Herr talman! När det gäller forskningsverksamheten under den förra mandatperioden och de debatter som fördes om den då så ökade man anslagen rätt så rejält i fråga om rena pengar. Den förra s-regeringen ökade anslagen med 2,3 miljarder totalt sett.
Vetenskapsrådet var kärnan i fråga om väldigt mycket av det som pengarna fördes till. Det var för att stärka kvaliteten i forskningen. Det är mycket möjligt att det finns en berättigad kritik i att mycket jobb fick läggas ned på ansökningar och liknande. Sådana saker kan förändras från tid till annan.
Ni tillför 200 miljoner i föreliggande budget för årets verksamhet. Vi vill tillföra lika mycket plus pengar till Arbetslivsinstitutet, plus pengar till småföretagarforskningen som ni har tagit bort, och ingen har hittills under denna debatt kunnat motivera varför.
Sedan kan man tro och hoppas på arbetslivsforskningens överlevnad. Men frågan är: Vad är realiteterna i praktiken? Det har alltså kommit i gång ett antal mindre projekt som räddar en liten del av verksamheten. Men många av dessa forskare går till andra jobb.
Jag har besökt Arbetslivsinstitutet i Umeå. De upplevde det inte som något problem att det skulle vara någon politisk styrning som förhindrade dem eller skapade en märklig situation i deras arbete. Vad ni gör är att ni slår sönder en samlad forskarmiljö och en samlad kompetens som har byggts upp under många år. Och sedan talar ni tomma ord om att denna forskning ska kunna leva kvar med ungefär samma kraft. Så är inte realiteten, och det vet man inom forskarvärlden. Därför finns det också en oro när det gäller handlaget beträffande den här högerregeringens forskningspolitik.