna är bidragsmottagare. Att det är möjligt att göra något inom detta område visar inte minst utvecklingen i Norge. Där finns det ett visst återbäringssystem med ett beräknat nettotillskott på ca 1,5 miljarder norska kronor per år till kommuner och regioner.
Fru talman! Omlokalisering av statlig verksamhet kan vara ett verktyg såväl för att främja myndigheters utveckling som för den regionala utvecklingen i Sverige. Självklart bör nya myndigheter i första hand placeras utanför Stockholmsregionen. När arbetsmarknadsregioner får bakslag i form av stora statliga neddragningar är det naturligt att de får hjälp av andra delar av landet för att klara påfrestningarna i regionen.
I och med det senaste försvarsbeslutet har staten tagit en aktiv roll för omlokalisering av statliga arbetstillfällen till arbetsmarknadsregionerna i Östersund, Arvidsjaur, Karlstad, Kristinehamn och på Gotland. De drabbades hårt av omlokaliseringen av Sveriges försvar. Jag är övertygad om att de negativa konsekvenserna för de orterna hade blivit mycket stora om inte omlokaliseringsprogrammet hade genomförts.
Naturligtvis måste beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet föregås av noggranna överväganden och bedömningar av konsekvenserna. Omlokaliseringsplaner bör omfatta fem eller tio år för att säkerställa kvaliteten på verksamheten och för att de som arbetar inom verksamheten ska få rimliga förutsättningar att planera sina privat- och yrkesliv.
Fru talman! Sverige behöver väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med god servicenivå i alla delar av landet.
Till detta behövs, som jag sade inledningsvis, samarbete mellan myndigheter över sektorsgränser, mellan kommuner, över länsgränser. Ja, hela EU:s sammanhållningspolitik med dess strukturfonder är viktig för en hållbar tillväxt i hela landet. Politiken måste gynna alla landets regioner såväl i städer, på landsbygden, i fjällen som i skärgården. Här behövs stora strukturella satsningar men även mindre riktade satsningar för såddfinansiering, stöd till butiker på landet, projekt som hjälper små företag med riktad rådgivning och utbildning till invandrade, ungdomar och kvinnor. De ska kunna starta företag, anställa och leva vidare i bygder som ligger långt från de stora kommersiellt fungerande marknaderna - men även i storstäderna för dem som där har drömmar om att starta egen verksamhet i olika branscher. Det är till syvende och sist på lokal nivå i byn eller i stadsdelen, där den enskilde bor och verkar, som vardagslivet, välfärden och jobben har sina rötter och växtkraft.
Jag står givetvis bakom våra motioner, och jag yrkar som jag tidigare har sagt bifall till reservation 5.