Herr talman! Sverige är en nation vars styrka legat och ligger i en omfattande teknikutveckling. Det handlar om att kunna möta en hårdnande internationell konkurrens men också om att kunna hantera en ständigt pågående strukturomvandling och dess effekter.
Ny teknik, nya produkter, nya kvaliteter, ny kunskap och kompetens är därför en nödvändighet. Målet ska vara att vårt land ska konkurrera med kvalitet och inte låga löner och dåliga villkor. Därför gäller det att hela tiden arbeta för att höja kunskapsnivån. Verksamheten i förskolan, grund- och gymnasieskolan, vuxenutbildningen, högskolan och forskningen ingår alla i en viktig helhet. Alla delar är viktiga, och de hör ihop. Utbildningen och forskningen är mycket av grunden för ett livskraftigt och framtidsinriktat näringsliv.
Vårt mål är att svenskt näringsliv ska ligga i toppklass i världen. Det kräver att de offentliga anslagen till forskningen successivt ökar. Vårt mål är att det från statens sida ska avsättas motsvarande 1 procent av bnp till forskning.
Särskilt viktiga uppgifter i en framtid, som jag vill peka på, är att bryta oljeberoendet, bekämpa miljö- och klimatproblemen. Det kräver forskning. Det kräver försöksverksamhet. Det kräver investeringar, och det kräver pilotprojekt.
Sak samma gäller för att fortsätta energieffektiviseringen och öka andelen förnybar energiproduktion. Forskning som banar vägen för en offensiv satsning på miljöteknik ska understödjas. I dag omfattar den sektorn 140 000 arbetstillfällen. Den sektorn har mycket stora möjligheter att expandera, om viljan finns. Forskning kring medicinsk teknik för att bekämpa olika typer av sjukdomar är ett annat prioriterat område. Forskning är enligt vår mening fundamentalt, och det är grundläggande för den ekonomiska tillväxten. Genom nya kunskaper skapas möjligheter för att utveckla samhällets sociala, kulturella och demokratiska värde. Staten ska garantera forskningens frihet. Grundforskning och forskarutbildning ska stödjas. Forskarutbildning ska ge möjlighet till både akademisk karriär och karriär på arbetsmarknaden. Och den förra socialdemokratiska regeringen ökade anslagen till forskning och forskarutbildning med motsvarande 2,3 miljarder kronor.
Det är också viktigt att ytterligare stärka kompetensöverföringen från forskarmiljöer och lärosäten till näringslivet. Denna växelverkan är avgörande för forskningens legitimitet och dess slagkraft. Även om vårt land nu satsar stora belopp i jämförelse med många andra länder måste ambitionen stegras. Om Sverige kan vara en ledande forskningsnation blir vårt land rikare, både ekonomiskt och mänskligt.
Jag vill också särskilt notera bristen på kvinnliga forskare. Ca 90 procent av alla professorer är män. Detta är en könsfördelning som är helt orimlig. Antalet kvinnliga professorer måste successivt öka, och mot bakgrund av att det är fler kvinnor än män som nu studerar på högskolan borde en sådan utveckling vara möjlig. Det är viktigt att utjämna, och det är viktigt att bryta könsbarriärer.
När det gäller högerregeringens politik vill jag notera följande: Högskolans utbyggnad har stoppats. Vuxenutbildningen skärs ned.
Småföretagarforskningen skärs ned. 100 miljoner kronor försvinner på den punkten. Det öppnas upp för utförsäljning av universitetssjukhusen. Långsiktigheten i relationen mellan akademi och vårdgivare riskerar att rubbas. Det försämrar möjligheten att bedriva en konkurrenskraftig utbildning och forskning.
Arbetslivsinstitutet som ägnar sig åt världsledande forskning på arbetsmiljöns område läggs ned. Sverige blir nu tillsammans med Portugal de två länder i Europa som inte har ett samlat statligt ansvar för arbetsmiljöforskningen.
Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet har skapat stor förvåning i forskarvärlden. Det gäller dels det brutala sätt på vilket nedläggningen har forcerats fram, dels den rädsla som skapas om frågorna och om detta kommer att upprepas på något annat område. Det som har skett har skadat Sveriges internationella anseende. En lång rad internationella institutioner av liknande slag som Arbetslivsinstitutet har deltagit i protesterna. Det som skett när det gäller Arbetslivsinstitutet är sannerligen inte bra, och det är inte bra för forskningens anseende i Sverige. Här tycker jag att högeralliansen rör sig i den riktiga oskicklighetens gråzon.
Socialdemokratisk forskningspolitik syftar till ökad innovationsgrad i näringslivet. Vi har presenterat branschprogram för teleteknik, IT-teknik, bilmotorer, rymdteknologi, stål-, papper- och gruvnäring. Stat, företag och fackliga organisationer bör enligt vår mening samverka för att utveckla svensk industri. I detta samarbete är naturligtvis en stor satsning på forskning oerhört viktig.
Det handlar om att skapa forsknings- och teknikutvecklingsprogram med kraftfulla resurser, starka forskningsmiljöer, stark koppling till EU:s ramprogram och större möjligheter för yngre forskare. Det handlar om att stärka inflödet av utländska forskare och doktorander, att i ökad utsträckning sälja högkvalitativ utbildning till utländska studenter och att skapa möjligheter för utländska studenter och doktorander att arbeta i Sverige efter examen. Statens bolag - vi är inte överens om hur mycket vi ska ha och huruvida vi ska ha några statliga bolag - bör vara föregångare i samarbetet med forskare och när det gäller utvecklandet av det svenska innovationssystemet.
Det här är några viktiga punkter och grunder för en framtidsinriktad forskningspolitik som bidrar till att skapa ökad konkurrenskraft, som berikar samhället och lägger grunden för principen om att vi ska konkurrera med kvalitet och inte låga löner på dåliga villkor.
Jag vill yrka bifall till reservation 3 om satsning på stamcellsforskning som bidrar till att lindra eller bota sjukdomar som Alzheimer, Parkinson och diabetes. Jag vill också notera Socialdemokraternas särskilda yttranden om forskningsstiftelsernas styrelser, behovet av starka forskningsmiljöer och behovet av en fortsatt satsning på utbildningsvetenskaplig forskning.