Fru talman! Jag tycker mycket om uttrycket att föra debatten vidare. Det är den här typen av samtal i konkreta utrikespolitiska frågor mellan regering och riksdag som jag tycker är så spännande att föra. Jag tror att den dialogen också är viktig att förmedla till de parter som lyssnar på oss.
Jag vill till exempel säga till Ingegerd Saarinen att jag själv, i de kontakter jag redan har haft, och mina kolleger, som har varit i kontakt med Eritreas myndigheter, oerhört starkt har framhållit de legitima uttryck för otålighet som kommer från riksdagsledamöter, journalister och familjen. Vi försöker förmedla detta så tydligt som möjligt. Det ska vi vara stolta över. De krav som läggs fram i en demokrati förmedlar vi naturligtvis till Eritrea på samma sätt som vi förmedlar dem till andra parter som vi är i kontakt med i liknande fall.
Jag tycker också att det är viktigt, och det har vi också kommit fram till här, att man använder sig av de olika roller som Sverige kan spela i dagens värld. Vi kan ta på oss en svensk hatt, en nordisk hatt, en EU-hatt och en FN-hatt. Det är så vi ska se svensk utrikespolitik, tycker jag. Vi ska projicera den på olika plan. Vi ska självfallet utröna på vilket sätt vi kan använda oss av EU-hatten för att också främja det här fallets lösning.
Inom EU är det praktiskt taget uteslutande humanitärt bistånd som utgår. Jag har själv varit humanitär samordnare i FN. Jag står väldigt fast vid de principer som gäller, nämligen att den befolkning som drabbas inte ska behöva betala ett pris för de regeringar som styr dem. De ska få sina humanitära behov tillgodosedda, och det tycker jag att vi ska stå upp för.
För svensk del har vi inte satt i gång ett bilateralt samarbete efter den tidpunkt då det avbröts. Det bistånd som utgår är också ett utpräglat humanitärt bistånd. Det som diskuteras är möjligen huruvida universitetskontakter skulle kunna utvecklas. Där har vi en intressant avvägning, och jag tycker att vi ska fundera på om den typen av kontakter kan främja dialog och främja att bryggor kan byggas mellan länder. Vi ber att få återkomma i den frågan.
Vi talar klarspråk. Alla vet var Sverige står. Vi använder oss av de organ som finns. Vi har inte bara EU:s hatt utan också vårt nya mänskliga rättighetsråd. Jag är övertygad om att de krav som där ställs skickar en signal till världens länder att de är under uppsikt och att solidariteten i dagens värld inte stannar vid en gräns utan vid människor i nöd. Det är viktigt att omvärlden motiverat för fram dessa krav på länder som inte lever upp till kraven på mänskliga rättigheter.
Jag är glad att Anita Brodén gjorde den här historiska analysen. Man förstår internationella förhållanden bättre om man kan historia och geografi. Det förklarar en hel del av det eritreanska agerandet. För att få en lösning i den här frågan tror jag att det är viktigt att man ser detta perspektiv. Eritrea känner sig förfördelat i gränsdragningsfrågan. Gränskommissionen har nu satt i gång sitt arbete. Det kan ha en positiv effekt. Den känsla av utsatthet som de har måste brytas, men det kräver också att de själva har insikt om vad omvärlden kräver. Det kommer vi att förmedla på olika sätt.
Här krävs samverkan mellan en rad faktorer som till slut fokuseras på en enskild person som har blivit orättvist och illa behandlad och som vi kommer att sätta i centrum för vårt agerande. För att han ska friges tror jag att det krävs en rad insatser på flera plan med en större politisk analys i botten. Om det för detta krävs att en utrikesminister från Sverige besöker landet så är det inget problem. Jag känner dem i detta land. Men om det sker måste det förberedas på ett sådant sätt att vi har någotsånär realistiska förväntningar om ett gott resultat. Annars kan det bli en bumerang som skadar saken.
Jag ska arbeta med denna fråga, inte minst inspirerad av den här debatten.