Herr talman! Herr statsråd! Jag hade ungefär samma reaktion som Sven Gunnar Persson, att svaret är bra men möjligen lite tamt. Det är fruktansvärt att vara berövad sin frihet och att sitta i fängelse. Det är ännu värre att vara fängslad utan orsak och utan rättegång. Dawit Isaak är svensk medborgare. Han kommer från Eritrea men har bott många år i Sverige. Hans familj, hans fru och barn bor i Sverige.
Sverige ställer upp för sina medborgare. Vi accepterar inte att andra länder fängslar svenskar och låter dem sitta under svåra förhållanden utan rättegång dag efter dag, år efter år. Eritrea har genomlevt stora omvälvningar och har mycket spända relationer med sin stora granne Etiopien. Sverige har diplomatiska förbindelser med Eritrea. Trots detta och trots ett på senare tid allt aktivare arbete från Sverige sitter Dawit Isaak sedan snart fem år i eritreanskt fängelse under svåra förhållanden. Fem år är en mycket lång tid. För sådana straff borde det givetvis krävas att man har gjort sig skyldig till mycket grova brott. Dawit Isaaks brott var uppenbarligen att han arbetade som journalist för det fria ordet.
Låt oss tänka tanken att någon annan svensk journalist hade fängslats i Eritrea för snart fem år sedan, någon med kanske dubbelt medborgarskap fast inte från Eritrea, kanske med ett namn som Jan Mosander eller Jan Guillou. Hade då denne svensk fortfarande varit fängslad? Hade då nära fem år gått utan att någon enda representant för Sverige ens hade fått besöka Mosander eller Guillou? Hade Sverige då haft oförändrade diplomatiska förbindelser med Eritrea? Hade då EU:s bistånd till Eritrea fortgått oförminskat? Jag vet inte, men jag undrar.
Grundfrågan, som jag har lyft fram i interpellationen, är det faktum att en svensk medborgare sitter fängslad utan rättegång sedan snart fem år och utan att en representant för Sverige ens har fått besöka honom i hans fängelse.
Vilka reaktioner kan Sverige ge i ett sådant här fullständigt oacceptabelt läge? Har Sverige verkligen agerat tillräckligt kraftfullt och tydligt i det här fallet de senaste fem åren? Svaret på den frågan är tyvärr nej, särskilt de första åren. Det senaste året har Sverige agerat intensivare, och det finns nu vissa öppningar. Det är bra att Sverige är berett till samtal på hög nivå om och när detta bedöms kunna bidra till konstruktiva framsteg, som utrikesministern skriver i sitt svar. Tyvärr låter det i mina öron lite passivt. Jag hoppas nu att tolkningen är att regeringen med all sin tyngd, och med utrikesministern i spetsen, gör allt vad som står i dess makt för att äntligen få Dawit Isaak fri.
Jag hoppas att utrikesministern kan bekräfta min tolkning, att det här kan innebära att utrikesministern själv besöker Eritrea om sammanträffande och frigivning därigenom kan åstadkommas.