Fru talman! Det var ett viktigt förtydligande som Marie Engström gjorde. Det var inte beröm åt hela vår miljö- och energipolitik, utan det var beröm just när det gällde bensinskattefrågan.
Jag försummade - det ber jag om ursäkt för - att besvara frågor kring det som Marie Engström kallade för en främmande fågel, ett schabloniserat avdrag. Jag har sagt detta många gånger i kammaren. Och jag tycker att det är en problematik även för er i Vänsterpartiet och självklart för alla partier att fundera över.
Att höja beskattningen kommer självklart att minska resandet, men det kommer inte att minska resandet med den privata bilen för dem som har råd att ha en oförändrad livsstil. Vi har genom att presentera det här förslaget, eller kalla det ett utspel eller initiativ, om ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor baserat på bostadsort velat tillföra någonting till debatten på samma sätt som Vänsterpartiet och Marie Engström många gånger gör.
Marie Engström kallar det omgående för en främmande fågel, men det speglar ändå ett behov och en problematik som finns där ute bland människor, inte minst bland pensionärer som bor i orter där kollektivtrafiken inte alltid är ett realistiskt alternativ.
Jag är inte en stor bilkramare. Jag köpte faktiskt inte min första bil förrän jag var 33 år gammal. Jag hankade mig länge fram på cykel i tillvaron, och jag kånkade. Men jag tycker inte att man ska moralisera över vanliga svenska barnfamiljer, eller pensionärer för den delen, som vill få livet att gå ihop. De reser inte mycket med bil för att vara miljötjuvar, utan de behöver handla. De behöver ta sig till läkarmottagningen, och de behöver skjutsa barnen till fotboll, innebandy eller till skolan ibland. Vi måste se till att människor klarar sitt vardagsliv.