Fru talman! Jag ber att få svara på den sist ställda frågan först. Christin Hagberg inledde sina frågor till mig med att säga att man inte ska bära falskt vittnesbörd. Om regeringen har kommit fram till att man gör en höjning av skatten på alkohol för att man vill förstärka budgeten, och detta är det ärliga skälet, så är det inte att bära falskt vittnesbörd utan att hålla sig till sanningen.
Sedan kan man tycka att man kunde klä in det hela i en vackrare språkdräkt och motivera det med folkhälsoaspekten, som självklart finns med. Men om nu regeringen kom fram till detta utifrån rent ekonomiska överväganden och man skriver det så är det inte att bära falskt vittnesbörd utan att tala sanning.
Även om frågan riktas till mig vill jag skicka tillbaka till oppositionen att man inte ska underskatta väljarnas förmåga att se igenom oss när vi genomför förändringar - även de höjda beskattningarna på koldioxidsidan - och kallar dem för miljöåtgärder när det främst är fiskala åtgärder. Vi ska vara observanta på att fin och vacker retorik kan ses igenom om motiveringarna i själva verket är mindre ädla. Om motiveringen var mindre ädel på skatteområdet har regeringen faktiskt uttalat det. Heder åt regeringen för att man säger som det är! Sedan finns det en folkhälsoaspekt. Om det är det som är motiveringen eller blir motiveringen nästa gång så ska det sägas ut.
Sedan vill jag gå in på ordet valrörelse. Var och en får föra sin talan. För egen del kan jag säga att när jag aktualiserade den här frågan om bensinskattenivån och koldioxidbeskattningen var jag genuin, äkta och ärlig. Det var säkert också tusentals andra kristdemokrater runt om i landet. Jag vill tala för egen del. Allmänt sett menar jag att ett vallöfte är något viktigt och något som man har ett stort ansvar för.