Fru talman! Jag har, som jag tidigare sade, naturligtvis förståelse för att det kan behövas tyst diplomati i ett sådant här fall. Men det jag självfallet inte kan ha respekt för är om regimen i Eritrea irriteras över svenskars engagemang. Det är en självklarhet att Sverige reagerar starkt när laglöshet och godtyckliga fängslanden drabbar svenska medborgare.
År 2004 antog EU-parlamentet en starkt kritisk resolution om läget för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. I inledningen nämns särskilt Dawit Isaaks fall. I en operativ paragraf uppmanas Eritrea att omedelbart frige de fängslade journalisterna. I en annan paragraf uppmanas EU-kommissionen att inleda konsultationer med Eritrea om artikel 96 i Cotonoufördraget. Härigenom skulle möjligheten att avbryta biståndssamarbetet med Eritrea öppnas om dess regering fortsätter att allvarligt kränka mänskliga rättigheter.
Ministern nämner i sitt svar att regeringen verkar för att EU:s dialog måste fortsätta. Kan ministern berätta lite mer om vad den dialogen hittills har resulterat i och hur regeringen ser på det?