Herr talman! Tack för svaret! Flera tusen samvetsfångar, många fängslade på grund av sin religion och andra på grund av sina politiska åsikter, sitter i fängelse på obestämd tid och utan möjlighet att kommunicera med omvärlden och utan åtal eller rättegång. En del av dem sitter i hemliga fängelser. Många har torterats eller behandlats illa, och många har hållits i underjordiska celler eller till och med metallcontainrar.
Det är i ett land som behandlar människor så som den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak sitter fängslad sedan 2001. Han släpptes under två dagar i november 2005, och vi var många som jublade i förtid och hoppades att han snart skulle kunna återförenas med sin familj. Tyvärr blev det inte så, utan han greps igen och sattes i fängelse på nytt.
Dawit Isaak var en i en grupp journalister som greps och sattes i fängelse eller tvingades in i militärtjänst år 2001 när regimen stängde alla privatägda tidningar med hänvisning till deras rapportering om den politiska oppositionen. Ännu efter fyra år sitter de fängslade utan att någon rättegång har inletts.
Jag har givetvis respekt för att ministern inte kan redogöra i detalj för hur arbetet sker, men jag undrar ändå hur den eritreanska regimens reaktioner har varit på kontakter som har skett efter att Dawit Isaak greps på nytt.