Fru talman! Helt kort vill jag ta upp en moralisk fråga. För oss socialdemokrater finns det ett moraliskt förhållningssätt till folkomröstningar. År 1980 hade vi en folkomröstning om kärnkraften. Sedan dess har en hel del hänt i opinionen. I mitten av 1980-talet fick man kämpa som bara den för att få lov att köra burkarna. Det går ju åt ganska mycket energi. Nu har vi kommit dithän att vi börjar få fram så mycket förnybar energi att man nästan får börja kämpa för en avveckling.
Annat är det med Mikael Oscarssons partis resa i frågan. Jag kommer ihåg hur det var efter Tjernobylolyckan 1986. Då stod Mikael Oscarssons partiledare här i kammaren och jämförde de två Barsebäcksreaktorerna med två Pershing 2-robotar nere i Skåne som när som helst kunde explodera. Då skulle kärnkraften enligt Kristdemokraterna snabbavvecklas, i strid med folkomröstningsbeslutet.
Nu har opinionen vänt och ligger någonstans i mittfältet. Också Kristdemokraterna har vänt i frågan. Nu är man för kärnkraften.
Jag tycker att det finns en moralisk fråga i det här med hur man förhåller sig till folkomröstningar. Hur skulle det bli om det som inte får lov att hända - en kärnkraftsolycka - mot all förmodan hände? Hur skulle Kristdemokraterna i den situationen i framtiden förhålla sig till kärnkraften?