Fru talman! Jag kan snabbt besvara Anita Brodéns fråga med ja. Vi hjälps av detta engagemang. Det är en del i vår diskussion med motparten att vi kan hänvisa till en stark opinion. Jag välkomnar de yttringar som har kommit här. De kommer givetvis att förmedlas i våra kontakter med eritreanska myndigheter och ansvariga.
Det är viktigt att agera i tid i sådana här fall. Det har jag märkt under mina år i diplomatin. Ju tidigare man engageras, desto bättre är det. Det är i de tidiga skedena som man måste agera. Det är dystert, framför allt mänskligt men också politiskt diplomatiskt, att det är ett så sent stadium. Men det borde ju rimligen också leda till en ökad förståelse för den otålighet som vi känner.
När det gäller Sven Gunnar Perssons fråga om suspendering i MR-rådet vill jag säga att det är ett helt nytt element som inte har funnits i MR-sammanhang tidigare. Det innebär att ett land som ingår i mänskliga rättighetsrådet kan, på förslag i generalförsamling, få sitt medlemskap suspenderat, och det kräver då två tredjedels majoritet. Detta har just skrivits in i MR-rådets regler. Det är naturligtvis fråga om extrema fall. I det här fallet tror jag att frågan är väldigt tidigt väckt. Men att man har en sådan varningssignal till världens länder tror jag kan ha en avskräckande effekt framöver. Men rådet har inte börjat arbeta ännu. De har sitt första möte den 19 juni.
Vi talade tidigare om diplomati jämfört med politik och om definitionen på diplomati. Jag tror att någon av er prövade detta. Min enkla erfarenhet är att diplomati inte egentligen i så hög grad är svaret på frågan "Vad?". Det är väldigt självklart i det här fallet: Dawit Isaak måste friges. Diplomati är i stället svaret på frågan "Hur?". Det är en väldigt komplicerad process med många bottnar där slutresultatet mäts i om man når de mål man sätter upp. Jag har inget tvivel på vad svaret är på frågan "Vad?", men arbetar intensivt på att besvara frågan "Hur?".