Fru talman! Fru kulturminister! I kulturministerns
svar anges att det internationella regelverk som vi
har i dag inte svarar mot den verklighet som vi lever
i. Detta kan kanske till vissa delar stämma.
Det står också i svaret att regeringen agerar aktivt
för en europeisk överenskommelse som fördelar
ansvaret mer rättvist mellan länderna. Man måste
då konstatera att det tydligen är ett mycket måttligt
intresse från de europeiska länderna för att aktivt
hjälpa till i den situation som nu råder i Europa.
Det beklagar jag liksom naturligtvis också
kulturministern beklagar det.
Av svaret framgår vidare att regeringen har höga
ambitioner att föra över vår flyktingpolitik till
övriga Europa. Det står i svaret: Den dag som
Sverige blir medlem av EG kommer regeringen att
verka för att svensk flyktingpolitik också blir
europeisk. Detta avser kanske inte den
flyktingpolitik som vi i Sverige i dag för, utan
snarare den flyktingpolitik som vi skall komma
fram till när Invandrar- och flyktingkommittén har
redovisat sitt arbete för regeringen.
Det framgår av svaret att man egentligen bör gå i
takt med UNHCR och se till att UNHCR:s policy
skall följas. Hans Göran Franck var också inne på
att det är viktigt att vi gör det. Det kulturministern
tar upp i sitt svar är mer kostnadseffekterna när det
gäller UNHCR, dvs. att vi skall stärka UNHCR:s
verksamhet och vara en av de största
bidragsgivarna. Det blir inte riktigt korrekt, när vi
försöker låtsas att vi går i takt med UNHCR, vilket
vi faktiskt inte gör.
Hans Göran Franck påpekade mycket riktigt i sin
frågeställning att det som FN:s flyktingkommissarie
ser som sin främsta lösning på
flyktingproblematiken är frivilligt återvändande.
Hans Göran Franck anser att det är den mest
önskvärda lösningen, även om det kan dröja åratal
innan förhållandena i hemlandet tillåter att
flyktingarna tryggt kan återvända.
Hans Göran Franck efterlyser en utvidgning av
regelverket inom UNHCR och för fram synpunkter
om att man skall tillämpa OAU-konventionen. Jag
tycker att det är viktigare att se till att de regelverk
som finns inom UNHCR tillämpas och att Sverige
gör det till att börja med.
Sverige tillämpar inte UNHCR:s syn på
repatriering. Både Hans Göran Franck och jag har
tidigare här i kammaren framfört att ett stort fel i
flyktingpolitiken är att vi inte har något bra
repatrieringsprogram. Man kan se hur den policy
som UNHCR rekommenderar tillämpas när det
gäller bosnier. Jag tar då Sveriges och Danmarks
åtaganden som exempel. Jag och några
representanter för Kulturdepartementet besökte
Danmark. Vi tittade på en del av de
flyktingförläggningar som finns strax utanför
Köpenhamn. Jag kunde då konstatera att Danmark
tillämpar den asylpolitik som UNHCR och FN
rekommenderar, nämligen att i första hand se till
att verka för en repatriering. Danmark har i och för
sig ett problem som kanske bara är hälften så stort
som det vi har i Sverige. De har 12 000 bosnier
medan vi har 42 000 -- anhöriga tillkommer i båda
länderna.
I Sverige vill vi ge permanent uppehållstillstånd och
se till att så snabbt som möjligt integrera
människorna i landet. Vi ser till att de lär sig
svenska, vilket naturligtvis är den viktigaste delen i
en integration. Vi vill se till att de snabbt kommer
ut på arbetsmarknaden så att de kan försörja sig
själva och att de också på sikt integreras i svensk
kultur etc.
I Danmark gör man helt tvärt emot. Därför är det
viktigt att vi i stället för att verka för en gemensam
policy i hela Europa ser till att vi först och främst
kan enas om en gemensam policy i Norden, vilken
skall vara i överensstämmelse med UNHCR:s.
I Danmark gör man helt annorlunda med
bosnierna. Den by som vi besökte hade fem
bostadsbaracker för flyktingarna och några
baracker för personalen. Det bodde 35 personer i
varje bostadsbarack. Danskarna ser till att
flyktingarna inte integreras över huvud taget. De
ges tillfälliga uppehållstillstånd i sex månader, som
kan utökas till två år. Hur de skall göra därefter har
de inte talat om.
I Danmark tillämpas den skollagstiftning och
skolordning som finns i Bosnien, så att eleverna kan
följa undervisningen. Den som går i exempelvis
tredje klass följer den bosniska undervisningen.
Man har bosniska lärare som inte betalas extra,
utan de får den ersättning som alla andra flyktingar
får.
För att dessa människor skall ha en bra
infrastruktur att återkomma till när de återvänder
till sitt hemland får de ta med sig sin bostad.
Bostäderna sätts helt enkelt på hjul, och sedan
förflyttas både människor och hus till Bosnien.
Detta är ett exempel på hur man i Danmark agerar
i enlighet med UNHCR:s rekommendationer,
vilket vi i Sverige inte gör.