Fru talman! Jag uppskattar också här att få välkomnade formuleringar om heder. Det var heder till följd av den av partiledningen sanktionerade omläggningen av bensinskattepolitiken.
Jag vill ändå komma tillbaka, Helena Leander, till den grundläggande värdekonflikt som finns. Vi vill minska koldioxidutsläppen, men samtidigt vill vi att människors vardagsliv ska fungera. I detta ligger en väldig konflikt.
Jag kan vara väldigt ärlig här i kammaren. Vi talar väldigt mycket om det vi kallar för regionförstoringar - och vi kristdemokrater och jag personligen är positiva till detta. Man ska kunna bo i Mora och ha jobbet i Falun, 9 mil bort, eller i Borlänge, 10 ½ mil bort, och så vidare. Man ska kunna arbetspendla inom allt större regioner. Helena Leander med bas i Uppsala vet hur många Uppsalabor som jobbar här nere i Stockholm. Det finns bra med tåg. Men samtidigt innebär hela denna tanke med regionförstoring att människor ska lägga mer tid på att resa och att vi ska ha en större apparat för att transportera folk från bostadsort till arbete. Och de här regionerna ska bli ännu större.
Jag har ingen lösning på denna problematik, men jag tycker att man ska vara uppriktig och ärlig och säga att det när vi talar om regionförstoringar kanske inte är helt i linje med de klimatmål vi har.
Idealet är att kunna bo, som jag själv faktiskt har kunnat göra under ett antal år, så att man kan gå till skola och att man, när det är lite stressigt, ibland får cykla för att hinna i tid.
Men frågan är alltså: Hur klarar vi hela denna problematik? Vi har skissat på de här avdragen för att fånga in den här problematiken. Jag säger inte att ert glesbygdsavdrag, som ni hade tidigare, var fel tänkt. Nu landade alliansregeringen i att ta bort detta. Jag kan inte redogöra för de diskussioner som fanns där. Men det är ändå inte orimligt med en kompensation.